Temat i fotoklubbens månadstävling i mars, var Njutning. Bortskämt med en kärlek som dagligen serverar ljuvligt god mat, är jag frestad att välja bild på någon maträtt. Men jag inriktade mig på att välja bland mina katt- och hundbilder, och samlade ihop ett tiotal utvalda. Fastnade till slut för en bild av Mogwai, som njuter i solvärmen på vårt matbord. Få kan väl se så totalt avspända och njutningsfulla som katter.
Här är några av de andra bilderna jag valde bland.
Under sammanräknat drygt fyrtio år har det funnits hundar i mitt liv. Nu har det gått några veckor sen Scrollan lämnade oss, drygt tretton år gammal. Nu finns det inte längre någon hund i mitt liv.
Det kommer att ta tid att vänja sig.
Ingen hund man behöver kliva över på väg ut ur arbetsrummet, då hon alltid låg mitt i dörrhålet.
Ingen hoppfull hund som lystet följer med ut i köket.
Ingen hund som skäller vid ytterdörren när hon vill in.
Ingen hund som möter vid dörren varje gång vi kommer hem, och nästan ger känslan att hon stått just där i alla timmar, sen vi körde hemifrån.
Ingen hund som sitter vid matbordet med vädjande blick och tålmodigt väntar på en skiva knäckebröd som hon älskade.
Ingen hund som ödmjukt sträcker fram tassen när hon vill ha uppmärksamhet.
Ända sen slutet av åttiotalet har mitt hem varit boplast även för både katter och hundar. Nio hundar har det blivit, och de har tillsammans med katterna alltid varit en självklarhet i mitt liv.
Vi har sagt att vi inte ska ha fler hundar. Men det kommer att ta tid att vänja sig.
Idag firar vi att vår fina Scrollan varit en del av familjen i sju år!
Färja Trelleborg till Sassnitz. Den här dagen var det ovanligt skönt att bara köra bil i en behaglig temperatur på cirka 18 grader, medan det var olidliga 38 plusgrader ute! Stannade i Joakimsthal cirka sju mil norr om Berlin och tog in på ett lyxigt hotell långt inne i skogen där. Det blev också den dyraste övernattningen på hela denna resan. Under den sena och mycket varma kvällen åt vi en fantastiskt god middag i hotellets uteservering bland ”sjungande” syrsor och envisa mygg.
Dagen därpå fortsatte färden söderut och vi passerade öster om Berlin, tog av vid Dresden mot Tjeckien och på vägen färdades vi även tre till fyra kilometer igenom Polen.
Första stoppet i Tjeckien blev ett lite åldrigt men helt okey hotell i Korenov. Härifrån gjorde vi dagen därpå en utflykt till Krkonose nationalpark. Den dagen gick vi drygt 20 300 steg och kom upp på cirka 1 100 m ö h.
Kvällen avrundades med god mat på grannhotellet och en timmes bowling
Sedan bar det av mot Prag. Hotellet var förbokat – det fyrstjärniga Hotel Diplomat. I priset ingick frukost och en trerätters middag första dagen. Den middagen kunde vi gärna hoppat över och istället åkt in till centrum och ätit på någon av det stora antalet restauranger där. Huvudrätten motsvarade ungefär vad man kan få på en hyfsad vägkrog i Sverige. Hyfsad mat men ingenting som gläder smaklökarna.
Allt annat på hotellet var däremot utsökt! Mycket god standard och en helt fantastisk service i receptionen. Frukosten överträffade med god marginal den torftiga middagen.
Veckan i Prag innehöll besök i Terezín (se tidigare publicerat bildspel), den judiska stadsdelen Josefov, konsert på Rudolfinum med Parnas ensemble som består av medlemmar ur Czech Philharmonic orchestra, musikupplevelse vid Kriziks fontäner, besök i skelettkyrkan i Sedlec och även besök i Kutna Hora, besök i utsiktstornet på Petrin hill som är en mindre kopia av Eiffeltornet, besök vid Prags slott i ösregn och kraftig åska och en buffé på en båttur på Moldau.
I förväg hade vi fått höra att maten i Tjeckien inte var något som fick en att hoppa jämfota av förtjusning! Med undantag av middagen på hotellet första dagen och även buffén på båten, har vi enbart fått utsökt god mat på samtliga restauranger vi besökt. Och så naturligtvis tjeckisk öl, och framförallt min favorit Gambrinus!
Den här semesterresan blev också lite prov för Scrollan, vår golden retriever-flicka, som också skulle följa med. Allt har gått utmärkt! Hon har charmat de flesta, inte minst personalen i receptionen på hotellet som var överförtjusta i henne. Hon har fått följa med upp på 1 100 meters höjd där första sträckan gick med en på tok för varm buss. Hon har bott i olika hotellrum och även klarat att vara ensam där vid en del tillfällen. Hon har fått åka hiss, vilket till en början inte var allt för populärt, men för varje gång gick det bättre och bättre. Hon har åkt tunnelbana i Prag. Dock – de långa rulltrapporna i Prags tunnelbana vägrade hon! Där fick jag ta henne i min famn och bära henne hela vägen upp.
Hur som helst så har vi fått bekräftat att hon lätt kan följa med nästan vart vi än ska. Åtminstone så länge vi inte reser med flyg.
Mitt femhundrade inlägg på WordPress!
Andie Lindskog 