Kategori: Händelser

Publicerat den

Så var september

Så går vi in i oktober, och därmed tvingas väl till och med jag erkänna att det nog trots allt är höst. De senaste veckornas regn inverkade som väntat negativt på värmen. Mulet och regnigt innebär oftast att temperaturen sjunker, och solen är ju inte uppe lika länge nu för att hinna värma upp efter regnet. Men det har ändå bjudits på flera soliga dagar även efter regnet, men med lite lägre temperaturer.

Två nya böcker har kommit från tryckeriet – Räkna fräknar och När häxan Bojan blev snäll. Under den här månaden har jag dessutom äntligen kommit igång och läsa in min självbiografiska berättelse, och börjar faktiskt närma mig slutet. Men det är med blandade känslor jag läser, eftersom det åter blir en påminnelse om de mindre lyckade delarna av mitt liv.

En del sköna skogspromenader i jakt efter svamp har det också blivit, och dessutom en dag i autentisk klädsel på Gudahagens vikingamarknad.

Framför oss nu ligger det jag betraktar som den första höstmånaden, och det finns en hel del att se fram emot. Närmast Mikaeli marknad den kommande helgen. Sen konsertdags med suveräna Brit Floyd (för tredje gången). Fler intressanta noveller som ska publiceras, och kanske det blir den här månaden vi kan spika utgivningsdatum för ljudboken av min självbiografi. Och det är nu vi på riktigt får full sysselsättning med vår egen novelltävling, med alla godkända bidrag som ska börja korras. Dessutom behöver och vill jag arbeta på såväl med mina Thiramaar-noveller som min femte roman i serien Legender från Thiramaar!

Vi har slagit på värmen i huset, så ja, hösten är nog här nu trots allt. Men jag tror inte vi kommer att ha så mycket tid över att fundera på det.

Publicerat den

Ja-Må-Vi-Leva 2024

Idag har vi firat vår 256-åriga födelsedag – vår fina tradition Ja-Må-Vi-Leva, som vi faktiskt firat nu i tolv år. Det blev en tur till Helsingör, och vi hade onekligen också tur med vädret.
En härlig dag med härliga vänner … helt enkelt!

Publicerat den

Transday of visibility

Transday of visibility

är en internationell dag som äger rum idag. Syftet är att synliggöra transpersoner och deras existens. Dagen handlar om att främja respekt, rättigheter och synlighet för transgemenskapen. För personer som inte själva är transpersoner kan det vara svårt, kanske till och med omöjligt, att fullt ut förstå och känna hur det är att leva som en transperson.

Att vara tvungen att dölja sin sanna identitet, att smyga bakom fördragna gardiner under hela sitt liv, är en börda som transpersoner ofta bär. Rädslan för att bli stämplad och att alltid bära med sig den osynliga etiketten “trans” kan vara överväldigande. Men när man äntligen vågar öppna gardinerna och visa sitt rätta jag, är det en lättnad som knappast går att beskriva med ord. Det vardagliga livet blir genast enklare när man inte längre behöver smyga, när man inte längre är rädd för att någon ska se vem man egentligen är. Och varje gång någon tilltalar en med ens riktiga namn, är det en bekräftelse på ens identitet och en känsla av att äntligen bli sedd och erkänd. Det är en känsla som är svår att förstå för dem som inte har upplevt det själva.

Publicerat den

Malmö Pride, dressin till Gyllebosjön, örtagård och så Malmö igen!

Vi har nått slutet av juli. Ska vi följa strikta årstidsramar, betyder det att vi nu kommit förbi halva sommaren! Ack ja! Vädret har väl inte riktigt levt upp till vårens spådomar om att det skulle bli en ungefär lika het sommar som 2018. Jo, i sydeuropa och flera andra delar av världen, men inte så mycket här. Men det har ändå funnits en del tillfällen att sitta på altanen, där den mesta tiden har ägnats åt Kalla mig Anna. På bokfronten har vi också kommit dit hän att det är på gång med tryckning av en av Snezanas härligt illustrerade barnböcker.

Men månaden inleddes med Malmö Pride, där vi tillbringade tre hela dagar på Pride House på Scandic hotell vid Triangeln, med ganska god försäljning av böcker som resultat. Passade även på att fira min födelsedag med mexikanskt på Los Arcos. Vi har även hunnit med vårt årliga arrangemang Ja-Må-Vi-Leva som det här året innebar att åter igen cykla dressin, och därmed uppleva lite gamla tider järnvägstrafik, mellan St Olof och Gyllebosjön. Ett arrangemang som sedan avrundades dels med middag på Sjöbo Gästis, och därefter fika med trevligt och mycket givande samtal hos oss.

Dagen efter detta träffade vi några andra gamla vänner på Tirups Örtagård för lunch och en trevlig pratstund, och så förstås en liten rundvandring i örtagården.

En heldagsutflykt till Malmö har det också funnits utrymme för, med promenad i Slottsparken och därpå en sväng upp på Södra Förstadsgatan, Gustav Adolfs torg, Lilla torg, Stortorget och sedan med avrundning med grekisk mat på Akropolis.

Publicerat den

En eftermiddag i Tirups Örtagård

Idag hade vi en sammankomst med våra gamla vänner Eva-Marie och Gunilla. En god lunch på Tirups örtagård utanför Staffanstorp, en botanisering bland växter och insekter, och trevliga och stundvis nostalgiska samtal i örtagårdens serveringsträdgård.

Publicerat den

Dressin St. Olof och Gyllebosjön ToR

Dressin St. Olof och Gyllebosjön ToR

Vår årliga tradition att fira våra respektive födelsedagar genom att göra något trevligt tillsammans, gick idag ut på gamla järnvägsspår. Mellan St. Olof och Gyllebosjön trampade vi dressin tillsammans med våra kära vänner Ingrid och Per, sammanlagt nästan fjorton kilometer, med fika vid Gyllebosjön. Senare middag på Sjöbo Gästis, och avrundning med fika och lite gott hos oss. En dag med ordentligt med frisk luft, härligt umgänge, glädje och mycket positiva samtal.

Ja-Må-Vi-Leva!

Publicerat den

Sommartid, fläckskräck, och research i gamla tiders Malmö

Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg.
Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.

Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.

För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.

Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.

Publicerat den

Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Publicerat den

Träff med gamla vänner

Idag var vi i Kävlinge och träffade gamla vänner! Faktiskt vänner jag känt i mer än fyrtiofem år, men som vi av olika anledningar inte träffar så ofta nu för tiden. Det blev en trevlig sammankomst inledningsvis med ljuvligt god sushi på den relativt nyöppnade sushirestaurangen Sagoi i Kävlinge. Tyvärr gick det inte att få kaffe med tilltugg där, så vi valde senare att förflytta oss in till ”centrum” och Pappis restaurang & pizzeria för en kopp kaffe och för vår del en smarrig Tiramisu.
På hemvägen kunde vi beundra en ovanligt stor fullmåne som glänste över Vombsjöns vågor.

Publicerat den

Ett dygn med väntan, provtagning och röntgen!

Så var det dags igen. Igår förmiddags sökte jag till Vårdcentralen för förnyad undersökning av lungorna. De ursprungliga smärtorna hade mer eller mindre upphört, men istället hade det tillkommit nytt. Och nu var det värre. Det blev remiss till akuten i Ystad. Anlände där klockan 18, och fick komma in ganska direkt för att ta prover. Därefter blev det att vänta. Länge! I sex timmar satt jag där, innan jag bad att få lite respons. Jag behövde gå på toaletten, behövde smärtstillande medicin, något att dricka, något att äta och en säng att kunna ligga ordentligt i. Nästan direkt fick jag en säng i en korridor, och strax därför en macka och en kopp kaffe. Sen blev det åter lång väntan, men i och med att jag fick ligga i en ordentlig säng blev det uthärdligt.

Hela dagen sen har handlat om diverse provtagningar, sammanlagt fyra besök till röntgenavdelningen och väntan. Har fått tappat drygt 2½ dl vätska från vänster lungsäck. Nu blir det ny och starkare kur med antibiotika och återbesök för kontroll på fredag. Och min egen teori om problemet var att antibiotikan jag fick från början inte var tillräckligt stark, visade sig stämma! Efter fyra lunginflammationer börjar jag kanske bli bra på att ställa diagnos.

Det är lätt att tappa modet när man har ont, är orolig, trött och hungrig. Men jag vet ju också att just den avdelningen hela tiden måste prioritera de som är mest akuta. Därför kan väntan bli lång. Jag är full av beundran över hur vänliga, tillmötesgående och hjälpsamma alla på Akutmottagningen i Ystad är. Liksom Röntgenavdelningen för den delen.

Så skönt att äntligen få komma hem till kärleken igen!