Kan konstatera att varje form av kroppsansträngning numera innebär känning i nacken! Gårdagens arbete innebar mer ansträngning i form av en bilaga som skulle delas ut till samtliga hushåll. Resultatet lät inte vänta på sig. Under förmiddagens sömn vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i nacken. Ordentligt ont! Valde att stanna hemma igen!
Idag har vi hämtat hem några plantor vi fått av en granne, vilka vi planterat vid dammen. Åter igen ett givet resultat. Ont i nacken under kvällen.
Det är givetvis inte hållbart i längden att vara sjukskriven i tid och otid. Jag vill heller inte riskera att tillbringa pensionen som ett passivt kolli som inte kan ägna mig åt några aktiviteter utan att det gör ont! Jag är helt enkelt inte typen som klarar av att sitta overksam.
Så det känns som att jag obönhörligen närmar mig läget när jag måste ta beslut om min framtid. Jag har ju förhoppningen att finnas kvar i ytterligare många år efter pensionen!
Återgång på försök, med väntat startproblem
Efter fjorton dagars sjukskrivning var det dags att återgå på försök till jobbet igen idag. Precis som väntat började det med startproblem!
”Min” jobbebil har stått obrukad det senaste dygnet, och numer tycks det vara regel att det direkt resulterar i startproblem. Det är samma sak varje måndag då bilen inte används på söndagarna. Antingen går den igång med ett nödrop och så får jag låta motorn vara igång medan jag lastar. Eller så startar den inte alls.
Den här natten var inget undantag! Bilen var stendöd!
Vad det handlar om är den elektroniska övervakningen (som jag kallar den) eller ”gasreferensen” som är monterad i våra bilar och som är tänkt att hålla koll på vår körning så att man inte pressar för hårt! Problemet är att den inte fungerar! Den piper i tid och otid vid helt omotiverade tillfällen. Spelar ingen roll hur försiktigt och återhållsamt man kör!
Och för detta ska man istället dras med ständigt återkommande startproblem, därför att den här utrustningen arbetar även när bilen inte används, och skickar gps-information till kontoret!
Hur var återgången i övrigt då för min del? Tja, den känns! Artrosen i nacken är uppenbart här för att stanna, och frågan är väl snarare hur långt man kan nå med smärtlindringen!
Mer artros
Det här med artros är tydligen en evig historia. Nu har det bokstavligt talat gått mig åt huvudet. I alla fall nästan. Har sedan flera år tillbaka en förslitning i nacken som visat sig också vara artros. Problemet är att där opererar man inte i första taget.
Symptomen är ont i nacken, upp bakom örat och vidare till huvudvärk. Besvärande exempelvis att köra bil på grusvägar, liksom i princip alla rörelser av huvudet i sidled, i synnerhet åt höger.
Behandling så här långt förutom medicin, är att prova akupunktur. Och vila!
Sen är det kanske snart hög tid att fundera över om det trots allt är dags för pension! Eller nåt!
För närvarande är jag sjukskriven en knapp vecka till.
Det sprider sig
Tummarna har blivit OK efter operationerna. Känns emellanåt, och speciellt när man jobbar lite extra kan det stundvis fortfarande göra ont. Men inte alls lika mycket som tidigare. Och höger långfinger som jag fick opererat i slutet av november förra året, är ganska OK också. Går inte att sträcka helt och även där gör det ont emellanåt. Men det låser sig inte längre, och smärtan är inte lika stor.
Men – den där förbenade artrosen är tydligen något man får leva med. Nu har den istället satt sig i nacken! Eller egentligen… den har uppenbarligen funnits där i många år! Redan 2013 noterade kirurgen i Ystad i min journal att det fanns förslitningsskador i nacken! Efterhand har de blivit alltmer besvärande, och nu har det gått dit hän att det gör ständigt ont, och det sprider sig och blir till huvudvärk också.
Behandling så här långt handlar om sjukgymnastik, och veckan som kommer ska jag få prova på akupunktur! Återstår att se om det hjälper. Massage är också en väg jag ska prova. Men operation är inte aktuellt, eftersom det är en allt för stor och komplicerad sak!
Tills vidare är bästa ”hjälpen” riskudden man värmer i micron!
Fortsatt ledig med smärta!
Det blev en natts arbete efter två veckors semester i värmen. Men mer arbete än så blir det inte det här året. Var på remissbesök på Handkirurgen i Malmö idag eftersom mitt så kallade triggerfinger kommit tillbaka. Fick en kortisonspruta mot det den 19 februari, och det hjälpte förvisso. En tid! Men sen några månader tillbaka har det kommit tillbaka igen. Tydligen ger man enbart spruta en gång. Nästa steg är operation, och det blev det idag. Hoppas verkligen det hjälper nu, för så ont som det gjort nu sen bedövningen släppt gjorde det inte efter mina tumbasoperationer. Och detta var en betydligt enklare operation.
Jobb på riktigt
I natt körde jag för första gången själv! Hittills sen jag började med halvtidsarbete den 26 mars har jag ju bara åkt med. Men från i natt körde jag själv. Dock var min vikarie och ”lärarinna” med, och det är tydligen meningen att hon ska vara det ända till den 6 maj! Lite onödigt kan tyckas, men ok, jag missunnar inte henne den inkomsten. Och det kan förvisso helt klart vara bra om tummarna nu inte håller. Eftersom det är en, mer eller mindre, ny runda också är det ju bra att ha vägledning. Det handlar om en runda som i princip är ett hopkok av två olika distrikt som jag kört i många år tidigare. Så omgivningarna är välbekanta.
Lördagar är väl egentligen den lindrigaste dagen, sett till antal tidningar och andra produkter. Och det gick väl i och för sig ganska bra. Tidsmässigt var det ju knappast några problem. Än så länge är det väl för tidigt att göra någon riktig bedömning av hur mina tumleder påverkades. Hade dock lite känning kring handleden på vänster hand när jag steg upp kring middagstid. Inte så mycket, men ändå lite ömt. Så det återstår väl att se hur det hela utvecklar sig.
Idiotin har lagt sig!
Jaha, efter heta diskussioner där jag tydligt uttryckt exakt vad jag anser, har FK själva kontaktat läkaren och fått klart besked! Så till slut har de trots allt godkänt sjukskrivningen! ”Men inte en dag mer…!”
Förnuftet har segrat över dumheten!
Idiotin löper vidare
Hade ett samtal igen med Försäkringskassan idag, och enligt vad de säger så har inte läkaren hört av sig! Då frågar jag om det är så att han helt enkelt inte har kunnat få tag i dem! Och medan det finns svårigheter i kontakten mellan läkaren och Försäkringskassan, så ska jag gå här i ovisshet om jag får några pengar eller inte. Som det är nu har jag ingen inkomst från och med igår!
Jag ifrågasätter med full kraft deras inskränkta resonemang, när de baserat på sina egna anteckningar från deras samtal med läkaren har noterat att han sagt ”successivt trappa upp arbetstiden till ordinarie”, och det då enligt deras bedömning därmed inte är säkert att jag är tillbaka på full tid inom de närmaste sex månaderna! Det alltså i ett arbete som normaltiden är halvtid och halv sjukskrivning i klartext betyder halv halvtid! Därefter alltså min normala arbetstid från och med den 7 maj! Dessutom kan man titta bakåt och se hur utvecklingen var när jag blev opererad i höger tumme, där återgången såg ut exakt likadant!
Men de väljer att göra sin egna idiotiska bedömning och kör helt över både läkarkunskapen och min egen bedömning, för att slippa betala ut några pengar.
Idioti!
Blev väckt av telefonen, och fick inleda dagen med ännu ett frustrerande samtal med idiotin personifierad – kallad Försäkringskassan! Nu handlade det om bokning av tid för kontaktmöte på Arbetsförmedlingen! Varför!? För att min sjukpenning enligt deras inskränkta bedömning upphör idag då jag uppnått 180 dagar!
Att jag är helt sjukskriven till och med den 25 mars, och planen är att jag ska börja arbeta halvtid då fram till den 6 maj, för att därefter gå upp på normal arbetstid, bryr de sig inte om. Eftersom läkaren enligt deras egna anteckningar har sagt att jag därefter ”successivt ska trappa upp” menar trashjärnorna på FK att det därmed inte är säkert att jag är åter i mitt vanliga arbete fullt ut inom ett år! Inom ett år betyder i klartext före den 19 september i år!
Så inleddes denna måndag med en envis huvudvärk! Tack för det Försäkringskassan!
Blodomloppet 2018
Idag har jag anmält mig till det årliga Blodomloppet i Malmö, som äger rum den 15 maj. Det blir åttonde året i rad för min del.
En trivsam promenad på fem kilometer som tar cirka en timme, och är för en god sak! Syftet med arrangemanget är att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen!
Hänger du med!?
Anmäl här;
http://blodomloppet.se/
Andie Lindskog 