Korrekturläsning, tv-avgift och nervösa förläggare

Med risk för att bli tjatig har veckan mest handlat om vårt författarskap. Men dock mer i form av utförda tjänster i vårt förlag åt andra författare, då vi är mitt uppe i två olika korrekturarbeten. Det är både spännande och givande att få äran och glädjen att vara med och, förhoppningsvis, påverka positivt i andras skrivande.
Så kom den årliga inkomstdeklarationen som egentligen nästan innebar ett ytterligare slag i ansiktet på oss pensionärer. Restskatt och så då den numera obligatoriska och fullkomligt idiotiska ordningen att tv-avgiften ska finnas inbakad i skatten, vilket i klartext betyder att man tvingas betala för något man inte utnyttjar! Vi har för tillfället ett abonnemang på Netflix som vi betalar en månadsavgift för. I övrigt tittar vi inte på tv! Så var i detta kommer Public Service in?! Från försvararna av detta system hävdar man att det faktum att man kan skaffa en tv, innebär att man självklart ska betala tv-avgift. Vilket är lika logiskt som att alla människor över arton borde betala bilskatt, eftersom det är fullt möjligt att de kan skaffa en bil! Mot slutet av veckan hade vi ett konstruktivt Spa-möte, där en rad tankar och idéer rörande min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar ventilerades. Förhoppningsvis kan jag komma vidare med det nu.
Så fick vi ännu ett bestridande från den kund till våra tjänster som ansett att vårt legitima krav var ett hot. Och efter en på detta logisk följdfråga på diverse författarforum på nätet, har vi kunnat konstatera att den som känt sig hotad av vårt krav nu dessutom strukit oss som vänner på Facebook. Känns onekligen som en bekräftelse på hur korrekt vårt krav är! Någon känner oro!

In the world of authors…

Veckan inleddes med ett, om än lite luddigt, besked om att något kan vara på gång med vårt rättmätiga krav. Följt av ännu en god intäkt till förlaget, plus beställning på nya uppdrag. Behöver väl knappast nämnas att veckan precis som vanligt handlat mest om författarvärlden. En liten avstickare till fotovärlden har jag dock också hunnit med, i form av en summering och sammanfattning av fotoklubbens digitala årsmöte.
Veckan då pensionen ”bearbetas” och månadens ekonomi hanteras har jag också konstaterat – igen – att det där med Facebook-grupper för pensionärer inte är något för mig. Kan konstarera att det mest tycks handla om kak- och bullbak, stillsamma promenader, och nostalgiska tillbakablickar. Kanske trevligt, men trots min ålder känner jag mig inte där. Jag är inte rätt ämne för att sitta och nicka med och tycka att allting var bättre förr. Att dessa sidor dessutom tycks sakna motstånd mot diverse politiska yttringar och fram för allt arroganta högerextrema åsikter gör att jag gärna tackar och avstår. Men kanske det är så att med en ambition och önskan om att leva vidare med någorlunda frisk hjärna till minst hundraårsdagen, känner jag mig inte ett dugg som en pensionär. Även om jag på papperet faktiskt är det. I synnerhet inte nu när saker och ting börjat gå allt mer i den riktning i min tillvaro, som det skulle gjort för trettio år sen.

ERBJUDANDE!

Signerat ex. av ”Eilaths hopp” ”Gudarnas spira” eller ”Av gudarna märkta” för 150kr inkl. porto.
Två böcker för 260kr inkl. porto.
Tre böcker för 330kr inkl. porto
BESTÄLL HÄR!

En närmare titt

Här är ett första utkast till omslag till Regntider, bok tre i serien Legender från Thiramaar. Nu blir det till att jobba på de olika detaljerna, och det här omslaget blir ett samarbete mellan oss båda. Närmast för min del är att skapa en lite udda talträngd fågel – en kracaastisk taltrast – som är trollkarlslärlingen Robias följeslagare.

En vanlig lördag …

En alldeles vanlig lördag, när kärleken och jag försöker svara på ett antal intervjufrågor, samtidigt som redigeringsarbetet av Regntider går vidare. Och idag har jag kunnat färdigställa en novell som jag har skickat in till en aktuell novelltävling. Apropå noveller har vi även ett korrekturarbete som kommer att leda till mer inkomster till Belvida Bell! En vanlig lördag i en hårt arbetande pensionärs liv.

Skrivande, precis som vanligt – snart testläsning

Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!

Ingen skattesmitare!

Igår var vi i Ystad och fick en försenad julklapp, som får ses som ett avslut på ett två år långt uppdrag. Fyller därmed på ett lager som antagligen kommer att räcka länge.

Kunde notera en ny inkomst till förlaget, och i samband med det även en glädjande bekräftelse rörande kvalitén på vårt korrekturarbete. Ett novellmanus på åtta sidor som vi skickat till ett stort förlag, där det behövdes två ändringar! Med andra ord hade vi skickat in ett praktiskt taget färdigredigerat manus.

För något år sedan fick jag utstå en lite spydig kommentar om att vi skulle tillhöra de där fuskande svenskarna som flyr landet som pensionär, för att tjäna gott genom att smita undan beskattningen av tjänstepensionen. Alltså med tanke på våra framtidsplaner. Jag var dock helt oförstående inför den anklagelsen. Det är förvisso sant att uppehället torde bli billigare, men det handlar om billigare levnadskostnader. Men främsta anledningen att vi vill flytta handlar om klimatet. Idag fick jag bekräftelse på att jag i varje fall inte kan anses som någon skattesmitare. Fick besked om att det kunde vara dags att ta ut min tjänstepension, vilket kommer att förstärka min framtida kassa under fem års tid framåt med lite drygt tvåhundrakronor! Efter skatt!
Så har jag mer eller mindre färdigställt ett bidrag till en novelltävling under kvällen.
Lite anledning att fira kanske, så det blev ändå till att provsmaka julklappen.

Mycket läsning och inget skrivande

Den här dagen har uteslutande handlat om korrekturläsning! Först de sista kapitlen av en av Snezanas romaner, som därmed i det närmaste kan betraktas som klar så långt. Återstår resultatet från testläsarna, innan vi är redo att ge ut den. Sen har jag även gjort en sista korrekturläsning på två olika bidrag – ett från Snezana och ett från mig själv – till en aktuell novelltävling. Klart att skickas in! Precis i tid.
Och apropå korrekturarbete – nu ska jag kasta mig över förhoppningsvis sista genomgången av Regntider, och förhoppningsvis kan den lämnas ut till första testläsaren en bit in i januari nästa år! Och kanske vi kan ge ut den fram på vårkanten!
Men något skrivande har det inte blivit särskilt mycket av den här dagen.
Resten av den här kvällen får ägnas åt lite hemsidesarbete. Behöver utöka funktioner på förlagets hemsida bland annat.
Apropå hemsidor är det ju rätt kul att kunna konstatera att det finns hygglig spridning internationellt bland besökarna.