Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.

E-boksproduktion, blodgivning och annat viktigt (livsviktigt rentav)

Från och med den här veckan har vi semester – eller nåt! Kärleken inleder sin semester nu, och eftersom det innebär full frihet för gemensamma aktiviteter, känns det som lite semester för min del också.

Har ägnat en del tid den här veckan åt eboks-produktion, vilket stundvis uppvisar tydliga prov på hur viss programvara ibland kan ”uppföra” sig ytterst märkligt. Nu är det i alla fall klart, så jag kunnat registrera såväl ”Eilaths hopp” som ”Gudarnas spira” som e-bok i helt egen regi i Belvida Bells utgivning.
Apropå bokbranschen kan vi också konstatera att vår motpart i den nyligen avslutade tvisten, tydligen som en obetänkt hämnd, strukit oss som författare på sin hemsida. Trots att vi båda faktiskt medverkar i en av det förlaget utgiven novellantologi. Nåväl, vi har inget behov av att synas där. Dessutom säljer vi ut den aktuella boken från vår hemsida.

Spännande avtal är på gång för ett gemensamt romanprojekt på HBTQ-temat, som dessutom kommer att innebära ytterligare sålda romaner.

Ett annat avtal har tecknats för försäljning av våra fantasytitlar i ytterligare en kanal.

Några praktiska och personligt mycket viktiga åtgärder för framtiden har vidtagits denna veckan.

Åtgärder har äntligen också kunnat tas för att ersätta den fula köksfläkten vi rev ner för drygt ett år sedan. En ny är på väg.

För övrigt har den här veckan inneburit att jag gett en liten del av mitt blod för trettiotredje gången då Ge Blods fina trailer var på besök i Sjöbo.

Har som en parantes åter kunnat konstatera att julstjärnan som i rödblommande prakt prydde vårt matbord senaste julen, nu växer så det knakar. Har sällan sett en grönare växt.

Och i helgen har vi roat oss med lite fåfängda övningar och tagit lite provbilder för kommande körkortsansökan.

Med den färgglada fanan…

Efter en vecka med influensa, eller vad det nu var, blev det här ett lite långsamt uppvaknande. Inledde med att lämna ännu en Facebook-grupp, kallad ”Vi pensionärer”. Även här började det allt mer osa rasism och tvivelaktiga och allt för politiska åsikter, i en salig blandning av varierande recept på olika bakverk med mera, vilket ledde mig fram till slutsatsen att inte heller den här gruppen fyllde någon vettig funktion för min del. Är det så här det ska vara att vara pensionär, vill jag nog hålla mig helt utanför.

Den här veckan har jag skapat nya e-böcker av mina tidigare produktioner som ett resultat av förlikningen vi fått igenom, och har med stor tillfredsställelse kunnat infoga vår egen logga i dem. Publiceras under den kommande veckan.

Veckan har burit med sig ett bakslag på den nyligen inslagna efterlängtade vägen, som dock mot slutet av veckan kunde korrigeras med kompletterande uppgifter från behörig instans. Så vi tågar vidare mot det hägrande målet.

Under veckan har jag dessutom blivit pensionär på riktigt – eller nåt. Det har jag väl i och för sig varit i drygt ett år så här långt, men nu har man alltså även fått in åldern! Som ju egentligen mest är en siffra. Det positiva med det här var ju klart att bästa lokala dagstidningen Ystads Allehanda uppmärksammade spektaklet och fick samtidigt med bra fakta om mitt skrivande. Den aktuella högtidsdagen firades i vanlig ordning med min älskade kärlek, med utsökt god mat på vår solvärmda altan.

Veckan har för övrigt handlat om en hel del hemsidesarbete, och som en perfekt kröning på det fick jag dessutom ett nytt uppdrag att hjälpa till att skapa hemsida åt en författarkollega.

Helgen avrundades med besök hos våra kära vänner, som också med all önskvärd tydlighet bekräftade just hur öppensinnade de faktiskt är. Livet kan gå vidare med den färgglada fanan i topp.

Slavkontrakt avslutat!

Att hamna i konflikter är något man alltid helst vill undvika. Men att hamna i ekonomisk konflikt med en liten tämligen obetydlig bokförläggare som tror motsatsen om sig själv och sin egen förmåga, och som dessutom tror sig veta och kunna allt bättre än alla andra, är oerhört frustrerande! En förläggare som gärna utnyttjar ens tjänster fullt ut, men när vi vill ha betalt, tolkas det som att vi hotar!

Vi föreslår en förlikning som ekonomiskt sett innebär mindre än hälften av vårt ursprungliga krav, enbart för att vi vill ha hela affären ur världen, för att kunna fortsätta vår verksamhet i lugn och ro. Det avfärdas arrogant, med en oförskämd kommentar om att vederbörande inte är skyldig oss någonting. Som att mer än 170 timmars arbete inte skulle kosta! När vi sen visar att vi på allvar kräver att få betalt, är plötsligt vårt ursprungliga förlikningsförslag ändå intressant. Men det går ändå inte att lita på vårt ord när vi förklarar hur det hela ska, och enligt alla gällande regler, kan gå till. Som den översittartyp förläggaren är, måste allt ifrågasättas. Precis med samma attityd som tidigare omöjliggjort samarbetet.
Sen hänger dock en väsentlig fråga kvar i hela den här soppan! Om man kategoriskt bestrider hela vårt krav och kallar det för en ”påstådd skuld” – varför går man då med på en förlikning som motsvarar lite mindre än halva det ursprungliga beloppet?! Fortfarande handlar det om en relativt stor summa pengar! Det luktar onekligen!

Nu kan vi glädjande konstatera att konflikten är löst, vi har kunnat återkalla vårt krav hos tingsrätten, och har fått igenom den uppgörelse vi redan från början föreslagit. Därmed kan vi gå vidare med våra egna böcker i vår egen regi, och allt samarbete med detta giriga enmansförlag är definitivt avslutat.

Betydelsefulla möten, fototävlingar och midsommar med filmmaraton

Förra veckan var extra betydelsefull, då vi firade tio år av kärleksfullt, konstruktivt och innerligt inspirerande liv tillsammans. Även den här veckan har varit särdeles betydelsefull.

Har varit på ett möte som kommer att få stor betydelse för min framtid. Haft ett möte som ska leda till lite positiv uppmärksamhet kring mina böcker. Dessutom har vi äntligen fått ett acceptabelt avslut på det misslyckade samarbetet vi inledde för två år sen.
För övrigt har veckan handlat om skrivande som vanligt, mest på mina memoarer, lite logiskt med tanke på en del av veckans händelser. Men det har även handlat lite extra om bilder. Har fått möjlighet att föreviga en söt rådjursunge på nära håll, och har även valt ut och skickat in bilder till några fototävlingar, samt även förberett bilder till en sommarutställning.

Och så har vi ju firat midsommar, med för oss den numera obligatoriska matjestårtan och filmmaraton på altanen. Ja, vi har ett fint liv tillsammans.

Sin egen herre …

Lättade kan vi nu konstatera att ett nästan två år långt misslyckat samarbetsprojekt som mest kan liknas vid ett slavkontrakt är avslutat. Våra utgivna böcker är på väg in i vår egen verksamhet i Belvida Bell förlag, och vi kan gå vidare exakt hur vi själv önskar.

Oh what a day …

Det här blev en osedvanligt bra dag! Har äntligen, efter nästan trettio år, fått min vilja igenom. Denna dag har även omfattat samtal med reporter från vår bästa lokala morgontidning. Och som kronan på verket har vi nu, äntligen, fått den slutliga delen i förlikningen med det förlag som från början lovade guld men efterhand enbart blev krävande för att så småningom se vårt legitima krav på ersättning som ett hot.

Så det finns all anledning att fira en kväll som denna.

Värme, namnteckning och spännande journaler

En vecka med stigande värme har nått sitt slut, vilket fört det positiva med sig att vi kunnat tillbringa ganska mycket tid på altanen. Såväl med skrivande som även grillkvällar. Passande avslut på en sådan vecka är ju naturligtvis även frukost på altanen. Allt i en välgörande frihet!

Annars har den här veckan handlat en hel del om diverse administrativa uppgifter, såsom kontakt med Förlagssystem för upprättande av konto, kontakt med Bokinfo, kontakt med banken för anskaffande av bankgiro. Det arbetet kröntes på söndagen med våra namnteckningar på ett dokument som ska leda till att vi äntligen kan gå vidare så som vi vill.

Andra handlingar av betydelse har också varit aktuella den här veckan, då jag fick efterfrågade journaler från Region Skånes arkiv, vilket innebär att jag kan gå vidare i mina memoarer.

På allt detta fick jag min andra vaccinspruta på lördagen, så nu är jag fullständigt chippad, och torde därmed vara en öppen bok för myndigheterna. Om man får tro trashjärnorna som gottar sig i konspirationstankarnas snåriga träsk.

Och som en alldeles ypperlig extra guldkant på denna vecka, fick kärleken besked igår om att hennes novell kommit med bland trettio utvalda av flera hundra bidrag i antologin ”Bortom grinden”!

En fin vecka, alltså.

Stillsam vecka med en twist!

Även om den här veckan avrundats lite kylslaget och regnigt, så har vi faktiskt just under den här veckan kunnat inviga vårt ”altanrum”. Vi har både ätit därute, och suttit och skrivit. På måndagen satt vi faktiskt där ända till klockan var över nio. På tisdagen hann klockan bli tio!
I övrigt har veckan förflutit ganska stillsamt. Lördagen blev till en början lite trist, då vi tvingades hoppa av fotoklubbens utflykt till Botaniska trädgården i Lund. Men till kvällen fick vi ett mejl från oväntat håll, som gav oss anledning att fira lite.
Samtidigt som vi även ingått ett avtal som rör marknadsföring av en kommande gemensam titel.