Har fullt upp med publicering av noveller av flera olika spännande författare, så den här dagen har liksom mest flugit förbi. Men vi hann ändå klämma in en cirka tre kilometers promenad bort till den vattensjuka båtplatsen, först och främst för att vi helt enkelt behöver komma igång med regelbundna promenader alternativt cykelturer. För egen del har det dessutom blivit extra angeläget med tanke på att jag är kallad till en uppföljande kontroll som går ut på att avgöra om fortsatt önskad behandling fungerar.
Idag har jag dessutom introducerat i samråd med kärleken ett litet personligt synexperiment. Nu flyr jag åter till Thiramaar, för resten av den här kvällen.
Arbetet går vidare med korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten, och parallellt med det fortsätter jag även söka AI-bilder för att få en bild som typ ”underlag” för hur det ser ut i min Thiramaar-värld, och likaså hur de olika karaktärerna ser ut. Allt blir lättare att beskriva i ord om man har lite bilder. Nu har jag till exempel en klarare bild av hur Elana ser ut, eller Thiariens näststörsta stad Camyrlin. För att inte tala om Kracaastska Kompaniet. Apropå Thiramaar har jag så smått börjat förbereda för ett lite speciellt jubileum. Mer om det i slutet av nästa vecka!
Sen har det handlat om en del andra spännande bokprojekt också under den här veckan. Några nya intressanta avtal på gång, samtidigt som vi ser i statistiken att det var ett klokt drag att ta in en truecrime-roman i vår utgivning. Mogwais strävan efter att bevara och helst utöka sitt territorium fortsätter att ställa krav på oss. Ja, visst vore det enklare om han fått förbli innekatt – men det började bli allt mer påtagliga problem med det. Omgivningens katter som rörde sig fritt utanför vår bostad, blev mer och mer påfrestande för hans eget behov av dominans. Han började visa tendenser till att vilja märka revir inomhus!
Vad mer då? Jag har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, där det var ganska slående hur lugnt och stillsam Regementsgatan blivit nu med vissa delar avstängda, till följd av det kritiserade ombyggnadsprojektet för den nya monsterbussen. Viktigaste händelsen den här veckan var dock ett meddelande jag fick under onsdags kvällen, som på sätt och vis kan symboliseras av min självporträttsbild i fotoklubbens månadstävling, som jag fick en förstaplats med. Den är ju ett montage som k0m till efter att vi gjort omslaget till mina memoarer.
Säger som Terry Pratchett – Vi lever i spännande tider.
Förra lördagen kunde jag köra igång första genomgången av Dödsgudinnans sten (Ashas sten), och det har ju naturligtvis varit den dominerande sysslan den här veckan. Arbetet flyter på bra, och boken växer. Kunde också kliva in i den här nya veckan inspirerad av en fin recension för min senaste bok Kalla mig Anna, från Anna Hallander. När det handlar om författarskapet, har den här veckan dessutom inneburit en del spännande uppdrag på gång för Belvida Bell. Det går bra nu, typ! Dessutom har vi gjort ytterligare intresseanmälningar till olika marknader under den kommande sommaren. Om allt går vägen har vi marknadsdeltagande att se fram emot i början av maj, tre tillfällen i juli och dessutom ett som är klart, bokat och betalt i augusti. Kan vi börja kalla oss ”marknadsknallar”?! Men förutom allt som har med skrivandet att göra, har jag även sysslat en del med hemsidesuppdrag. En tur till Malmö och Hudkliniken har det också blivit, och en vända på Triangelen, som sig bör när man ändå är där. Så avrundar vi veckan med att vi fått installerat luftvärmepump även i den nyare delen av huset, som vi haft som arbetsrum sen januari förra året. Så nu försvinner de sista direktverkande el-elementen ur huset.
Med vyn av vår omgivande skog utanför fönstren, är det trivsamt att sitta i uterummet och göra korrekturarbete. Ja, alltså … jag minns hur omgivningen här ser ut, och det är väl tur, för idag såg man inte mycket av den. Är väldigt tacksam att jag varit förutseende nog att avboka ett besök i Lund idag. Föredrar helt klart att stanna hemma hela den här dagen. Och det går bra! Vi har att göra, och matförrådet räcker ett bra tag. Inte ens Mogwai ville gå ut. Han tog några trevande steg ut på altanen – som jag faktiskt hade skottat åt honom – men han vände snabbt och skuttade in igen.
Denna första vardagen efter jul startade med att ett nytt brev från Skatteverket skymtade till i Kivra på mobilen. Vad vill dom nu?! Redan när jag borstade tänderna, började jag förbereda mig mentalt för att behöva ringa Skatteverket för att reda ut att de faktiskt dragit alldeles för mycket preliminär skatt. Fick besked i januari om hur mycket de ansåg att vi skulle betala under detta året. Vi valde att betala hela summan då. Men sen har de ändå fortsatt att dra delsumma varje månad. Som sig bör var beskedet att den beslutade preliminärskatten för 2024 var fastställd till 0 kronor! Så jag behövde inte ringa. För övrigt var det full verksamhet idag. Nästan som om man fortfarande arbetar, men å andra sidan har jag nog mer att göra nu som pensionär, än jag någonsin haft tidigare.
Nästan all verksamhet förvisso skrivrelaterat. Förutom en hel del skrivet, har jag även producerat två e-böcker, varav en – Gåvorna – är publicerad och bör finnas i internethandeln i morgon, liksom streamingtjänsterna och biblioteken. Sen har jag även gjort upp en lista över mina skrivarprioriteringar för 2024. Blir intressant att se vilka mål jag lyckats fullfölja vid nästa årsskifte. Inklusive alla andra tänkta projekt och sysslor.
Ack ja … finns åtminstone inte tid över för att rulla tummarna!
Samtliga titlar + flera andra böcker finns tillgängliga i Internethandeln, streamingtjänster och bibliotek. Om ditt bibliotek saknar någon av titlarna – be dem ta in den!
Så var vi på vår tredje julbokmarknad på gamla Victoria på Södra Förstadsgatan i Malmö. Som biograf var det en gång i tiden den största och främsta premiärbiografen, för att under mitten av fyrtiotalet ändras till revyteater, och från mitten av femtiotalet återgick byggnaden till biograf, fram till den 31 mars 1974. Därefter har det blivit en kombinerad teater, konsertscen och kvalitetsbiograf.
Det är onekligen en lite speciell känsla att stå i lokaler och sälja böcker, där man i sin ungdom sett ett antal filmer. Med närmare trettiotalet förlag på plats i den relativt lilla gamla biografsalongen blir det ganska trångt. Ändå är det en av de trevligaste bokmarknaderna på hela året. Försäljningsmässigt kunde man kanske önska lite bättre resultat. Förunderligt många besökare tycks bara ”flyta förbi” utan något egentligt engagemang. Men man syns, man träffar trevliga människor, och trots allt säljer vi ganska bra.
Just denna julbokmarknad måste betecknas som en framgång för novellantologierna, kanske då det säkert är ett bra julklappstips. Efter denna marknad är exempelvis antologin ”Lyckliga tider” slutsåld från vårt lager. Likaså ”Över en fika kan allting hända” och ”En yngre man” återstår bara ett fåtal exemplar!
Utöver försäljningen fick jag också tillfälle att berätta om min senaste bok ”Kalla mig Anna”, som utspelar sig i sjuttiotalets Malmö, och dessutom till stor del specifikt i just kvarteren kring Victoria. Rena tillfälligheter, men ändå. Ingen ska tro att bokbranschen är en lukrativ verksamhet. Att åka runt på marknader och mässor medför en hel del kostnader, och därför får man hela tiden vara vaken. Så idag fick vi en promenad på cirka tre kilometer med fullastad säckakärra, från Malmö Opera till Victoria (och tillbaka) värd en parkeringskostnad för nästan åtta timmar á knappt 21 kronor! Att jämföra med förra året då jag parkerade vid Davidshallsstorg i sex och en halv timme vilket kostade 149 kronor! Så – det är både hälsosamt och ekonomiskt att promenera!
Lördag 16 december 2023 kl. 12 – 17 Julbokmarknad på Gamla Victoria på Södra Förstadsgatan i Malmö!
Vi kör en typ ”release del 2” av ”KALLA MIG ANNA” Blir nästan tvunget, eftersom stora delar av bokens handling utspelar sig just i kvarteren kring Victoria!
Del 5 i serien ”Det händer i Thiramaar” finns ute nu i internethandeln och på streamingtjänster.
Timphani, den lille kaldiniern hoppas på en gynnsam samlardag. Svamp och örter men istället stöter han på en havsörn som han får telepatisk kontakt med. Kaldiniernas förmåga att samtala med djuren är medfödd. Örnen Vura är i nöd och behöver hjälp omedelbart. Ska han lyckas hjälpa sin vän? Vuras tacksamhet innebär en stor gåva för Timphani.
