Kategori: Författare

Publicerat den

Vänsterhäntas Dag

Att vara vänsterhänt var också ett bekymmer. Det betraktades som ett fel på den tiden.

      ”Jaså, du är kajhänt …höhö!”

      Vet inte hur många gånger i mitt liv jag har fått höra den nedlåtande kommentaren. Eller att man skrev med ”fel” hand.

      Det fanns en tid då jag fick gå på någon slags avvänjning för att lära mig att använda ”rätt” hand. Förmodligen var det så dumt och förnedrande att jag bara har förträngt det. Men jag minns att jag blev ivägskickad till något som syftade till att lära mig att bli högerhänt. Obehagligt eller vad, men jag är i varje fall tacksam att jag inte är född kanske tjugo år bakåt i tid, då det var regel att ge smäll på fingrarna om man använde ”fel” hand.

      Oavsett vilket kan jag inte minnas ett enda tillfälle i mitt liv då jag upplevt några bekymmer på grund av att jag är vänsterhänt.

      Tvärt emot de som gör sig lustiga och hävdar att man skriver med fel hand, gläder jag mig åt att jag i detta så kallade bekymmer har sällskap av David Bowie, Leonardo da Vinci, Albert Einstein, Bill Gates, Barack Obama, Winston Churchill, Marie Curie, Morgan Freeman, Paul McCartney, Jimi Hendrix, Marilyn Monroe, Neil Armstrong med flera storheter.  

(Det här är ett utdrag ur mina kommande memoarer ”Idag kan det kvitta”)

Publicerat den

Lärorikt

Förutom att jag finner oerhört stort nöje i att skriva, ger det också en extra stor tillfredsställelse i all research man behöver ägna sig åt. Man lär sig hela tiden nytt, när man söker på nätet efter information om diverse, både små och stora, detaljer i ens berättelse. Apropå min memoarer som jag arbetar med för tillfället, har jag exempelvis sökt information om märgelgravar. I min berättelse är det bara en liten detalj, men allt är viktigt att ha klart underbyggda fakta kring.
Kort och gott lär man sig hela tiden något nytt.

Publicerat den

En händelserik vecka

Första veckan i augusti har nått sitt slut. En vecka som jag inledde lite ambitiöst med tanken att börja varje dag med en halvtimmes promenad. Det ska erkännas att det gått sådär. Två tillfällen har det blivit den här veckan. Å andra sidan har det blivit några steg på andra tider de andra dagarna, så lite promenad har det ändå blivit. Det är kanske bra att börja med viss försiktighet.
En händelse av betydelse den här veckan var att jag nu blivit helt klar med allt korrekturarbete med ”Regntider”, och har därmed kunnat påbörja arbetet med att förbereda för tryck.
Under veckan har vi faktiskt också gjort något så ovanligt som att besöka Veberöds församlings sommarcafé, där vi fick ta del av ett underhållande och gripande berättande om att bli sig själv.
Vi har även hunnit med ännu en grillträff med fotoklubben, och en liten Österlenutflykt med smaskig räkmacka på Backagården och familjeträff på Borrbystrands camping.
Veckoslutet har dominerats av en utomhusutställning på Torget i Tomelilla, i ett samarbetsprojekt mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Trettio utställare med drygt åttio bilder visade upp sina alster.
På fredagen var vi i Hammenhögs församlingshem för att ta farväl av en skrivarvän som lämnat oss. Kommer att sakna hans underhållande julsagor vid framtida julsageträffar.
Söndagen ägnades lite åt bilder. Närmare bestämt ett försök att välja bilder till årets upplaga av Närkampen, den tävling som hålles varje höst mellan Sjöbos, Ystads och Österlens fotoklubbar.

Publicerat den

Starka kvinnor (Hur allt började – del 11)

Jag har över åttio namngivna karaktärer i mina hittills tre böcker i serien Legender från Thiramaar. I Eilaths hopp finns förvisso Eilath, åtminstone i bokens inledning. Där är Adric som nog efterhand får ses som en sympatisk och belevad man. Där är Alan Byhl, den smått frånvarande kemiproducenten, och förstås trollkarlen Cornizendo. I Gudarnas spira är Andor, Tobin och Samus några av huvudkaraktärerna, som vi får följa genom hela boken. Även här finns Cornizendo med.
I Regntider är Cornizendo definitivt en av huvudkaraktärerna.
Men genomgående i alla tre böckerna är det ändå kvinnorna som är de mest framträdande karaktärerna.
Hela första boken handlar ju om Elana, en viljestark person som efterhand utvecklas till en stark och företagsam kvinna. I andra boken kommer Kintara, som också är en stark och klok kvinna som dessutom är duktig på att hantera svärd och verkligt skicklig på pilbåge.
I del tre – Regntider – finns Elana med igen, och här visar hon prov på både styrka och djupa oanade kunskaper som imponerar till och med på trollkarlen Cornizendo. I den här boken dyker även magikerkvinnan Belvida Bell upp. Den sköna unga hundraåringen som kommer att spela en viktig roll för att lösa den bokens dilemma. Här finns även den högt uppskattade trollkarlslärlingen kaldiniertjejen Robia, som imponerar stort på sin läromästare Ambarand. Bland kaldinierna finns här även Kiona som är en framåt och gladlynt liten kvinna, som ser till att hennes och vännen Akims uppdrag kan fullbordas till byns överhuvuds stora belåtenhet. Sen har vi ju Ogda, som fortfarande lever. Hon finns med i alla tre böckerna, inte minst då alla talar om henne.
Jag har alltid låtit kvinnor ha framträdande roller i allt jag skrivit, och jag vill gärna framhålla mina berättelser så långt det är möjligt i jämställdhetens tecken. Ändå fanns det en recensent som klagade på att det i Eilaths hopp presenterades ”en värld där ena könet trycks ner och förminskas”!
Men om jag vill berätta om starka kvinnor som kan ta för sig och försvara sig, behöver de finnas i en patriarkalisk miljö där deras styrka kan komma fram. Hur ska jag annars kunna framhålla deras värdighet och position, när de bemöter detta?! En värld där ingenting sådant förekommer är väl dessvärre ett önsketänkande, och där behövs heller inte någon särskild styrka hos någon part för att klara sig.

Publicerat den

Att bli sig själv …

Idag fick vi träffa ”min pappa Marianne i verkligheten”. Ett arrangemang i Veberöds församlings sommarcafé där Ann-Christine Ruuth berättade öppet, underhållande, gripande och inspirerande om sitt liv.

Publicerat den

Regntider – nu är det verkligen klart!

På annandag jul 26 december 2019 skrev jag ett textavsnitt som var tänkt som det inledande kapitlet till den tredje delen i serien Legender från Thiramaar. Trots att idéerna då var ganska spretande, kunde jag ändå redan den 15 juli 2020 konstatera att råmanuset var klart! Tio dagar senare råkade jag ut för ett datorhaveri, som kort sagt försenade hela arbetet väsentligt. Men idag är boken ändå helt klar! Den har gåtts igenom, testlästs, korrekturlästs, bearbetats i flera omgångar. Nu är det klart! Nu börjar spännande tider, när det är dags att göra inlagan för att sen kunna gå vidare. Så förhoppningen att Regntider ska kunna komma ut till hösten ser ut att kunna bli verklighet!

Publicerat den

Betydelsen av Excel (Hur allt började, del 10)

När man bygger upp en hel värld helt fritt ur fantasin, räcker det ju inte att bara skriva berättelsen och låta karaktärerna anlända till olika orter och platser, träffa olika figurer och så vidare. När jag till exempel skriver om hur Elana störtar in på hotell Örnnästet och angriper dess ägare Cedric Dolmo, behöver jag samtidigt göra en notering om vem han är. Trots att han bara förekommer just i den situationen. Eller när jag berättar om matriciern Irina Dipolis som regerar i Irrydien, måste jag notera vem hon är. Även om jag i det läget inte har bestämt riktigt i vilken omfattning hon ska förekomma framöver. Eller när jag berättar om hur Feidor, kung av Matrurien har utnyttjat ambassadörssviten i kung Teogars palats i huvudstaden Celandine, behöver jag också göra en notering om vem han är.
Även om vissa karaktärer ursprungligen är tänkta att enbart förekomma vid ett tillfälle, som exemplet med Cedric Dolmo, så kan det ändå hända att jag kanske i någon kommande bok får för mig att just den karaktären skulle passa att använda.

För att inte tala om alla detaljer som förekommer i mina böcker. Vad exakt ett grönglas betyder. Eller beskrivningen av vad banga-banga-trä egentligen är. Eller vilken betydelse ett övermått av feminomer kan ha för en kvinna. Även språken som förekommer i böckerna behöver jag ha någon form av lexikon för, så jag enkelt kan påminna mig om att det handlar om kärlek när kaldinierna säger se mole loy.

Och så vidare!

All denna fakta gör Excel ovärderlig! Jag använder det programmet till i princip allt mitt skrivande. Varje påbörjat manus kopplas direkt ihop med en Excelfil där jag samlar alla nödvändiga fakta kring det aktuella manuset. Det blir något av ett personligt uppslagsverk som jag hela tiden kan återkomma till för att kolla upp vad jag bestämt ska gälla i olika sammanhang.

I Excel har jag även en komplett förteckning över samtliga karaktärer med en kortfattad beskrivning kring hur de ser ut och vilka de är. Liksom en komplett förteckning över alla orter och platser som finns i min värld Thiramaar.

Kanske viktigast av allt är den tydliga översikt över samtliga kapitel i mina olika romaner, innehållande uppgifter om kapitelnummer, rubrik, beskrivning om vad kapitlet handlar om samt uppgift om hur många sidor varje kapitel omfattar.

Kort och gott kan jag konstatera att Excel är ett ovärderligt program för att hålla ordning på mitt skrivande.

Publicerat den

Familjebesök, obefogad oro och en granat!

Inledde veckan, eller avslutade föregående, med att äntligen få klart konstruktion av e-böckerna av mina två hittills utgivna fantasyromaner ”Eilaths hopp” och ”Gudarnas spira”! Det innebär att de dels finns inlagda hos Bokinfo, och dels även hos Fantastikbokklubben. Till att börja med.

Mina fyra uppslitna nackkotor stökar till tillvaron ibland, och orsakar faktiskt en del omotiverad oro. Hade en hel natt med orolig nattsömn på grund av något som kändes som tryck mot bröstet, och därmed en viss oro för något hjärtproblem, eller kanske högst oönskad följd av nyligen inledd behandling. Natten präglades av en dröm som i korthet gick ut på att jag försökte publicera ett inlägg på Instagram, helt utan framgång. Jag publicerade, kontrollerade och konstaterade att det inte kommit in. Publicerade på nytt men med samma resultat. Höll på så hela natten. När jag väl steg upp på morgonen, knappast utvilad, och fick tagit min medicin, kunde jag ganska snart konstatera att besvären var förknippade med mina nackproblem! Precis som det förhöll sig några nätter i februari i år. Den gången var jag även på Vårdcentralen för EKG och diverse annan provtagning. Som dock i slutänden gav det lugnande beskedet att det hela var, även då, förknippat med mina nackbesvär.

Under veckans första dagar hade vi besök av familjen. Det blev några gemensamma utflykter. Bland annat till Skrylle mellan Dalby och Södra Sandby, och även en promenad till Sövdesjön där barnen kunde bada.

Fram emot mitten av veckan fick vi gjort ett litet ryck och kastade ut några prylar från garaget, för vidare transport till tippen. Men än återstår mycket utrensning där för att det ska kännas tillfredsställande.

Så har vi även försökt avyttra en form av ammunition till ett raketvapen troligen från andra världskriget, som ursprungligen varit ett fynd på vinden i Snezanas tidigare boende. Men militärmuseum i Ystad ville inte befatta sig med det. Polisen, som rimligen borde vara de som tog hand om diverse vapen, har också varit tämligen ointresserade. Det leder oss ohjälpligt in på tanken vad om skulle hända om vi körde in exempelvis till Sjöbo tätort och bara la ner den exempelvis på torget. Kanske intresset hade blivit betydligt större då.

Publicerat den

E-boksproduktion, blodgivning och annat viktigt (livsviktigt rentav)

Från och med den här veckan har vi semester – eller nåt! Kärleken inleder sin semester nu, och eftersom det innebär full frihet för gemensamma aktiviteter, känns det som lite semester för min del också.

Har ägnat en del tid den här veckan åt eboks-produktion, vilket stundvis uppvisar tydliga prov på hur viss programvara ibland kan ”uppföra” sig ytterst märkligt. Nu är det i alla fall klart, så jag kunnat registrera såväl ”Eilaths hopp” som ”Gudarnas spira” som e-bok i helt egen regi i Belvida Bells utgivning.
Apropå bokbranschen kan vi också konstatera att vår motpart i den nyligen avslutade tvisten, tydligen som en obetänkt hämnd, strukit oss som författare på sin hemsida. Trots att vi båda faktiskt medverkar i en av det förlaget utgiven novellantologi. Nåväl, vi har inget behov av att synas där. Dessutom säljer vi ut den aktuella boken från vår hemsida.

Spännande avtal är på gång för ett gemensamt romanprojekt på HBTQ-temat, som dessutom kommer att innebära ytterligare sålda romaner.

Ett annat avtal har tecknats för försäljning av våra fantasytitlar i ytterligare en kanal.

Några praktiska och personligt mycket viktiga åtgärder för framtiden har vidtagits denna veckan.

Åtgärder har äntligen också kunnat tas för att ersätta den fula köksfläkten vi rev ner för drygt ett år sedan. En ny är på väg.

För övrigt har den här veckan inneburit att jag gett en liten del av mitt blod för trettiotredje gången då Ge Blods fina trailer var på besök i Sjöbo.

Har som en parantes åter kunnat konstatera att julstjärnan som i rödblommande prakt prydde vårt matbord senaste julen, nu växer så det knakar. Har sällan sett en grönare växt.

Och i helgen har vi roat oss med lite fåfängda övningar och tagit lite provbilder för kommande körkortsansökan.