Anna har landat i Casablanca! Ja, alltså … det handlar om min karaktär i mitt pågående romanmanus. Hur intressant är då detta för ”gemene man”? Förmodligen inte alls. Men jag vill bara med detta säga att det här manuset har öppnat helt andra vägar i mitt skrivande, än jag någonsin tidigare ens kunnat föreställa mig att jag skulle hitta in på. Nej, jag har inte gett upp fantasy! Absolut inte! Men det här är en berättelse som också ligger mig varmt om hjärtat, och den medför långt mer research än jag kunnat förvänta mig. Spännande och intressanta detaljer att söka fakta om, som till exempel sjuttiotalets Malmö, där jag förvisso av naturliga skäl besitter en hel del kunskap. Men även Casablanca under samma tid, vilket bland annat också medför att jag behövt kolla upp så skilda saker som vilka flygmodeller man använde då, typ av resväskor eller aktuella böcker! Kort och gott – att vara romanförfattare är både spännande och lärorikt.
Den här veckan har så här långt varit ovanligt intensiv. Efter en helg då jag kunde fira såväl två år sen mitt namn blev officiellt, som ett år sen min självbiografi kom ut, och mina mörkläggningsgardiner för gott var upprullade, har det enbart varit fortsatt intensivt.
Fram för allt tisdagen var proppfull med bra händelser. Bok nummer två i vår gemensamma HBTQ/Feelgood-svit Det hände vid Skärsjön levererades.
Under dagen fick vi bekräftelse från kommunen om vår plats på Mikaeli marknad den 7-8 oktober, och senare samma dag blev det klart med ett nytt hemsidesuppdrag. Likaså klart med en kommande installation av luftvärmepump i arbetsrummet, så att vi därmed kan montera ner de kostbara el-elementen.
Fick även ut ett frustrerat upprop till fotoklubbens medlemmar, med en tydlig önskan från oss i styrelse som kämpat i motvind de senaste åren, om ett större engagemang från medlemmarna. Detta om vi alls ska tycka att det är värt att fortsätta spendera tid på föreningen.
Dessutom har vi äntligen investerat i förbättringar i vår datorutrustning, eller om man så vill, våra arbetsredskap. Och arbetet med Kalla mig Annagår vidare, och jag har ambitionen att försöka bli klar med genomgången senast nästa vecka, då manuset ska skickas till testläsare.
Den här somriga septemberveckan inleddes med ett besök hos tandhygienist hos Folktandvården i Lund. Och så fick vi gjort beställning för vårt eget lager av Sommaren vid Skärsjön. Förväntad leverans i början av nästa vecka. På bokfronten är det nytt också att vi faktiskt publicerat två nya julnoveller. Tar det dock lite lugnt med att göra reklam för dem. Det är ju trots allt ett tag kvar innan det är jul, men det är bra att få det publicerat i tid. Har i veckan även publicerat en HBTQ/Feelgood-novell i ebok-format kallad I blåvitt töcken på rosa moln.
Under veckan har känslorna rörts upp på grund av SVT:s tre avsnitt långa serie Transkriget, där man mer eller mindre ensidigt lyfter fram ”alla ångerfall” inom transvården, och formar därmed bilden av att alla som genomgår könsbekräftande vård är ångerfall! Min önskan och absoluta krav är att man gör motsvarande reportage om alla oss som är fullkomligt nöjda och tillfreds med vår transition! Så här långt har media enbart lyckats förmedla en skev bild som påstår att i stort sett alla är ångerfall! Verkligheten pekar på typ 2-6% som ångrar sig. Övriga 94-98% som är nöjda glöms bort!
Efter några dagars körning med en vikariebil fick vi tillbaka vår egen bil igen i tisdags, och kan åter konstatera att Mazda är bra bilar.
I samband med veckans besök hos Elisabetkliniken kunde jag även få med ännu en trevlig fikastund med den enda i släkten/familjen (på mors och fars sida) som faktiskt visat sitt stöd för min öppenhet.
Veckan avrundades med ett besök på Gudahagens vikingamarknad utanför Näsum i strålande solsken och högsommarvärme. En tillställning som blir lite extra intressant för vårt skrivande, eftersom bland annat just vikingatidens liv och leverne många gånger utgör inspiration i vårt skrivande.
Som en perfekt punkt på denna ovanligt varma septembervecka kunde vi sitta och skriva på altanen till närmare niotiden på söndagskvällen. Och så kunde vi fira Höga Klackars dag.
Att värmen håller i sig har flera positiva aspekter. Vi får fler dagar på altanen, och vi sparar pengar då vi kan dröja med att slå på värmen i huset.
Halvvägs igenom september, månaden som av många betraktas som första höstmånaden. Själv har jag alltid varit lite nostalgisk och liksom klamrat mig fast vid sommaren, och därför alltid sett september som ytterligare en sommarmånad – typ sommarmånad light – men det här året har det ju faktiskt varit mer än light. Annars har det i vanlig ordning mest handlat om skrivande. I början av månaden var jag klar med råmanuset till min HBTQ-roman med viss verklighetsförankring Kalla mig Anna, och kunde också därmed påbörja första genomläsning och bearbetning av manuset. I nuläget har boken växt till cirka 238 sidor i bokform, och då har jag avverkat ungefär en fjärdedel av manuset.
När det gäller skrivandet, har vi även lämnat vårt gemensamma romanprojekt ur serien Det hände vid Skärsjön till tryck.
Vidare om skrivandet så är det ju så att när jag väl plöjt igenom manuset om Anna den här gången, är det åter dags att ta tag i Ashas sten. Alltså fjärde delen i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar.I samband med det är det också spännande att konstatera att jag faktiskt redan nu är inbokad till en föreläsning om drakarna i min värld Thiramaar, i maj nästa år!
Så har vi även råkat ut för en mindre skada på bilen, som gjorde att vi fick köra lånebil några dagar, och sommarkänslan i den här månaden lockade även till en liten stadsutflykt till Ystad. Och så dessutom minibokmässa, också det i Ystad, i arrangemang av Litteraturrundan.
För övrigt har september månad kommit att ha alldeles särskilt stor betydelse för mig när det gäller den delen av mitt liv som fram till den 16 september förra året var mer eller mindre hemlig för omvärlden. Men det var i september 1975 jag första gången blev varse min verklighet. Det var den 16 september för två år sen jag bytte förnamn. Det var som samma datum förra året som min självbiografiska bok Idag kan det kvittakom ut. Och den här månaden har jag dessutom tagit det tredje och sista avgörande steget i min personliga process. Återstår att se hur det går.
Har just fått klart en ny ”bokhylla” avsedd för framtida marknader och mässor. Alltså en utställningshylla vi kan ha med oss och ställa upp våra böcker på. Konstruktionen är enkel, och materialet består av virke som blev över när vi la vårt nya köksgolvet, samt resterna av en gammal köpmansdisk. Praktiskt med egen hobbyverkstad, och perfekt att spara sånt som är ”bra-och-ha”!
Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.
Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om. Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!
Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire
Frukosten kunde vi avnjuta på altanen. Men strax efter att den var avslutad, började det regna, och det lämnade resten av dagen som en mulen, stundvis regnig och tämligen grå dag! Under dagen besök av en av mina äldsta vänner – ja, alltså inte räknat till åldern även om hon är något år äldre än mig, men alltså en av dem jag känt längst. Eftermiddagen och en del av kvällen ägnade jag åt att färdigställa inlagan till vårt gemensamma projekt. Alltså del två i serien ”Det hände vid Skärsjön”, boken ”Sommaren vid Skärsjön”, som därmed kan skickas till tryck i morgon! Alltid lika spännande! Och under dagen skapade Snezana omslaget till min kommande roman ”Kalla mig Anna”. Bara så där! Men den får vi visa upp senare!
Har varit runt en del igen idag. Förmiddag först min fyrtionde epilering hos Elisabetkliniken. Sedan en fika och en skrivstund hos favoritfiket St Jakobs på Regementsgatan, i väntan på att klockan skulle bli ett, då det var dags för ett nytt besök hos logopeden. Sen hem och därefter en mycket givande skogspromenad med kärleken. Vi plockade cirka 450 kr med oss hem. Åtminstone om man räknar aktuellt kilopris på kantareller hos lokalbutiken Tempo. Det blev en ljuvlig kvällsmacka med kantareller!
Andie Lindskog 