
En vänlig själ från Sverige land,
vars skratt sprider glädje som sand.
Med en kopp kaffe i hand,
i ljuset från datorns rand,
skapar magi med tangentbordets band.
(en limerick skapad helt av AI apropå mitt skrivandeI)

En vänlig själ från Sverige land,
vars skratt sprider glädje som sand.
Med en kopp kaffe i hand,
i ljuset från datorns rand,
skapar magi med tangentbordets band.
(en limerick skapad helt av AI apropå mitt skrivandeI)

Har haft ännu en intensiv arbetsdag, som främst kretsat kring E-boksproduktion. Först och främst handlade det om att publicera E-bokutgåvan av Sommaren vid Skärsjön, del två i sviten Det hände vid Skärsjön. Detta samtidigt som jag är mitt uppe i korrekturläsningen av del 3 – Tillbaka till Skärsjön – som förhoppningsvis snart ska vara klar att lämna till tryckeri. Sen har det även handlat om produktion av några noveller i E-bokformat, som ska publiceras under den närmaste veckan. Har uppdaterat uppgifter om mina fantasyserier och skickat till Fantastik-Rådet. Har uppdaterat information på Belvida Bells hemsida om vår nya novelltävling Löftet. Sen har jag även hunnit med att beställa ny ”fotbeklädnader” på rekommendation från Zalando. Har sökt lite mer bilder i AI, och kan konstatera att Microsoft Bing AI-generator och jag har ganska skilda uppfattningar om hur en gråhårig medelålders magikerkvinna ser ut. Känns som att det bara var hårfärgen de fick rätt på.
Nu ska jag koppla av resten av kvällen tillsammans med Asha och de andra figurerna i Thiramaar. Ja, och självklart också i sällskap med min vackra kärlek, som alltid.

Har med råge passerat tidpunkten då jag varit pensionär i fyra år! Nu åtnjuter jag den där trivsamt stressiga pensionärstillvaron då man nästan skulle behöva anställa folk för att hinna med allt. Skrivandet flyter på. Vårt förlag har fullt upp. Plus diverse andra uppdrag som exempelvis hemsidesarbeten med mera. Kort och gott är det här med att vara pensionär liktydigt med ett synnerligen aktivt liv, faktiskt emellanåt nästan mer aktivt än det var när man arbetade. Och kanske det egentligen är ganska självklart. Som pensionär är man inte låst av några tider typ att man måste gå och lägga sig för att komma upp i tid, eller så som det ofta var för mig, att man påbörjat något konstruktivt, bara för att kanske timmen senare vara tvungen att avrunda eftersom det var dags att bege sig till jobbet.
Och nä … jag har inget behov av att fördriva pensionärstiden med släktforskning, virka sängöverkast eller knåpa ihop fantastiska bakverk. Eller spela boule med grannskapets övriga gamlingar. Eller bara sitta i en vilostol i trädgården och lyssna till fåglarna. Inget ont i någon av dessa aktiviteter, men jag har inte tid. Kanske nån gång i framtiden … när jag på riktigt inte orkar jobba längre.

Blev en cykeltur i solskenet, nästan lite panikartat, eftersom vågen påstod att jag gått upp åtta hekto sen igår! Det duger inte! Turen på sadeln idag blev 4,6 km, och jag styrde ner mot Karups båtplats. Kunde dock snabbt konstatera att det fortfarande är begränsad framkomlighet längs sjön. Det tycks ta väldigt lång tid för vattnet att rinna undan. Hade annars tänkt mig att följa stigen hela vägen bort till Sövde, och därifrån sedan ta cykelvägen hem. Nu blev det en något kortare tur än så idag. Övriga dagen har handlat om E-bok-produktion. Kvällen som vanligt fortsatt djupdykning i världsdelen Thiramaar.

Det fanns en antydan redan igår kväll, med en hel del nysande, som fortsatte under dagen. Ska jag verkligen behöva bli förkyld nu?! Har jag verkligen inte tid med! Men på något vis tycks jag kunnat dämpa symtomen under dagen, och kanske jag ändå klarar mig. Har ägnat en del av dagen åt viss ”uppladdning” för att ta en djupare diskussion med vårt sorgligt trista lokala bibliotek, som inte har det minsta förståelse för sina lokala författare. De borde ta lärdom av Malmö Stadsbibliotek, vars agerande när det gäller våra böcker, nästan får mig att känna att jag faktiskt aldrig har lämnat Malmö.
Den här fredagskvällen domineras annars av två saker.
Idogt arbete med korrektur och fram för allt ”färgläggning” av Dödsgudinnans ögonstenar. Boken fortsätter sakta men säkert att växa. Och så fortfarande väntar vi spänt på besked, som egentligen skulle kommit i onsdags! Och nu håller man antagligen helg, så nu får vi vänta åtminstone till måndag! Det är olidligt spännande!!!

Har en något ovan situation just nu! Finns inga inplanerade aktiviteter utanför hemmet förrän den 23 mars! Det betyder ingalunda att vi kan sitta stilla och rulla tummarna. Inte heller att man kan unna sig några timmars bokläsning varje dag. På sin höjd kan det finnas tid en stund i sängen, innan det är dags för något nattligt äventyr i drömmarnas värld. Men mycket läsning blir det ändå, eftersom vi har flera spännande noveller att korrläsa före publicering av flera intressanta författare. Annars är det fortsatt korrekturarbete som gäller med Dödsgudinnans ögonstenar, och det löper på för fullt. För övrigt väntar vi fortfarande på det viktiga bud som egentligen skulle kommit igår. Sitter sålunda lite på nålar just nu, som man konstigt nog kan uttrycka det.

Större delen av kvällens korrekturarbete handlade om hur den irrydiska magikeraspirerande kvinnan Calindrea försöker reda ut stölden av den magiska stenen som uppenbart fallit från de sju mörka dimensionerna. Likaså hur dödsgudinnans uggla Narvi kommer med viktigt bud till Belvida Bell. Blir nästan som en tanke, då vi just ikväll sitter och väntar på ett viktigt bud! Och så har jag försökt få AI att förstå hur det kan se ut när Elana (min huvudkaraktär från Eilaths hopp) står och samtalar med kaldiniern Robia. För att i möjligaste mån kunna få fram småfolket kaldinier, måste jag beskriva dem som dvärgar. Men AI tycks inte riktigt fatta, när det i bild ska förekomma både en dvärg och en vanlig människa. Det blir inte riktigt som jag tänker mig. Inte heller stadsvakten i Camyrlin blev riktigt den där medelålders lite försupne mannen jag hade i åtanke. Eller så är jag dålig på att beskriva …

En dag som varit minst sagt annorlunda med ett spännande teamsmöte under dagen. Har även skrivit till några bibliotek för att försöka förmå dem att få in lite fler av våra böcker. Och med kvällens fortsatta korrekturarbete med Dödsgudinnans ögonstenar har detlöpt på riktigt bra. Har faktiskt avverkat nio kapitel under kvällen. Det har handlat om kvinnlig magikeraspirant, tokig trollkarl och dessutom kaldiniern Robia som råkar träffa Elana på Kracaastska kompaniet. Och romanen växer ytterligare för varje dag som går.

Vi har fått lite falska vinkar om att våren är här, mer eller mindre. Men under dagens cykeltur kändes det absolut inte så! För att tala klarspråk – det var svinkallt! Och blåsigt. Så det var särdeles ljuvligt att få återkomma till stugvärmen, och ägna övriga dagen åt fortsatt korrekturarbete med Tillbaka till Skärsjön och uppdatering av Belvida Bells hemsida. Kvällen ägnades helhjärtat åt fortsatt genomgång av romanen om Asha. Den som nog kommer att döpas om till Dödsgudinnans ögonstenar. Och nä … vi har fortfarande inte sett Mello!
Den kommande veckan ser ut att bli lite extra spännande, med ett teamsmöte på måndag som med lite tur kan leda till något riktigt häftigt, ännu en tur till Slottstaden på tisdag, och ytterligare några noveller att publicera. Och så ett möte med en av de kompisar jag känt längst i mitt liv.

I söndags lämnade jag Dödsgudinnans sten till Snezana för korrekturläsning. Och jag har redan fått tillbaka den, och har påbörjat min tredje genomgång. Tror faktiskt att berättelsen kommer att växa ganska mycket, innan vi är framme vid slutet. Medan jag väntat på att få tillbaka mitt manus, har jag arbetat med korrekturläsning av Tillbaka till Skärsjön, vilket är tredje delen i vårt gemensamma projekt Tillbaka till Skärsjön. Målsättningen är att denna del ska vara klar för tryckning i god tid innan Malmö Pride i juli i år.
Under veckan har jag fått en för mig helt ny vy över Malmö, från tolfte våningen i Öresundshuset, där numera Vuxenpsyk, könsidentitet håller till. Fler besök är planerade, så det finns anledning att återkomma i detta. Så har vi också uppnått över förväntan positivt resultat av vår ”selftape”, och den kommande veckan får vi förhoppningsvis veta mer exakt HUR positivt det är. Inte mycket vi kan säga om detta nu, mer än att det är ett väldigt spännande projekt, som kan bli mycket givande, om vi når ända fram. Slutligt, beskedet från Skatteverket i år var över förväntan positivt.
Nu går jag vidare med korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten – eller om den kanske rentav ska döpas om, igen – Dödsgudinnans ögonstenar!