Idag såg vi en av ungarna stå upp för första gången. Deras ben har så här långt mest verkat lite gummiaktiga, och de har inte visat på någon styrka att stödja sig på dem. Men inte längre. Det är verkligen en snabb utveckling.
Speciellt
Det är verkligen en alldeles speciell upplevelse att få vara en del av storkprojektet!
En till…
Nu finns det två ungar, och dessutom ett ägg som håller på att kläckas. Det är ungefär tre dagar mellan de här båda ungarna, och det syns faktiskt.
Den nykläckta ungen hade lite svårt att hitta maten idag, men det lär den sig nog snart.
Nu händer det saker…
I tisdags (2/5) kunde vi notera första ägget som höll på att kläckas i storkhägnet. Det hördes pipande från flera av äggen. Två ungar har kläckts fram så här långt, men en var tyvärr död. Men nu är det med andra ord dags att börja mata storkungar. Ska bli spännande att få följa deras utveckling. Det är faktiskt ett rent privilegie!
Väntan…
Har hört att det börjat kläckas i hägnet i Fulltofta, så det är väl bara en tidsfråga innan det sker också här i Karup.
Storkarna är heller inte särskilt pigga på att lämna redena när vi kommer för att mata och fylla på vatten. Motvilligt går de ut, men så snart vi drar igen grinden bakom oss på väg ut, återvänder de in.
37 ägg
Så här i påsktider kan vi konstatera att det idag finns 37 storkägg i hägnet! Ska bli väldigt intressant och se hur många av dem som kommer att resultera i små storkungar!
Nu börjar det hända saker
Idag kunde vi notera årets första ägg i ett av storkarnas rede. Nu börjar det bli spännande.
En dag på Pulken
Så har även jag besökt Pulken, Kristianstads vattenrike, och alla tranorna!
Fotografiskt får jag faktiskt lite känslan som Stig Grybe en gång förmedlade i sin monolog ”Fågelskådaren” – Man bara stirrar stint på dem… så är man färdig!
Jag menar, även om jag tar en lång rad bilder med sekvensfotografering så ser de i stort sett likadana ut.
Men strunt samma, nu har även jag upplevt platsen.
Storkprojektet
Nu har vi utfört vårt volontärarbete för storkprojektet i lite drygt en vecka.
Det har handlat om utfordring och vatten och att se till att det finns grenar och kvistar för bobygge.
Första dagarna var storkarna ganska nervösa när vi gick in i hägnet. Men man får röra sig lugnt och försiktigt, och ge dem tid att flytta sig till en för dem lite tryggare del av hägnet innan man går in. De senaste dagarna har det varit lite lugnare, men samtidigt ska de naturligtvis inte bli tama heller, eftersom de så småningom ska släppas ut.
Det känns väldigt positivt att få vara med och vara en liten del i det här projektet, och det är spännande varje dag man kliver in i hägnet – har det blivit några ägg än!? Nej, inte än.
Första dagen
Första dagen med utfordring av storkarna genomförd.
Positivt också i sammanhanget är att man därmed också får en drygt sex kilometer lång cykeltur tre dar i veckan.
Andie Lindskog 