Nu händer det saker…

I tisdags (2/5) kunde vi notera första ägget som höll på att kläckas i storkhägnet. Det hördes pipande från flera av äggen. Två ungar har kläckts fram så här långt, men en var tyvärr död. Men nu är det med andra ord dags att börja mata storkungar. Ska bli spännande att få följa deras utveckling. Det är faktiskt ett rent privilegie!

Väntan…

Har hört att det börjat kläckas i hägnet i Fulltofta, så det är väl bara en tidsfråga innan det sker också här i Karup.
Storkarna är heller inte särskilt pigga på att lämna redena när vi kommer för att mata och fylla på vatten. Motvilligt går de ut, men så snart vi drar igen grinden bakom oss på väg ut, återvänder de in.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En dag på Pulken

Så har även jag besökt Pulken, Kristianstads vattenrike, och alla tranorna!
Fotografiskt får jag faktiskt lite känslan som Stig Grybe en gång förmedlade i sin monolog ”Fågelskådaren” – Man bara stirrar stint på dem… så är man färdig!
Jag menar, även om jag tar en lång rad bilder med sekvensfotografering så ser de i stort sett likadana ut.
Men strunt samma, nu har även jag upplevt platsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Storkprojektet

Nu har vi utfört vårt volontärarbete för storkprojektet i lite drygt en vecka.
Det har handlat om utfordring och vatten och att se till att det finns grenar och kvistar för bobygge.
Första dagarna var storkarna ganska nervösa när vi gick in i hägnet. Men man får röra sig lugnt och försiktigt, och ge dem tid att flytta sig till en för dem lite tryggare del av hägnet innan man går in. De senaste dagarna har det varit lite lugnare, men samtidigt ska de naturligtvis inte bli tama heller, eftersom de så småningom ska släppas ut.
Det känns väldigt positivt att få vara med och vara en liten del i det här projektet, och det är spännande varje dag man kliver in i hägnet – har det blivit några ägg än!? Nej, inte än.

Detta bildspel kräver JavaScript.