Andra dagen i Linköping, när det visar sig att vårt besök sammanfaller med celebert besök av Ukrainas president Volodomyr Zelenski! Regntungen moln hängde över stan mest hela dagen, men det var inget som påverkade oss nämnvärt. Det mesta av denna dag fylldes av själva resans huvudmål, men trots att tanken var att det skulle bli några dagars lugn och ro, fick vi ändå inleda redan på morgonen med jobbsamtal med ”vårt” tryckeri. Ack ja, fullständig semester finns nog inte när man är företagare. Kvällsmaten idag blev italienskt. Några av de godaste vitlöksbröden vi ätit, och ljuvligt god pasta.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Veckan inleddes med ett hetsigt förlagsmöte, som vi höll på en restaurang, osäkert vilken. Många författare var samlade, och alla ville komma till tals. Men min telefon ringde ständigt. Det var någon gammal bekant som ville höra hur det var med oss. Egentligen tyckte jag det var märkligt att tala med henne, för så vitt jag visste hade den stackarn drabbats av demens. Men hon verkade fullkomligt normal i telefon. Sen ringde en författare som var fly förbannad, för jag hade missat ett avtalat möte! Lyckligtvis var det här enbart en märklig dröm, och veckans verklighet kunde beredas utrymme. Det har handlat om frustration kring usla leveransalternativ som enbart gynnar de tjuvaktiga individer som uppenbarligen uppehåller sig i vårt område. En hel del tid har ägnats åt utbetalning av royalties, och det är väl egentligen tur att man tycker det är roligt. Ersättningen är inte riktigt i nivå med tiden som krävs för den här uppgiften. Fotoklubbens första medlemsmöte för året har hållits, där årstävlingen presenterades, och med tanke på att det var i första hand våra nya medlemmar som lyckades bra i den tävlingen, känns det lite som ett hjärtligt tack från oss gamla medlemmar, för att ni kom in och lyfte vår klubb från tristessens dvala. Sen sträcker jag mig lite grann i stolthet över att min is-bild valdes som nummer ett i månadstävlingen. För övrigt har halva veckan ägnats åt en ”personlig soppdiet” för att om möjligt komma lite bättre överens med vågen. Kanske man sen kunde avrundat veckan på ett bättre sätt än att genomgå en tandoperation på Folktandvården i Lund. All heder åt deras arbete, men begränsningen det innebär är ju inte det roligaste man kan tänka sig. Fullt med trådstumpar i munnen och en öm överkäke. Men det går väl över.
Årets första vecka gjorde man klokt i att stanna hemma, medan det busiga snövädret härjade på de skånska vägarna. Vi publicerade första novellen och första romanen bland Belvida Bells externa författare.
Februari
Värmen i vårt arbetsrum blev billigare och betydligt effektivare när vi den här månaden fick installerat luftvärmepump i den delen av huset, och därmed kunde stänga all direktverkande el-värme. Kunde också den här månaden fira att det var 30 år sedan jag påbörjade arbetet med Gudarnas spira.
Mars
Inledde första av tre besök hos psykolog i det jag själv kallar Steg Tre. Var i Kristianstad och såg fotoutställningen kallad ”Bowie & Sukita” med den japanske fotografen Sukitas bilder av David Bowie.
April
Vår gemensamma romantrilogi Det hände vid Skärsjön blev komplett under den här månaden, då tredje delen – Tillbaka till Skärsjön – kom ut. Fullföljde utredning hos psykolog under den här månaden, och var med det redo för den sista avgörande delen i Steg Tre. Mitt deltagande i projektet Transliv inleddes via ett zoommöte den här månaden. Projektet syftar till att ta fram ett utbildningsprogram för personal inom vård och omsorg. Känns positivt att få vara med och förhoppningsvis kunna bidra till detta.
Maj
Årets litteraturrunda hölls första helgen den här månaden. I år valde vi att medverka i Kristianstad istället för som de två tidigare åren 2022 och 2023 som vi var med i Karup. Den här gången handlade det dessutom om två dagar i Studiefrämjandets lokal.
Juni
Kom igång på allvar med det som ska bli min femte roman i serien Legender från Thiramaar – Morden i Thiramaar. Än så länge är det arbetstiteln, som måhända kommer att ändras framöver. Den här månaden kom dessutom min fjärde roman i serien – Dödsgudinnans stenar – ut!
Juli
Den kanske mest betydelsefulla händelsen den här månaden, var nog Malmö Pride. Tre dagar med bokförsäljning och ett gemensamt föredrag av Snezana och mig som i mitt tycke var riktigt bra. Vi kunde teckna ett avtal för inläsning av mina hittills fyra utgivna böcker i serien Legender från Thiramaar med suveräne Mathias Ejdetjärn. Vi deltog på Sjöbo Marknad den här månaden, vilket mot förmodan blev den i särklass bästa marknaden sett till intäkter under hela året.
Augusti
Den här månaden var det dags för ännu en marknad. Den här gången Gislövs marknad under tre dagar, som vi dessutom kombinerade med övernattning på Dalabadets camping i Trelleborg. Det blev liksom lite av semesterkänsla med det. Den här månaden kunde vi äntligen publicera ljudboken av Eilaths hopp, suveränt inläst av Mathias Ejdetjärn. Sen blev det ytterligare en marknad den här månaden vid Häxans Hus.
September
Fick nya glasögon – eller glasöga, snarare. Ett glas och ändå drygt 4 500 kr! Suck! Romanen Räkna fräknar, som till största delen är Snezanas verk, men som vi båda står för, kom ut den här månaden.
Oktober
Vi deltog på två marknader den här månaden – Mikaeli marknad i Sjöbo och Höstmarknad i Skurup. Var på min tredje konsert med Brit Floyd, som spelade på Malmö Arena. Den enskilt viktigaste händelsen den här månaden, var besöket hos läkare på Vuxenpsyk i Malmö, där det slutligt avgjordes. Steg Tre är i hamn!
November
Bokmässa i Lund, vilket blev vår fjärde där. Jag deltog dessutom som samtalsledare i en diskussion om queer i litteraturen.
December
Årets sista månad bar mest med sig en del olika turer till Malmö. Shopping med kärleken, kvällstur med fotoklubben, möte med några av mina äldsta vänner och en runda till laserkliniken. Och så självklart traditionen med julsageträffen, som blev den fjortonde i ordningen. Självklart avrundade vi ett bra marknadsår för Belvida Bell med den trevliga julbokmarknaden på gamla anrika Victoria i Malmö.
Hade en trevlig eftermiddag i Malmö tillsammans med två av mina äldsta vänner – Eva-Marie och Gunilla. Det handlar om noga räknat femtio respektive fyrtiofem års vänskap! God mat hos en av mina favoritrestauranger Crêperie Bretagne i Triangelens köpcenter, och en trevlig pratstund. Kombinerad med en promenad med lite fönstershopping innan regnet tog över.
Idag har det gått precis tjugo år sedan mor somnade in, efter en längre tids sjukdom. Onsdag den 15 december kl. 14.15 tog hon sitt sista andetag. Tjugo långa år! Det har hänt oerhört mycket under de här åren. Väldigt mycket i mitt liv, som hon antagligen aldrig hade kunnat förlika sig med. Jag har gift mig med en invandrarkvinna! Alltså en sådan hon aldrig ville acceptera i sin familj! Jag har äntligen – förvisso först som pensionär – satsat på den yrkesinriktning både hon och far motsatte sig i sina fåfänga och egoistiska strävanden att få sitt barn att gå den väg de tyckte. Tvärt emot vad de trodde var möjligt, har jag hittills skrivit och publicerat sex egna romaner plus fyra i samarbete med Snezana. Förutom då alla novellerna vi skrivit, och allt övrigt vi har publicerat i vårt förlag såväl eget material som av andra författare. Jag har valt att gå vidare i processen med att få bli den person jag egentligen alltid velat vara, men aldrig tidigare vågat, och i samband med det också strukit samtliga de namnen de valde för mig. Hur som helst … Ibland önskar jag att det hade funnits tillfälle att sitta ner och prata med mor. Att öppet och uppriktigt fått berätta hur underbart mitt liv blivit som gift med mitt livs kärlek. Att få berätta om mitt skrivande och mina utgivna böcker, och hur det är att få arbeta med det skrivna ordet i olika former. Eller få visa upp vad jag åstadkommit i mitt fotograferande och bildskapande. Inte minst att få berätta om barnet hon gav liv till den där dagen i juli 1956, som snart inte ens juridiskt kommer att vara den där gossen hon egentligen inte ville ha.
En tur till Slottstaden igen – men nu dröjer det ett tag innan nästa besök. Skönt på ett sätt, men lite synd på samma gång. Fika på St Jakob innan återvändo hem.
Eftermiddagen har ägnats i första hand åt Belvida Bells novellantologi ”Löftet”, där det nu inleds en spännande tid med korrekturarbete. Även publicerat ännu en ljudbok – ”En vingklippt fågel”. Och kvällen delikata middag i Restaurang Bosque de Tilos blev pasta med Karl Johan-svamp, ost och parmesan!
Dags för ännu en tur till Malmö, den här gången körde jag hemifrån redan halv sju på morgonen. Brukar alltid se till att ha goda tidsmarginaler, och idag var jag tacksam för det. Långa nästan stillastående köer mellan Skurup och Sturup, och jag tappade närmare en halvtimme i tid. Skulle vara på Hudkliniken kl. 8.00, och de uppmanar alltid att man gärna ska komma tio minuter före utsatt tid. Det klarade jag precis på minuten! Hann inte ens sätta mig i väntrummet utan fick komma in direkt. Dagens behandling tog sådär fem minuter, och härefter behövs troligen bara ett besök till.
Intog en bonusfrukost på Coffeehouse tvärs över gatan, med en skrivstund.
Var en tur till Hudkliniken i dag för ännu en behandling. Börjar se slutet nu. Kanske en eller två behandlingar kvar! Sen var det fika på Creperiet på Triangeln tillsammans med några gamla vänner som gällde. Trevligt att träffas igen. Sker ju inte allt för ofta, och det här handlar om några av de vänner jag känt allra längst. Typ fyrtiofyra år om jag räknat rätt.
Nio dagar för sent inser jag att jag totalt missat ett egentligen ganska betydelsefullt jubileum! Den 29 september var det exakt femtio år sedan jag som sjuttonåring flyttade hemifrån! Det var den dagen min mor med största sannolikhet drog en suck av lättnad. När jag under den tidiga hösten 1973 packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta till mitt livs första egna lägenhet, hade jag på sätt och vis också påbörjat ett helt nytt liv. På skivspelaren snurrade Aladdin Sane med David Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, som hon behövde vara störd av mig. Från den dagen skulle hon kunna sitta i hemliga hörnan, med teckningsblocket i knät och ett glas vin diskret placerat på sidobordet, helt ostörd av sitt oönskade barn.
Andie Lindskog 