Häromdagen kunde jag äntligen avsluta återställningen av det förlorade manuset till ”Regntider”. Har arbetat med detta ända sen filhaveriet jag råkade ut för den 26 juli, och det har stundvis varit ganska frustrerande. Helt enkelt eftersom jag hade gjort en hel del förbättringar i texten, som nu var försvunna. Frustrationen bidrog också till att begränsa fantasin när jag skulle försöka återställa. Räddningen blev ju när jag hittade en del av min flödesskrivning som jag hade sparat den 11 juli! Alltså fanns anteckningar bevarade mellan datumet för föregående backup (21 juni) och filhaveriet och fram till alltså 11 juli.
Just nu korrekturläser kärleken manuset, och sen är det åter dags för mig att gå igenom på nytt!
Och ja, vis av erfarenheten kör jag backup till flera olika ställen, minst två gånger i veckan numera!
Skriver på altanen
Har tillbringat kvällen skrivande på altanen i den ljumma sommarkvällen, med en kall beer, och omgiven av en ljuvlig doft av vår vildkaprifol, och i sällskap med min fina kärlek.
Skickat böcker
Har skickat lite böcker idag. Alltid lika roligt när någon vill läsa mina böcker.
Regntider – råmanus klart!
Nu är jag allt lite stolt! På Annandag jul 26 december 2019 skrev jag ett textavsnitt som handlade om hur ett mäktigt vattenfall plötsligt spränger hål i en bergvägg efter drygt två månaders ihållande regn. Därmed hade jag inlett arbetet med Regntider. Det vill säga det som är tänkt att bli del tre i trilogin Legender från Thiramaar. Idag skrev jag de sista raderna och kan därmed konstatera att råmanuset faktiskt är klart! Och jag vill nog påstå att jag är nöjd! Det här är en humoristisk fantasy på samma nivå som Eilaths hopp. Den bjuder på egentligen tre parallella historier, som innehåller förutom humor även drama, spänning och kärlek. Huvudberättelsen följer trollkarlen Cornizendo i ett antal tidsresor där vi får träffa magikerkvinnan Belvida Bell. Kaldinierna har en än mer framträdande roll i denna berättelse, genom Kiona och Akim. Dessutom spelar Elana en viktig roll där hennes bristande respekt för landets religion rentav blir till en styrka för henne. Dessutom försöker Kintara och Andor från föregående bok – Gudarnas spira – lösa mysteriet med de bortrövade barnen från Heborra.
Nu inleder jag nästa fas i skrivandet. Nu ska hela manuset läsas, korras och förhoppningsvis förbättras ytterligare från början till slut. För närvarande är den på drygt 380 sidor i bokform.
Gudarnas spira – del 2 i fantasytrilogin Legender från Thiramaar
Signerat ex. kan beställas via e-post
– BelvidaBell@outlook.com
Gudarnas spira är här!
Idag kom leveransen med mina böcker!
Gudarnas spira – del 2 i trilogin ”Legender från Thiramaar” finns nu till försäljning för alla som vill ha ett signerat exemplar.
Arbetet med Regntider
Praktiskt taget varje kväll arbetar jag med Regntider. Det vill säga del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar”. Det är lite av en berg-och-dal-bana. Vissa delar är sega och besvärliga att få till. Andra flyter på hur galant som helst. Men det handlar nog ganska mycket om mina personliga känslor för de olika karaktärerna. I den här delen förekommer både Elana (från ”Eilaths hopp”) och trollkarlen Cornizendo. Dessa båda är karaktärer som är roliga att skriva om, så där flyter det på ganska bra. Sen har jag även Kintara och Andor (som är huvudkaraktärer i ”Gudarnas spira”) vilka också egentligen är personer jag gillar. Men just i Regntider har jag svårt att få till något riktigt bra. Här kommer att krävas flera genomgångar av texten, innan jag är nöjd.
Men kort och gott, känner jag mig ganska nöjd med denna tredje del. Känns som att humorn och andan från ”Eilaths hopp” lever vidare i den här delen!
Nu när ”Gudarnas spira” kommer ut vilken dag som helst, känns det alldeles extra roligt att kunna konstatera att även denna, del tre – ”Regntider” – faktiskt bör kunna komma ut inom en snar framtid.
Och som författare vill jag absolut fullfölja mitt löfte som jag avgav i samband med utgivningen av del ett ”Eilaths hopp” – det vill säga att det var del ett i en trilogi.
Har annars fått veta från vissa förlag att man visst kan ge ut en bok som en del ett i en trilogi, men sen måste man inte fullfölja den trilogin! Något jag absolut inte ställer upp på.
När jag ger ut en bok med förklaringen att den är del ett i en trilogi, är det för mig en självklarhet att det SKA komma både en del två och en del tre. Allt annat vore att lura läsaren!
Selektiv reklam
Ganska illa med enmansförlag som satsar på aggressiva reklamkampanjer för sina egna böcker och några få favoritförfattare, och i övrigt struntar högaktningsfullt i övriga författare. Trots att det är förlaget som har den största andelen förtjänst i varje sålt exemplar, och därmed borde ha intresse av en god försäljning av samtliga av förlaget utgivna titlar.
Ett förlag som har oss i åtanke…
Sorglig nyhet
Läste den sorgliga nyheten att gatukatten Bob är död! Det är ju alltid sorgligt när någon dör, människor eller djur. Men det här berörde extra mycket! Jag har läst den engelske gatumusikanten James Bowens böcker om Bob, om hur de båda bokstavligt talat räddade livet på varandra. James Bowen kämpade för att bli fri från sitt drogberoende, när han mötte Bob, övergiven och skadad 2007. Han tog hand om katten, och det gav honom en anledning att kämpa med sitt eget liv och bli fri från sitt drogmissbruk. Tusentals människor har fått uppleva dem båda på Londons gator, där James sålde de hemlösas tidning ”The big issue” med gatukatten Bob ständigt vid sin sida, som en charmig fantastisk publikmagnet.
Jag berördes mycket starkt av deras hjärtknipande solskenshistoria om den fina gemenskapen och ömsesidiga kärleken som uppstod mellan de båda.
Eftersom jag själv flera gånger genom mitt liv fått uppleva vad det innebär att vinna en katts fulla förtroende, kan jag verkligen förstå den tomhet James Bowen måste känna nu. Ännu mer eftersom de båda blev så viktiga för varandras överlevnad. Mina tankar går till James idag, och till gatukatten Bob var helst han befinner sig nu.
I read the sad news today that the street cat Bob is dead! After all, it is always sad when someone dies, people or animals. But this touched me a bit extra! I’ve read English street musician James Bowen’s books about Bob, about how they both literally saved each other’s lives. James Bowen struggled to get free from his drug addiction when he met Bob, abandoned and injured in 2007. He took care of the cat, and it gave him a reason to fight with his own life and be free from his drug addiction. Thousands of people have experienced them both on the streets of London, where James sold the homeless newspaper ”The Big Issue” with the street cat Bob constantly by his side, like a charmingly amazing crowd magnet.
I was very touched by their heart-wrenching sunshine story about the fine community and mutual love that arose between the two.
Since I have experienced several times throughout my life what it means to win a cat’s full confidence, I can truly understand the emptiness James Bowen must feel now. Even more so because they both became so important to each other’s survival. My thoughts goes to James today, and to the beautiful street cat Bob wherever he is now.
MINA RECENSIONER;
Gatukatten Bob
Mitt liv med Bob
