Sorglig nyhet

Läste den sorgliga nyheten att gatukatten Bob är död! Det är ju alltid sorgligt när någon dör, människor eller djur. Men det här berörde extra mycket! Jag har läst den engelske gatumusikanten James Bowens böcker om Bob, om hur de båda bokstavligt talat räddade livet på varandra. James Bowen kämpade för att bli fri från sitt drogberoende, när han mötte Bob, övergiven och skadad 2007. Han tog hand om katten, och det gav honom en anledning att kämpa med sitt eget liv och bli fri från sitt drogmissbruk. Tusentals människor har fått uppleva dem båda på Londons gator, där James sålde de hemlösas tidning ”The big issue” med gatukatten Bob ständigt vid sin sida, som en charmig fantastisk publikmagnet.
Jag berördes mycket starkt av deras hjärtknipande solskenshistoria om den fina gemenskapen och ömsesidiga kärleken som uppstod mellan de båda.
Eftersom jag själv flera gånger genom mitt liv fått uppleva vad det innebär att vinna en katts fulla förtroende, kan jag verkligen förstå den tomhet James Bowen måste känna nu. Ännu mer eftersom de båda blev så viktiga för varandras överlevnad. Mina tankar går till James idag, och till gatukatten Bob var helst han befinner sig nu.


I read the sad news today that the street cat Bob is dead! After all, it is always sad when someone dies, people or animals. But this touched me a bit extra! I’ve read English street musician James Bowen’s books about Bob, about how they both literally saved each other’s lives. James Bowen struggled to get free from his drug addiction when he met Bob, abandoned and injured in 2007. He took care of the cat, and it gave him a reason to fight with his own life and be free from his drug addiction. Thousands of people have experienced them both on the streets of London, where James sold the homeless newspaper ”The Big Issue” with the street cat Bob constantly by his side, like a charmingly amazing crowd magnet.
I was very touched by their heart-wrenching sunshine story about the fine community and mutual love that arose between the two.
Since I have experienced several times throughout my life what it means to win a cat’s full confidence, I can truly understand the emptiness James Bowen must feel now. Even more so because they both became so important to each other’s survival. My thoughts goes to James today, and to the beautiful street cat Bob wherever he is now.


MINA RECENSIONER;
Gatukatten Bob
Mitt liv med Bob

Ännu en recension av Eilaths hopp, som gör mig stolt! (av Agneta Holmström)

”Eilaths hopp” är den första fristående delen i Legender från Thiramaar skriven av Per Lindskog. Det är en fantasybok med en fantastiskt spännande värld av trollkarlar, pirater och andra figurer med intressanta och ofta starka personligheter. Samtidigt som det är en fantasybok gör den också ett avstamp i verkligheten genom att den berör ämnen som hbtq-frågor och kvinnors villkor.
Bokens huvudperson Eilath hamnar i en svår, utmanande och omtumlande situation när han drabbas av en trollkarls vrede och förbannelse. Han dras ut på äventyr som han inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Han tvingas omvärdera allt han tidigare stått för.
Jag blev trollbunden av boken från första sidan. Läsaren sugs in i handlingen i ett språk som är lätt att förstå med samtidigt mycket god kvalité. Ett språk som får en ordälskare att jubla av glädje. I boken finns en stark berättarglädje och författarens välbalanserade underfundiga humor och komik är underbar. Den är rakt igenom spännande med sina olika vindlingar, vändningar och överraskningar i handlingen. Författaren använder på ett lysande och unikt sätt fantasygenren för att lyfta hbtq-frågor och kvinnors villkor. Boken innehåller bra miljöskildringar som också förstärks av att boken har en välritad karta över denna fantasyvärld.
Detta är en bok som till och med får mig, som oftast läser andra genrer, att få mersmak för att läsa fantasy, framförallt av Per Lindskog. Jag väntar ivrigt på nästa del i denna serie.  Läs boken. En magisk bok på alla sätt. Den får en klar femma i betyg.

Ännu en härlig recension för Eilaths Hopp (av Maria Imre Andersson)

Det bästa med en fängslande bok är att den lever sitt eget liv inom mig, även om jag för tillfället inte läser ur den.
Eilaths hopp”, gav mig en nyfikenhet på kommande kapitel, så att det var svårt att sluta läsa.
Efter en spännande inledning av boken blir Eilath plötsligt utsatt för en, milt uttryckt intrikat trollformel av en hämndlysten trollkarl, som just hade förlorat i ett spel med Eilath.
Hämnden vänder allt upp och ned för Eilath och leder till en spännande jakt efter trollkarlen, för att denne ska häva förtrollningen. Under resan möter Eilath, och slår också följe med ett brokigt sällskap och får uppleva en mångfald av händelser och känslor som han tidigare inte upplevt.
Med hjälp av den karta som finns i början av boken kan läsaren lätt följa med i resan med oväntade händelser, magiska skeenden och spännande upplösningar. Upplösningar som leder till ytterligare äventyr.
Boken har ett högt tempo, som blandas med stunder av stillhet och eftertanke. Eilath möter trollkarlar, småfolk, och kvinnor med stora kunskaper. De reser tillsammans, skiljs åt, för att senare i berättelsen mötas de igen. Eilaths hopp är en bok med en omvälvande inledning som ställer honom inför händelser som han aldrig kunnat föreställa sig.
Det är en fantasyroman, men den väcker ändå många tankar som är aktuella utanför berättelsens ramar.
Detta är en spännande och fängslande bok. Berättandet flyter välvilligt på fantasins vågor, och manar läsaren till nytänkande.
Boken bjuder läsaren på den mångfald som en mycket bra fantasyroman innehåller.
Jag ser mycket fram emot nästa bok och fortsättningen på berättelsen.

Maria Imre Andersson, Falun
Konstnär, författare och kreatör

Regntider klar – eller nåt!

Skrev faktiskt klart Regntider idag! Alltså del tre i min fantasytrilogi ”Legender från Thiramaar”. Jag inledde skrivandet den 26 december förra året, efter att Snezana och jag diskuterat upplägget för själva inledningen av boken i bilen på väg hem från julfirandet. Det har med andra ord gått ganska fort! Nu är det ju förvisso så att det här inte på något vis betyder att boken är klar att lämnas till tryck. Det är själva råmanuset som är klart. Nu följer ett antal genomgångar, och det finns bland annat två sidoberättelser som behöver fyllas ut och utvecklas. Sen är det ju även gestaltning och miljöbeskrivningar som behöver ses över och förbättras. Därefter ska den genomgå ett antal korrekturläsningar.
Men trots allt – själva grundberättelsen är klar!

Erbjudande!

Signerat ex. av Eilaths Hopp – 140 skr inkl. porto!
Gäller fram till Midsommarafton 2020
En högst charmerande humoristisk fantasy med HBTQ-tema och med en stark kvinnlig huvudkaraktär, som kan läsas även av dig som inte har läst fantasy förut!
Beställ via epost till perabl@msn.com

Förolämpande

Läser kommentarer angående min bok “Eilaths hopp” från en recensent som från början hörde av sig till mig och önskade ett recensions-ex.
I meddelande till mig uppgav hon att hon skulle ”försöka läsa den under en helg då hon skulle delta i ett 24 timmars läsmaraton”. Recensionen ger starkt känslan att hon inte fördjupat sig tillräckligt i den. Finns flera detaljer i recensionen som tyder på det, men det viktigaste är det hon hävdar att ”vi än en gång ser en värld där ena könet trycks ner och förminskas.” Något hon vidare i försvarande kommentar sen utvecklar; ”Jag är trött på våldsamma scener gentemot kvinnor”!
Det förekommer absolut inget våld över huvud taget mot min kvinnliga huvudkaraktär, så hon måste ha förväxlat den med någon annan bok.
Jag är väldigt mån om att framhålla mina kvinnliga karaktärer som starka personligheter. Därför känns sådana här synpunkter som rena förolämpningar.
Folk får självklart tycka vad de vill, men det minsta jag som författare måste ha rätt att kräva är dock att den som ber mig om en gratis bok för att recensera, åtminstone har klart för sig vad boken handlar om!

Uppdaterat förlagsavtal påskrivet


För nästan en månad sedan var mitt manus till del två i min fantasytrilogi ”Gudarnas spira” äntligen på väg till tryckeri. Avtal var påskrivet och allt var klart, när jag plötsligt fick erbjudande om hjälp med manusutveckling från oväntat håll. Så – stoppa pressarna! Sedan dess har manuset valsat fram och tillbaka, och idag kunde jag äntligen – igen – lämna det ifrån mig för den sista genomgången innan tryckning.
Återstår dock att se vad det slutgiltiga resultatet blir.
Men det är på gång nu! Idag har jag skrivit på ett nytt uppdaterat förlagsavtal!

Hedrande!

Verkligen hedrande att få vara en del av denna samling nämnda fantasy/fantastik-författare!
https://www.instagram.com/p/B_kq3SgJVRW/?utm_source=ig_web_button_share_sheet

Mina regler för bokrecensioner

I augusti 2019 startade jag min egen bokblogg på nätet. Jag hade en tid då haft en sida på min vanliga hemsida reserverad just för bokrecensioner, men eftersom min lästakt gjorde att jag publicerade flera recensioner på kort tid, tänkte jag att det kanske var bättre att redan från början skapa en särskild sida för ändamålet.
Redan från början hade jag skapat ganska klara direktiv för mig själv för hur det hela skulle hanteras. Eftersom jag själv är författare är jag väl medveten om hur viktig en positiv recension är, och likaså smärtsamt medveten om vad en dålig recension betyder. Ja, man måste naturligtvis kunna ta både bra och dålig kritik. Men författaren sliter med sin bok oftast i månader eller år och tjänar som regel heller inte några stora pengar. Det är få författare som kan leva på sitt skrivande.
För den som tar på sig uppgiften att recensera böcker finns det en del krav man enligt mig absolut måste leva upp till. För det första måste man läsa hela boken! Att läsa några inledande kapitel, eller 30-40 sidor och sen recensera boken är förkastligt. Känner man redan inledningsvis att boken inte tilltalar en, är det bättre att bara lägga ner den och strunta i att recensera. För att kunna ge en så korrekt och rättvis bedömning som möjligt måste man helt enkelt försöka ta till sig boken till fullo. Man måste ge den tid som krävs. Vissa böcker kan man läsa på mindre än en dag, andra kan ta betydligt längre tid. Men att stressläsa en bok innebär med största sannolikhet att man missar väsentliga detaljer, missar poänger med mera. Som recensent är man skyldig att ge boken och författaren all den uppmärksamhet den förtjänar. Man måste försöka sätta sig in i vad författaren vill ha fram, vill ha sagt och bedöma utifrån det. Visst kan man missförstå böcker, och visst finns det böcker man kort och gott inte tycker är bra.
Men en enkel tumregel som jag följer är att om jag inte tycker att boken är värd minst tre i betyg, skriver jag ingen recension och sätter heller inget betyg. Jag har inget behov av att förstöra möjligheterna för en författare att få sin bok såld. Bara för att jag inte gillar den, betyder inte det att den är dålig.

Annat i detta ämne;
Att recensera böcker

Marknadsföring utan hänsyn till andra

Det finns en mängd olika sidor för författare på Facebook, varav flera tillåter att man gör reklam för sina böcker. Andra sidor är till och med skapade för det ändamålet. Det är en nog så värdefull plattform för alla oss som kämpar för att få sålt våra böcker, som vi spenderat dagar, veckor, månader och år på att få klara.
Men det känns helt fel när även förlag och vissa egenutgivare använder sig av dessa sidor för en aggressiv och systematisk reklamkampanj där man dagligen lägger upp reklam för sina egna böcker. Jag tror inte dessa plattformar egentligen skapats för förlagen, utan för de enskilda författarna. Att aggressivt pumpa ut reklam dagligen tror jag snarare är kontraproduktivt. Det är ett egoistiskt förfarande som hela tiden mer eller mindre systematiskt tränger undan alla enskilda författares försök till reklam. Det blir en orättvis konkurrens. Som enskild författare har man som regel i första hand en aktuell bok att göra lite extra reklam för. Medan ett förlag oftast har ett flertal titlar att fylla upp med. Frågan är ju också hur effektiv den reklamen är. Att lägga upp på Facebook-sidor som är avsedda just för reklam, kan möjligen ha en viss begränsad effekt. Men att även lägga reklamen i samma omfattning på diverse sidor som är ämnade för ventilerande om böcker och kring författande har förmodligen ingen annan effekt än ren irritation.