Kategori: Böcker

Publicerat den

Totalsågning!

Håller helt med om detta!
Egentligen borde alla boksajter kräva att om man vill betygsätta eller recensera, ska man göra det under sitt fullständiga namn! Signaturer borde inte godkännas alls!
Vågar man inte stå för sin åsikt, är det bättre att hålla tyst!
Här finns det dessutom anledning att misstänka att det hela handlar om en ren hämndaktion, snarare än en ”seriös” åsikt.

Profilbild för snarets

En ful-hälsning till jul
1. Är jag en så usel författare?
2. Är detta i så fall det sämsta jag har skrivit? Eller får jag en felaktig känsla om jag antar att allt jag har skrivit är av dålig kvalitet?
3. Borde det inte finnas krav på att skriva mer än: ”Den sämsta bok jag har hört.”? För hur ska jag kunna utvecklas som författare om jag inte får en adekvat förklaring på vad som är sämst/dåligt? Konstruktivt? NEJ!
4. Och borde man inte stå för sin recension med ett riktigt namn istället för en påhittad signatur?
5. Hur går man vidare i sitt författarskap när man inte vet vad som är dåligt?
6.Tänker jag fel om jag ser ett samband mellan min mans två dåliga betyg på sina böcker och fyra sänkta betyg på mina egna samma dag?
7. Har jag en ovän eller är jag bara allmänt kass…

Visa originalinlägg 3 fler ord

Publicerat den

Från småskum och dryg till hjälpsam och sympatisk (Hur allt började, 5)

I den ursprungliga versionen av Eilaths hopp var K.F. eller Adric som han egentligen heter, och Alan Byhl två lite halvskumma tvivelaktiga figurer. Fram för allt K.F. (alltså Kaross-Fabrikörn) framställdes som en rik och ganska dryg figur. Det blev aldrig skrivet, men diskussionerna kompisen och jag hade handlade om att de båda vid något tillfälle framåt i boken skulle ta huvudpersonen Eilath till fånga. Exakt vad som sen skulle ske kom vi aldrig fram till. Det som blev skrivet medan vi fortfarande samarbetade med det manuset, var avsnittet när de närmar sig Matruriens huvudstad Maddoc. De samtalar om sina respektive verksamheter, men mycket mer än så händer inte. I den färdiga boken finns det avsnittet kvar, men har förändrats en del. I övrigt har ingen av de ursprungliga idéerna kring dessa båda karaktärer använts.
Alan är i boken en något disträ figur, mycket på grund av hans illa omtyckta kemikaliefabrik som förpestar luften i Maddoc, där han under många år inandats diverse tvivelaktiga kemiska substanser.
Adric har fått en betydligt trevligare roll som ödmjuk och sympatisk och förvisso rik man, som kommer att spela en väldigt stor roll för bokens huvudkaraktär.
Kort och gott har både Adric och Alan fått betydligt trevligare roller, än vad som var tänkt från början.

Publicerat den

Med små steg…

Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.

Publicerat den

Det här med recensioner!

Det här med att sätta betyg och i vissa fall skriva recensioner på böcker! Det figurerar allt för många små ”bokpåvar” som tror sig vara så oerhört väl bevandrade i världen av berättande, att man också tror sig vara kapabel att ge en korrekt bedömning! På diverse boksajter, kanske framför allt Storytel, Nextory och liknande, är det allt för lätt att sätta betyg på olika böcker och noveller. Utan att ens behöva uppge sitt namn! Det borde egentligen inte vara tillåtet. Ska du uttrycka synpunkter och kritisera något som kanske är skapat av en författare som kämpar för att nå någonstans, ska du åtminstone våga stå för dina åsikter och inte bara underteckna med initialer, och en kommentar typ ”tråkig” eller liknande. Ännu värre är de trashjärnor som skriver uppriktigt att de bara orkat läsa några sidor, och sen ändå kan uttrycka väldigt nergörande synpunkter om hur dålig boken är! Hur är det ens möjligt?! Hör du inte själv hur blåst du är?!
Jag recenserar själv böcker, men för det första har jag slutat sätta betyg för jag anser att dessa förbannade siffror mest ställer till det för författaren. Åtminstone om inte alla sätter en femma. Jag skriver ett omdöme om boken, och väljer att alltid lyfta fram det som är bra. Om jag tycker att boken är dålig, skriver jag ingenting alls! Jag har inget behov av att såga böcker bara för att jag tycker den är dålig. Det finns alltid andra som tycker tvärtom. Och författaren har oftast kämpat länge för att få sin bok klar, och det sista hen behöver är någon låg besserwisser som sågar boken efter att ha läst några sidor!
Så du som känner dig träffad av mina kommentarer! Bra, ta det till dig och tänk en extra vända nästa gång du känner behov av att briljera med dina bristande kunskaper.
Vill bara avslutningsvis poängtera att mina åsikter handlar om ALLA recensioner och betygsättningar! Inget jag personligen drabbats av just nu.
Det är bara det att jag ser för jämt den här sortens ”recensioner” och betygsättningar på olika boksidor på nätet, och kan inte förstå meningen med det annat än ett billigt försök från upphovspersonen att framstå som kunnig. Faller dock ganska platt om man inte ens vågar skriva under med sitt namn!

Publicerat den

Del Fyra på gång!

En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer.
Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.

Publicerat den

Idéerna kommer väl så småningom …

Skrivkramp! Idétorka! Eller nåt! Har några olika idéer, eller lösa trådar, om man så vill. Men de är väldigt spretiga och praktiskt taget omöjliga att knyta ihop. Försöker slå med ”story cubes” och får några bilder som genererar ord som skulle kunna passa in. Men det går inte ändå. Jag får inte till någon synopsis. Ingen storyline. Ingen intrig. Det inledande kapitlet som jag har skrivit för några dagar sedan är faktiskt bra. Men jag vet inte vart det ska leda. När jag började på Regntider i julhelgen förra året hade jag två tidigare påbörjade berättelser som jag helt enkelt kunde väva in i samma manus, och det blev faktiskt riktigt bra.
Det har jag inte nu. Ja, jag har som sagt några olika spretande idéer, men har svårt att se hur de ska kunna vävas samman. Men å andra sidan … det är väl egentligen inte någon panik. Regntider ska ju genomgå några turer till innan den kan anses klar. Sen följer allt arbete med att skapa inlaga och e-bok och så vidare. Så utgivning kan antagligen ske först fram på vårkanten 2021. Då har vi faktiskt en situation med ungefär en utgiven bok per år. Ungefär! Eilaths hopp kom ut i oktober 2019, Gudarnas spira i juli 2020. När det gäller Regntider bestämmer vi i stort sett själv när den ska ut. Så där handlar det egentligen mest om vad vi har tid till. Så ska vi följa den här takten, torde denna del 4 komma ut någonstans mellan vår och sommar 2022. Med andra ord är det goa tider.