Veckohandel, sushi, belåten katt, några varma ord om min bok!

Lite oplanerat blev det en tur till Ystad idag, och när vi ändå var där passade vi på att köpa lite LED-lampor som ett led …haha … i att försöka dra ner elkostnaderna. Det fanns även tid för ett besök på ett av våra favoritmatställen Oishii Ngon för god sushi! Sen blev det också en tur till Sjöbo. Även det oplanerat, men där passade vi på att handla diverse livsförnödenheter, så att vi förhoppningsvis inte kommer att behöva köra in igen ens under nästa vecka. Även det ett led (!) i våra ansträngningar för att dra ner våra kostnader.
Kvällen avnjöts mest i stillhet i vårt nya arbetsrum, samtidigt nöjda över att Mogwai äntligen kunnat komma ut igen, efter skadan han fick i mellandagarna. Han blir liksom lite lugnare då. Nöjd kände jag mig också efter ett mejl från en viktig organisation som lovat ta in mina memoarer i sin bank av lästips, och mejlets avsändare skriver; ”Det är oerhört betydelsefullt att få ta del av så här personliga erfarenheter. Jag har ännu inte läst din bok, men bara genom att läsa om den blir jag berörd. Så jag kommer att läsa den!”

Ashas sten växer …

Lite kreativt trots allt.
Tre kapitel har det faktiskt blivit den här kvällen. Ett handlar om utökning av ett tidigare skrivet kapitel, medan de andra två faktiskt är helt nya.
Ashas sten växer – sakta men säkert. Just nu cirka 152 sidor.
I stora drag har jag nog historien klart för mig. Sen gäller det ju att få allt att hänga samman, och det måste ju bli en väl sammanhållen berättelse. Jag är inte intresserad att skriva ihop en fjärde del, bara för att lyckas med konststycket att ha skrivit fyra delar. Alla fyra delarna måste vara tillräckligt hållbara och starka!

Dagbok – 50 år

Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. De försvann troligen i en översvämning i vår källare sommaren 1980. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.

Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.

Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.

När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!

Julbokmarknad på Victoria

Idag är det dags för sista bokeventet för detta året. Julbokmarknad på Victoria i Malmö.
Självklart är förhoppningen att det blir riktigt bra försäljning, och samtidigt hoppas jag innerligt att jag ska klara av det. Blir dessvärre tvungen att klara av det på egen hand, på grund av att Snezana är sjuk.
När sen detta eventet är avklarat, finns det en del annat som blivit lite eftersatt, som jag behöver ta tag i.

Himmel och hemsida

En fantastisk morgonhimmel följde mig på vägen mot Malmö i morse. Annars har övriga dagen och kvällen mest handlat om … tja, en kombination kanske man kan säga av skrivande och hemsidesarbete. Har fixat en del nytt till hemsidan, som i första hand rör mitt skrivande och i synnerhet Legender från Thiramaar. Finns en del kuriosa som kommer fram under skrivandet. Idéer som formas och utvecklas. Finns till exempel en hel del Photoshop-arbete med i arbetet. Naturligtvis inte i själva skrivandet, men när det handlar om att skapa marknadsföring, och inte minst karta över hela Thiramaar, som finns med i alla böckerna. Har skapat nytt sidhuvud till sidan om den pågående fjärde boken Ashas sten.

Låt mig presentera – Tishana – kaldiniernas huvudby

Under arbetet med Ashas sten, min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar, har en idé om kaldiniernas huvudstad, eller kanske snarare huvudby, växt fram. Det borde faktiskt finnas en sådan, eftersom detta småfolk har bebott Thiarien i minst femtusen år. Människorna har ju bara bebott ön i lite drygt tvåtusentrehundra år. Människorna kom från Arsisien och började lite fräckt ta för sig av det välmående landet Thiarien år 847 f.H. Alltså före djävulen Hivers dödsdag som tideräkningen i den här världen lite jublande utgår ifrån. Nu kände jag att jag ju självklart behövde ha en lämplig symbol för kartan över Thiramaar som visar kaldiniernas huvudby. Så låt mig presentera Tishana, storbyn som är uppkallad efter kaldiniernas undersköna fruktbarhetsgudinna Tishania.

Bokmässa i Lund 2022

Idag var det dags för bokmässan i Lund i regi av Litteraturrundan. Inledningsvis såg det nästan ut att bli en lika lam tillställning som förra året, då vi faktiskt inte sålde en enda bok! Men det vände någonstans runt middagstid, och slutfacit blev att vi faktiskt sålde mer än förväntat. Inga svindlande intäkter, men trots allt bland de bästa hittills. Plus som så ofta lite nya intressanta kontakter. Nu ska vi se över lagret och packa om inför nästa helg, då det är dags för julbokmarknaden i gamla Victoriabiografen i Malmö.

En vanlig ovanlig fredag

En på ett sätt vanlig fredag, som ändå känns väldigt ovanlig. Lite pyssel med växter under dagen. Nya julstjärnor på plats som får göra vår stolthet sen två år tillbaka sällskap.
SPA-bad som är balsam för själen och bra för inspirerande samtal. Sen kvällsmat bestående av hemmagjord gudomligt god räkmacka. Ett positivt besked – för en gångs skull – från Skatteverket, som enkelt förklarat betyder att vi kan köra på precis som vanligt med Belvida Bell! Och så en liten bokleverans (2 ex) av en lite annorlunda novellantologi som jag haft nöjet att medverka i.
Och imorgon ska vi stiga upp tidigt.

I regissörsstolen – eller nåt!

Vilken märklig känsla egentligen.
Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation.
Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp.
Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.