Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.
Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om. Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!
Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire
Frukosten kunde vi avnjuta på altanen. Men strax efter att den var avslutad, började det regna, och det lämnade resten av dagen som en mulen, stundvis regnig och tämligen grå dag! Under dagen besök av en av mina äldsta vänner – ja, alltså inte räknat till åldern även om hon är något år äldre än mig, men alltså en av dem jag känt längst. Eftermiddagen och en del av kvällen ägnade jag åt att färdigställa inlagan till vårt gemensamma projekt. Alltså del två i serien ”Det hände vid Skärsjön”, boken ”Sommaren vid Skärsjön”, som därmed kan skickas till tryck i morgon! Alltid lika spännande! Och under dagen skapade Snezana omslaget till min kommande roman ”Kalla mig Anna”. Bara så där! Men den får vi visa upp senare!
Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här! ”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap, och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna. Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”
Det känns onekligen lite fel när man stiger upp på morgonen och allvarligt funderar på att slå på värmen för att det känns ruggigt i huset. Och inte blev det särskilt mycket bättre under dagen. Det blev förvisso förmiddags- och eftermiddagsfika på altanen. Men inget mer därute idag. Ja, jag vet att vi snart snubblar in i september, men det känns ändå för tidigt. Minns förvisso att vi slog på luftvärmepumpen den 18 september förra året. Men ska det här fortsätta nu, är risken stor att det får bli tidigare i år. Det väsentliga är att jag inte vill ha höst och än mindre på länge än. Jag vill ha mer sommar!
Trösten är väl att vi har en hel del att ägna oss åt under hösten.
Med släpet fullastat var vi på plats strax efter åtta på morgonen, på marknadsplatsen i Sjöbo. Tillgängligt för försäljare från den tiden, och sen öppnar bakluckeloppisen tio! Det heter så! Men i själva verket är det i princip så att loppisen öppnar i samma stund man har parkerat bilen, och öppnat släpet. Giriga potentiella kunder börjar dra i prylarna direkt. Det är bara att bita ihop, och lite rutinerat försöka bringa ordning i försäljningen, även om det innebär att man emellanåt får tränga sig emellan kunderna lite burdust. Men man kan väl inte kräva att folk ska respektera öppettiderna, för då finns risken att de bara går vidare till nästa säljare, som kanske är mer välvillig.
Förutom att vi fått sålt en hel del prylar för en, två och fem kronor, var det även lite åtgång, igen, på vinylskivor. Börjar sina i lagret.
Men det som kändes och värmde mest i hjärtat, var att ett par köpte ett signerat ex av min självbiografi, då deras son nyligen kommit ut som transperson. Boken kan förhoppningsvis fungera lite som hjälp på vägen för dem. Precis som jag vet den har gjort för några tidigare bokköpare.
Försäljningen idag gick bättre än vi trott, och vårt loppislager börjar faktiskt långsamt sina. Den 30 september är det bakluckeloppis igen, och planen är att vi ska delta även då.
Kvällen slappnar vi i vanlig ordning av på altanen.
Har sysslat med packning inför morgondagens loppis. Men även arbetat i verkstan med att konstruera nya hyllor att ha böcker på i samband med marknader. Hinner dock tyvärr inte bli klara inför morgondagen. Kvällen har tillåtit vistelse på altanen i tämligen behaglig temperatur, och med det lite ytterligare arbete med ”Kalla mig Anna”. För övrigt en dag när hormonerna har spökat en del.
Idag blev det en heldag i Malmö. Först mitt trettionioende besök på Elisabetkliniken. Funkar trots allt rätt bra nu. Har kanske börjat vänja mig, men å andra sidan hjälper det lite att försöka låta tankarna glida in på aktuella skrivprojekt. Stundvis kan man glömma bort, eller åtminstone förtränga att det gör lite ont.
Efter detta passade det som vanligt utmärkt med en fika på favoritstället St Jakobs, innan vi fortsatte över till andra sidan stan, och Västchark och Abdos för att handla. På det ett planerat ärende till Jula där vi köpte tält, och sedan till Hornbach där vi bland annat köpte uppladdningsbar arbetslampa. Dessa båda köp fick gå på företagskontot. Och nej, vi ska inte ut och campa. Det här handlar om framtida marknader för bokförsäljning. Apropå det så var vi även på besök i bokhandeln Page 28, den enda HBTQI-bokhandeln i Sverige, för att prata lite om våra böcker. Kan kanske bli en försäljningskanal för oss där. På Hornbach köpte vi även en STOR kruka, för att kunna plantera om våra bananträd! (mer om det följer)
Kvällen avrundades på altanen, där jag för egen del försöker få ihop de sista kapitlen av min roman Kalla mig Anna.
Efter gårdagens goda försäljning hade vi kanske en liten förhoppning om bra resultat även idag. Väderprognosen inför söndagen har väl inte sett så lysande ut. Fram till i fredags såg det ut att bli regn mer eller mindre hela dagen. Men det stannade faktiskt vid att det hade regnat under natten. Och även blåst. Så det första vi fick göra när vi kom till Häxans hus, var att så gott det gick rätta upp tältet, som hade blåst omkull, med en knäckt skarv som följd. Klen konstruktion förvisso. Eftersom vi inte med säkerhet kunde veta hur vädret skulle bli under resten av dagen, var det ju ändå viktigt att få tak över huvudet – och fram för allt över böckerna. Vet inte om det var en följd av tidigare dåliga väderprognoser eller vad, men besökarantalet idag var lägre. Fram för allt försäljningen var betydligt sämre än igår. Men å andra sidan är det alltid inspirerande och intressant att delta i sådana här evenemang, där man får chansen att tala för våra böcker och vårt arbete, och träffa en mängd olika trevliga människor.
Andie Lindskog 