Försökte arbeta vidare med Ashas sten under kvällen. Det är onekligen en lite instabil bana. Jag har en ovanligt väl genomarbetad storyline, och har även redan i förväg lagt upp kapitlen med tydlig vägledning om vad vart och ett av kapitlen ska handla om. Ändå är det just nu lite stillestånd. Tankar som virvlar lite fram och tillbaka. Idéer som gärna vill komma på pränt. Men ändå, jag har lite svårt att riktigt få till det. Det blir en del förvisso rätt roliga dialoger, men jag får inte riktigt flyt i berättelsen. Är väl bara att jobba vidare, och hoppas på att det ska lossna ordentligt. Erfarenhetsmässigt vet jag att det kommer att göra det, i sinom tid.
Fick arbetat lite med Ashas sten ikväll, även om det inte blev så jättemycket. Fick åtminstone klart kapitel om hur Cornizendo och Belvida söker fakta kring vad som egentligen hänt med den magiska stenen Klash ima, som ursprungligen tillhört dödsgudinnan Asha, men sen hundratals år tillbaka i tiden har försvunnit i kaldiniernas huvudstad Tishana. Jomen … romanen växer!
Och vid middagsbordet diskuterade vi vidare kring idéerna till bok nummer fem.
Ett stort plus med AI är de oanade möjligheter det innebär när det handlar om att skapa bilder, helt utifrån ens egna idéer och tankar. När jag skriver har jag oftast en klar bild av hur mina olika karaktärer ser ut. Att återge det i ord, på ett sätt så att det kan tolkas rätt av AI är inte alltid helt lätt. Ibland stämmer det inte alls. Men några som jag fått fram på sistone har blivit i det närmaste perfekta utifrån mina tankar. Tillåt mig presentera solgudinnan Lighla, dödsgudinnan Asha och hennes kära räv Tinker och ugglan Narvi, och så den där skymningsguden Herkes som trollkarlen Cornizendo ofta har irriterande problem med.
Redan i början av nittiotalet var jag inne på det här med namnbyte! Jag ville byta mitt födelsenamn mot ett könsneutralt namn! Man kunde begära ut en lista över sådana namn från folkbokföringen. Men namnen i den listan då var måttligt intressanta. Ett tag lutade jag åt Annika, som enligt den listan skulle vara könsneutralt. Vilket förvisso känns lite märkligt! I vilket fall gjorde jag ingenting åt namnvalet då. Men idag önskar jag faktiskt att namnet ANDIE hade funnits med i listan, och att jag hade valt att ansöka om det redan då. Nu blev det istället först under 2021 jag ansökte, och fick det beviljat. Från den 16 september 2021 är det ANDIE LINDSKOG som är mitt officiella namn! Allt annat är fel! Men det finns fortfarande ett stort problem med detta! Nämligen det faktum att jag hunnit ge ut tre böcker i min serie Legender från Thiramaar under mitt gamla namn! Det skapar förvirring i all registrering av utgivna böcker. Men nu har jag bestämt mig! Från och med nu ändras all information om mitt författarnamn till Andie Lindskog. Att det fortfarande står Per Lindskog på mina tre första fantasyromaner under överskådlig tid får jag leva med. Men allt jag skrivit sen tidernas begynnelse är under namnet Andie Lindskog! Något annat existerar inte!
Det hjälpte verkligen att skriva ner en tydlig storyline för Ashas sten. Även om det jag skrev igår mest blev skräp som fick ersättas idag. Men i gengäld har det blivit betydligt mer skrivet idag, och en stor del av dagens skrivande har handlat om några av mina favoritkaraktärer – kaldinierna. Nästa kapitel handlar om några andra favoritkaraktärer – trollkarlen Cornizendo och hans numera älskade kärlek Belvida Bell. De ska samtala med hövdingen i kaldiniernas huvudby Tishana om viktiga affärer. Jo tack, nu rör det faktiskt på sig … i huvudet på denna fantasyförfattare!
Fick förvisso åstadkommit en hel del med Ashas sten igår. Upprättade en ganska fullständig storyline, och la även in det som kapitelrubriker i manuset, med tydliga beskrivningar av de idéer som finns hittills. Kunde också börja på skrivandet och ta vid där jag tidigare slutat, på kapitel 41. Men så kom Mogwai, och ville absolut upp i min famn. Det går ju helt enkelt inte att neka, och när han sen efter en stund dessutom klättrade upp och la sig tryggt till ro trivsamt spinnande över min axel, kunde jag bara luta mig tillbaka. Och slumra! Så mitt skrivande upphörde mitt i en mening!
Samtliga titlar + flera andra böcker finns tillgängliga i Internethandeln, streamingtjänster och bibliotek. Om ditt bibliotek saknar någon av titlarna – be dem ta in den!
Efter en hel del sökande efter tidigare anteckningar, stundvis utan resultat, har jag nu äntligen hittat vad jag sökte. Har kunnat sammanfatta och upprätta nästan komplett kapitelunderlag för hela Ashas sten ända fram till sista kapitlet! Så nu är det bara att skriva så det ryker kring tangenterna.
Försökte med AI-hjälp hitta en bra bild att illustrera dagens inlägg. Ville ha en bild av två kaldinier som sitter vid en liten lägerbrasa och väntar på att deras mat ska bli klar, medan en kattdrake smyger i buskarna. Det gick inte så bra! (Kaldinier är alltså det där småfolket i min Thiramaar-värld)
Så var vi på vår tredje julbokmarknad på gamla Victoria på Södra Förstadsgatan i Malmö. Som biograf var det en gång i tiden den största och främsta premiärbiografen, för att under mitten av fyrtiotalet ändras till revyteater, och från mitten av femtiotalet återgick byggnaden till biograf, fram till den 31 mars 1974. Därefter har det blivit en kombinerad teater, konsertscen och kvalitetsbiograf.
Det är onekligen en lite speciell känsla att stå i lokaler och sälja böcker, där man i sin ungdom sett ett antal filmer. Med närmare trettiotalet förlag på plats i den relativt lilla gamla biografsalongen blir det ganska trångt. Ändå är det en av de trevligaste bokmarknaderna på hela året. Försäljningsmässigt kunde man kanske önska lite bättre resultat. Förunderligt många besökare tycks bara ”flyta förbi” utan något egentligt engagemang. Men man syns, man träffar trevliga människor, och trots allt säljer vi ganska bra.
Just denna julbokmarknad måste betecknas som en framgång för novellantologierna, kanske då det säkert är ett bra julklappstips. Efter denna marknad är exempelvis antologin ”Lyckliga tider” slutsåld från vårt lager. Likaså ”Över en fika kan allting hända” och ”En yngre man” återstår bara ett fåtal exemplar!
Utöver försäljningen fick jag också tillfälle att berätta om min senaste bok ”Kalla mig Anna”, som utspelar sig i sjuttiotalets Malmö, och dessutom till stor del specifikt i just kvarteren kring Victoria. Rena tillfälligheter, men ändå. Ingen ska tro att bokbranschen är en lukrativ verksamhet. Att åka runt på marknader och mässor medför en hel del kostnader, och därför får man hela tiden vara vaken. Så idag fick vi en promenad på cirka tre kilometer med fullastad säckakärra, från Malmö Opera till Victoria (och tillbaka) värd en parkeringskostnad för nästan åtta timmar á knappt 21 kronor! Att jämföra med förra året då jag parkerade vid Davidshallsstorg i sex och en halv timme vilket kostade 149 kronor! Så – det är både hälsosamt och ekonomiskt att promenera!
Med tiden har det blivit ganska många julnoveller! Flera av dom vi gett ut, har sitt ursprung från den trevliga traditionen ”Julsageträffar” som vi varit delaktiga i varje år sen 2011.
Andie Lindskog 