Det där med respekt i trafiken

Det finns allt för många dårar ute i trafiken. Människor som inbillar sig att de är så oerhört duktiga bilförare, men som i själva verket totalt saknar både respekt och omdöme. Till och med i vår gata bor människor som tror att de är förmer än andra, och att omgivningen omedelbart måste köra åt sidan och lämna plats när de kommer körande! Ja, den villfarelsen kan de dock släppa när de möter mig. Jag har alltid som regel att jag backar in när jag ska parkera, då jag anser att det faktiskt är säkrare att backa vid det tillfället, än att tvingas backa ut i trafiken när jag ska köra. Men det finns de i vår gata som inte har förstånd att stanna upp och vänta tills jag har backat klart. I stället försöker de hetsa mig genom köra väldigt nära.

Men det straffar sig enbart! Det gör bara att jag tar det alldeles extra lugnt i min manöver.

Den här personen känner uppenbart inte mig, och tror kanske att hen ska kunna skrämma och hetsa mig till att skynda mig. Men jag har kört så mycket bil i mitt liv, både privat och i arbetet, så jag är absolut inte lättskrämd!

Kort och gott – Visa respekt, och du får respekt! Bär dig åt som en skitstövel, och du blir bemött som en sådan!
(Se tidigare inlägg!)

Besiktningsröra

Normalt brukar jag anförtro min Mazda-verkstad att fixa besiktningen samtidigt som de också servar bilen! Och det fungerar alltid perfekt! All heder åt dem! Men i år hade jag fått ett rabatterbjudande från Besikta i Svedala (som alltså är den bilbesiktning min Mazdaverkstad brukar anlita). Så vi bestämde att de kunde ta både bilen och släpet, så jag bokade själv tid hos dem via telefon, till samma dag som bilen skulle på service.

Men när jag kom dit efter servicen, fick jag bara klart besked att bokningen gällde den 20 juni! Ja, det gjorde den från början, men jag fick som sagt tiden ombokad till den 31 maj! Men det hade alltså inte gått fram! Kunde ändå boka om tiden till idag, men till Besikta i Sjöbo. Kändes rätt meningslöst att köra hela vägen till Svedala bara för besiktning. Besiktningen får jag väl, i stort sett, anse gick bra. Förutom att jag åkte på ombesiktning för ”färdbroms påskjutsreserv – kort”! På bilen! Jag är medveten om att bilens handbroms tar en aning för högt, men ”påskjutsreserv” är såvitt jag vet något som finns på släp! Att påskjutsreserven är för kort är en vanlig orsak till att släpfordon blir underkända vid besiktning! Men besiktningsprotokollet för släpet säger att den är godkänd. Men inte bilen!

Återstår att se ifall Mazdaservice kan hitta någon påskjutsbroms på bilen! De kan förvisso justera handbromsen, men frågan är vad exakt bilprovningen ska titta på när de gör ombesiktning!

Respekt i trafiken

Vad är det egentligen som får vissa människor att tro att de är märkvärdigare än andra, och att andra människor ska väja och böja sig för dem?! Stöter på exempel lite då och då. Ett tydligt exempel som jag råkat ut för vid flera tillfällen, är när man ska parkera bilen exempelvis på en parkeringsplats. Jag backar alltid in! Men även om jag ger tydligt tecken, händer det att andra bilister kör fram så nära att jag knappt har plats att manövrera. Signalen är tydlig – undan, jag ska fram! Problemet är bara att det biter inte på mig. Jag väljer inte att köra in i parkeringsfickan bara för att snabbare lämna plats. Det blir ju bara det att någon annan kanske tvingas vänta när jag ska backa ut. Men det är så det fungerar i trafiken! Ömsesidig respekt! Du har inte mer bråttom än att du kan vänta de sekunderna!
Detta hände så sent som idag! På en liten bostadsgata kom en bil bakom mig, just som jag skulle backa in. Jag såg ingen anledning att stressa och köra in, bara för att den bilisten skulle kunna passera några sekunder snabbare . Så jag backade in!

När bilisten sedan passerade valde hon att stirra rakt fram och skaka tydligt på huvudet. Det där är enbart ren ohyfsad dumhet, och nästa gång liknande situation uppstår, kommer jag att ha ”problem” att backa in, så det kommer att ta längre tid. Visa respekt, och du får respekt. Bär dig åt som en skitstövel, och du blir bemött som en sådan!

Fyrtiofem år bakom ratten!

Ska man glädjas, fascineras eller rentav baxna …?! Hur som helst noterar jag att det i dag är 45 år sen jag fick mitt körkort. Efter en körning jag inte minns ett dyft av, satt vi i körskolans bil vid Trafikverket vid gamla Bulltofta flygplats i Malmö, när jag fick mitt efterlängtade körkort i handen. Därpå följde mitt i tid räknat (som det kändes) absolut längsta bussresa någonsin. Från ena sidan av stan till den andra – Bulltofta till Slottstaden – där jag äntligen kunde sätta mig i morfars gamla PV544 -60, som hade stått ett par månader på vår parkering och väntat,  och ge mig ut på mitt livs första biltur på egen hand! Sen dess har det ju blivit ett antal mil! Självklart helt omöjligt att räkna, men uppskattningsvis har jag kört runt 200 000 mil sen dess.

Numer blir det av förklarliga skäl inte så värst mycket. Nä, det beror inte på åldern. Men dels kör jag ju inte längre till och från arbetet, där det ju blev i runda slängar tio mil per natt. Numera kör jag mest några turer till Sjöbo då och då för att handla, ibland några rundor vi gör tillsammans, och med jämna mellanrum kör jag till Malmö. Ligger trots allt fortfarande runt 2 000 mil per år.

Tio år sedan vår perfekta bilsemester!

Idag för tio år sedan gav vi oss iväg på en av våra bästa semesterturer. Med bil till sydeuropa. En tur där vi ursprungligen hade siktet inställt på nationalparken Plitvička jezera i Kroatien. Men det blev så mycket mer än så. Bland annat Bled, Postojnska Jama, Predjamski Grad, Vintgar och Slap Savica i Slovenien. Liksom även besök bland lippizanerhästarna. Och när vi tröttnade på regnandet valde vi spontant att köra den 1½ timme långa vägen till Venedig där det då var 27 grader varmt och solsken.

Hela den här semestern, som varade tio dagar, var präglad av spontanitet. All övernattning blev vad vi hittade. Rum på vissa ställen, campingstuga vid ett tillfälle, och en gång på hotell. En stor behållning var också den lite fascinerande upplevelsen att vi i princip körde ner och mötte våren. Första stoppet blev middag på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i 26 graders värme.

Kort sagt en härlig semestertripp jag gärna skulle kunna tänka mig att göra igen.

Bilder från den här resan finns här!

Girigt!

Vi parkerade vid Hotellgatan i Sjöbo, och var ett ärende som tog knappt åtta minuter. Det handlade om ett icke planerat ärende. Det resulterade i en P-bot för avsaknad P-skiva! Hur är det ens möjligt?! Var kom den parkeringsvakten ifrån?! Hen måste ha varit alldeles intill, men ändå lyckats försvinna blixtsnabbt från platsen.

Ja, jag vet … föreskriften säger att P-skiva gäller! Men eftersom det tidsmässigt är orimligt att vakten varit längre bort än kanske tio meter, vore det betydligt mer anständigt om hen hade trätt fram och gjort oss uppmärksamma på vad som gäller. Det här kändes mer som att hen gladde sig åt att kunna fullborda arbetsdagen med att dela ut ännu en p-bot! Eller har de månne provision för varje lappad bil?!

Vi får naturligtvis betala, men anser att det hela gränsar till ren girighet.

Fler fartkameror

Det informerades om att det ska sättas upp fler fartkameror i Skåne, och apropå det hade man ställt frågan på Radio Malmöhus Facebook-sida vad vi lyssnare tänkte om det. Så jag skrev att jag tycker det är bra. Dock anser jag att man borde gjort som de gör i Sydeuropa, där man enbart skyltar om fartkameraområde som kan handla om sträckor på kanske uppåt tio kilometer. Men ingen visning om exakt var kameran finns som man gör här. Så som vi har det i Sverige innebär det enbart sänkt fart högst en kilometer före respektive efter kameran, sen blåser folk på igen.
Blev till och med uppringd av Ebba på Radio Malmöhus och fick möjlighet att utveckla mina synpunkter i direktsändning.
Jag fick sagt att jag tycker vårt system bidrar till en ryckig körning, då folk oftast kör för fort. Jag kör med farthållare och håller behörigt avstånd till framförande. Men vid varje kamera bromsar de in, vilket gör att jag hinner ikapp och tvingas också bromsa in. Hade man istället hållit konstant gällande hastighet hade man inte behövt bromsa! Så nu är min åsikt uttryckt i Radio Malmöhus också.
(Vill du höra inlägget? Kolla Radio Malmöhus hemsida, tisdag 18 januari, drygt 3,5 h in i programmet)

Denna dag – ett äventyr!

 

 

Planen idag var att köra till Ystad för att uträtta några ärenden, och lite för att kanske få en uppfattning om hur vägarna såg ut, då meningen var att jag till kvällen skulle köra till Hörby. Det hade ju varnats på radio för ett annalkande snöoväder, och det klämde också mycket riktigt i ett tag under förmiddagen. Men det tunnades ganska snabbt ut, och sen tittade till och med solen fram en stund. Så vi körde!
Var på Willys och El-Giganten som planerat. Sen var tanken att fortsätta in till stan för lunch!
Det hade förvisso talats om att det skulle komma mer snö senare på eftermiddagen. Och det gjorde det! Under tiden vi var inne på El-Giganten slog vädret om totalt. Det snöade och blåste, så sikten inne i Ystad var väldigt begränsad. Men det var ändå ingenting mot hur det sen var när vi kom ut på väg 13 mot Sjöbo. Med snötäckt vägbana och snö som rök för fullt i sidled var det som att köra i mjölk. Sikten var i stort sett noll bitvis. Körde i 20-30 km/h som mest, och fick bitvis stanna upp för att försöka åter hitta vägkanten. Några korta sträckor hade inte snön täckt vägytan helt, och där var det en aning lättare. Men det blev allt sämre sikt, och en bit innan Sövestad fick vi hastigt syn på en bil som stod på tvären nästan framför oss. Tack vare den låga hastigheten hann jag stoppa i tid. Det visade sig vara en bil som kört ner i diket på vår sida.
Ingenting vi kunde göra, men innan vi kunde köra vidare fick jag försöka rensa is från vindrutetorkarna. En annan bil hade då stannat bakom mig, och efter en stund hörde vi en smäll. Exakt vad som hänt vet jag inte, för jag kunde bara urskilja fronten på den bil som var närmast mig. Men någon måste ha kört på den bilen bakifrån!
Till slut kunde vi i alla fall komma vidare, evinnerligt långsamt, och lyckades trots allt hitta hem efter en bilfärd som tog 1½ timme mot normal 30 minuter!
Med facit i hand – ja, vi skulle stannat hemma!
Kan i alla fall konstatera en sak – mina 29 år som tidningsbud, har åtminstone inneburit värdefull vana att köra bil i svåra trafikförhållanden.

Ordningen återställd!

Idag kunde vi köra till Hörby bil och hämta vår bil från reparationen från krockskadan den 23 december. Ungefär en vecka tidigare än beräknat! Kunde därmed också lämna tillbaka hyrbilen. Skönt att kunna köra sin egen bil igen.

Bilburen igen

Så är vi bilburna igen efter olyckan den 23 december. Vi lämnade ju tillbaka BMW:n då vi tyckte det var onödigt dyr, och dessutom har vi inte behövt bil den senaste veckan. Men framöver behövs det, och därför hade vi bokat en hyrbil hos Hertz i Sjöbo idag. Vi hade även en del ärenden att uträtta därinne idag.
Sen var det ju då frågan hur man skulle ta sig till Sjöbo! Vi är ju inte precis vana vid den kollektiva trafiken här, och nu fick vi också klart för oss hur begränsad den är. Mitt på dagen gick det en buss kl. 11.40, men till Veberöd (!). Sen fick vi byta där till en annan buss till Sjöbo! Sen skulle det även gå en härifrån direkt till Sjöbo kl. 12.54! Det hade blivit en aning stressigt att hinna med våra ärenden, då vi sen skulle ha gäster på kvällen.
Men vi utnyttjade vår Facebook-grupp här i området (Karup tillsammans) som jag själv har startat upp och som idag har hela 91 medlemmar, där jag helt enkelt ställde frågan om det fanns någon vänlig som skulle till Sjöbo de närmaste timmarna och om vi kunde få lov att lifta! Och det fanns det! Så vi var i Sjöbo vid 11.00-tiden! Tänk så bra med fungerande kommunikation mellan grannarna.
Och ett varmt tack till Dan för skjutsen!