Idag hade vi vår traditionella julsageträff. En tradition vi varit med på varje år sen 2011. Det här var alltså den femtonde träffen, då vi träffas och njuter av diverse julgotter och läser upp våra julsagor. Sagor som antingen ska vara nyskrivna, eller möjligen en uppfräschad gammal berättelse.
Idag var vi inbjudna till Boklunden i Torna Hällestad för att hålla ett föredrag för Hemvård & hälsa inom Lunds kommun. En mycket trevlig och inspirerande erfarenhet.
Det handlar om likabehandling- och mångfaldsarbete inom Vård & Omsorg. Förståelse kring religion, härkomst, kön, sexualitet, familjebildning och nära relationer. För att bygga på med mer kunskap inom detta, söker man efter någon som kan berätta utifrån ett personligt perspektiv! Det är där vi kom in, och specifikt naturligtvis när det handlar om kön och sexualitet.
Jag hoppas och är ganska övertygad om att vi lyckades förmedla den kunskapen idag.
Det här är dessutom något vi gärna gör fler gånger. Det är så oerhört givande och känns väldigt positivt att få vara med och öka förståelsen inför vad det innebär att vara en transperson. Känns alldeles extra viktigt också idag när det finns så många ondsinta och ignoranta krafter mot detta.
Och ett varmt tack till Karin, som tog det första steget till detta!
Inledde denna aprilvecka med en morgontidig tågresa till Linköping, och en efterlängtad konsultation på Universitetssjukhuset där. Kombinerat med sammantaget cirka sex produktiva skrivtimmar däremellan på caféer. Även resten av veckan har mest handlat om skrivande, precis som vanligt. Har handlat en del om vår kommande fantasy novellantologi, där vi nu närmar oss det där roliga arbetet när inlagan ska skapas, och allt ska förberedas för tryckningen. Påsken har vi firat lite stillsamt med en kort konstrunda, faktiskt. Och naturligtvis god mat i Casa de Bosque de Tilos. Men det har vi ju alltid.
Passar nog rätt bra att avrunda veckan med att få färdigt råmanuset till den nionde Thiramaar-novellen – Frihetens flykt!
I samband med att jag firar trettiofem år som rökfri, har jag skrivit en uppmuntrande novell som bygger på den dåliga vanan att röka. Häxorna Oleria och Eufrasia hamnar i en minst sagt knepig situation när de förflyttas till en annan dimension. För Eufrasia handlar det om att ge upp sin dåliga vana. Hur de löser det får du reda på om du läser Thiramaar-novellen Dåliga vanor.
Fira med mig och läs novellen – finns från idag i internethandeln och streamingtjänster samt vissa bibliotek.
Den här söndagen har lunkat lite försiktigt, och jag kanske har varit något omtumlad efter att ha hamnat på förstasidan i bästa lokaltidningen, när jag dessutom fick veta att det var redaktionschefen som bestämt att det var dagens bästa reportage. Och visst har det haft effekt – några nya vänner har dykt upp på sociala medier, och någon ytterligare bok har faktiskt sålt. Ganska många träffar på min hemsida. Och flera trevliga människor har hört av sig med uppmuntrande tillrop.
Har gjort lite tekniska förberedelser i studion, där planen är att jag ska tillbringa större delen av den kommande veckan. Kanske blir det utrymme även för lite mer målande. (to be continued …)
Idag har det gått precis tjugo år sedan mor somnade in, efter en längre tids sjukdom. Onsdag den 15 december kl. 14.15 tog hon sitt sista andetag.
Tjugo långa år! Det har hänt oerhört mycket under de här åren. Väldigt mycket i mitt liv, som hon antagligen aldrig hade kunnat förlika sig med. Jag har gift mig med en invandrarkvinna! Alltså en sådan hon aldrig ville acceptera i sin familj! Jag har äntligen – förvisso först som pensionär – satsat på den yrkesinriktning både hon och far motsatte sig i sina fåfänga och egoistiska strävanden att få sitt barn att gå den väg de tyckte. Tvärt emot vad de trodde var möjligt, har jag hittills skrivit och publicerat sex egna romaner plus fyra i samarbete med Snezana. Förutom då alla novellerna vi skrivit, och allt övrigt vi har publicerat i vårt förlag såväl eget material som av andra författare.
Jag har valt att gå vidare i processen med att få bli den person jag egentligen alltid velat vara, men aldrig tidigare vågat, och i samband med det också strukit samtliga de namnen de valde för mig.
Hur som helst …
Ibland önskar jag att det hade funnits tillfälle att sitta ner och prata med mor. Att öppet och uppriktigt fått berätta hur underbart mitt liv blivit som gift med mitt livs kärlek. Att få berätta om mitt skrivande och mina utgivna böcker, och hur det är att få arbeta med det skrivna ordet i olika former. Eller få visa upp vad jag åstadkommit i mitt fotograferande och bildskapande.
Inte minst att få berätta om barnet hon gav liv till den där dagen i juli 1956, som snart inte ens juridiskt kommer att vara den där gossen hon egentligen inte ville ha.
Nu kommer sjunde delen i novellsamlingen ”Berättelser från Thiramaar” (tillgänglig i internethandeln och streamingtjänster inom de närmaste dagarna)
Övermagikern i Irrydien Karl Geus är gammal. Till och med för en trollkarl. Så pass gammal att folk i allmänhet nästan glömt bort att det kanske snart vore dags att hitta en värdig efterträdare åt honom. Men herr Geus själv söker för fullt. Men varje stackare som aspirerar till tjänsten, drabbas av olycka och får istället resa upp till Ashas dödsrike. Den senaste aspiranten från ön Selice störtar in i trollkarlens audiensrum allvarligt knivskuren, och det enda han hann uträtta var att fläcka ner magikerns matta och soffa med sitt blod.
Väverskan Calindrea på Tacedo Calue – ja, alltså Vävaregränd – får hjälpa honom att ersätta de förstörda inventarierna. Men hon har även andra egenskaper som trollkarlen kan dra nytta av.
Berättelsen om övermagikern Karl Geus i Irrydien svårigheter att finna en värdig efterträdare i tid innan Asha kommer för att hämta honom till de mörka dimensionerna, är klar! Eller nåt. Berättelsen är i varje fall skriven, och ska korrekturläsas. Planen är i varje fall att den här sjunde novellen i serien Berättelser från Thiramaar ska komma ut nu under november.
Novellen är en vidareutveckling av händelser i romanen Dödsgudinnans stenar.
En något bisarr inledning på den här dagen, då vi blev väckta relativt tidigt av ett prasslande ljud. Förstod i och för sig vad det handlade om, men synen som mötte mig i köket var ändå märklig. Papperskassen vi tog hem sushin i på lördagen, stod fortfarande kvar på köksön. Och den rörde sig! Rytmiskt nästan så att det gav intrycket av … tja, en fisk som fortfarande levde och sökte efter vatten. Men det var Mogwai som tagit plats i kassen, och låg och gjorde sin morgontvätt. En stund senare knackade det på dörren! Vem fan kommer så tidigt? En tanke hann passera om att det kanske var en bokleverans, fast det nog vore några dagar för tidigt. Otillräckligt klädd fick jag på mig morgonrocken igen, och öppnade. Där på trappan stod två äldre damer som bad om ursäkt för att de störde så tidigt, men de ville tala om bibeln! ”Nej tack!” sa jag, vänligt men mycket bestämt.
Sedan några dagar tillbaka har jag krupit in i vår lilla ljudstudio och börjat läsa in min självbiografiska berättelse ”Idag kan det kvitta”.
Känns som att det här går riktigt bra!
Andie Lindskog 