Nu är det mycket tryck på gång! Vi har flera titlar som vi behöver trycka nya exemplar av. Vissa är dessutom lite bråttom. Det innebär att vi har flera inlagor som behöver gås igenom och uppdateras. Utöver det har vi även några uppdrag, där målsättningen är att det ska vara klart före jul. Och om en vecka börjar vi publicera julnoveller i E-bokformat – en om dagen – fram till den 10 december. Sexton E-noveller, mestadels på jultema, ligger klara för publicering. Utöver detta har vi våra helger på Köpmansmagasinet, bokmässan i Lund, några julbasarer samt några än så länge obekräftade engagemang. Inte minst jobbar vi för fullt för att hinna få färdigt en egen novellsamling … mer om den följer! Sen finns det även några ljudproduktioner att färdigställa, som vi tvingades skjuta framåt på grund av mössens försök att ta över studion – och hemmet i övrigt också för den delen. En julkampanj för Legender från Thiramaar ska vi också försöka få in. Och i morse infann sig plötsligt en idé till vad som förhoppningsvis kan bli mitt, eller vårt, bidrag till julsageträffen. Med lite tur!
Igår befann vi oss i toppmodernt inredda lokaler, med massor med köpsugna besökare. Vi hade vår hittills nästbästa försäljning. Under tre timmar. Idag satt vi åter i det gamla stenhuset och försökte hålla oss varma i värmefläktarnas ihärdiga brus, och sålde för ynka 40kr. Kommer onekligen att tänka på ett lite naivt uttalande jag hörde en gång apropå vår verksamhet. Det handlade den gången om ett samtal med en kund på knappt tjugo minuter, och ett paket med mina fyra Thiramaar-böcker sålda för 400 kr, varpå omdömet fälldes att det var ”en skaplig timlön”! Det kan ju då jämföras med dagens försäljning i Smygehuk, där vi tillbringade närmare sex timmar och sålde för 40 kr! Givetvis tillkommer ju alltid diverse omkostnader – boktryck, registrering med ISBN-nummer, reklam, fraktkostnader, transport, lokalhyra och så vidare och inte minst månader eller år med att bara lyckas skriva manus till böckerna.
Kort och gott – det går helt enkelt inte att räkna på det viset! Man måste vara klar över att det knappast går att leva på inkomsten av skrivandet, om man inte är Camilla Läckberg eller Björn Ranelid, eller nåt. Och varje försäljningstillfälle är ett lotteri! Ibland säljer man jättebra, ibland kanske inte alls! Så är det bara, och det får man nog försöka leva med, om man vill stå ut som strävsam författare och förläggare.
På plats i god tid, och tur var kanske det, för det var inte helt lätt att hitta rätt där vi kånkade runt med säckakärra fullastad med böcker och annat. Men vi hann få upp allt i god innan det hela officiellt öppnade. Spännande och onekligen inspirerande att få befinna sig i denna spännande miljö som Malmö Live absolut är. Har förvisso varit här några gånger tidigare, men det här var ändå något nytt. Vi stod för ”försäljning i pauserna” mellan olika välkända föredragshållare, så vår totala försäljningstid låg på totalt tre timmar! Resultatet blev vårt hittills näst bästa! En av våra titlar sålde dessutom slut under dagen, och ytterligare en titel var ett exemplar ifrån att också sälja slut.
Sen bara måste jag få tillägga en liten uppmaning till Malmö Live – en av er personal – lite osäker på hur hans anställning ser ut – men jag förstod att han heter Kent och hoppas ni vet vem jag syftar på – ta väldigt väl vara på honom! Så otroligt tillmötesgående och hjälpsam! En riktig klippa!
De senaste dagarna har kampet mot mössen gått vidare. Med de nyinköpta musfällorna har vi hittills eliminerat fem möss! Idag lyckades jag dessutom lokalisera en uppenbar passage som använts flitigt. Ett hål uppe vid taket i studion, där elkabel dragits in. Fanns gott om utrymme för små möss, som inte behöver mer än cirka sex millimeter för att kunna klämma sig in. Blev lite slipande och trixande i verkstan för att forma till en plåtbit att täta hålet med. Ingen vacker konstruktion, men det är inte tjusiga inredningsdetaljer vi är ute efter här. Återstår att se om detta varit tillräckligt! Fällorna står i varje fall fortfarande utplacerade.
När vi var på Granngården för inköp av musfällor blev det även några nya krukväxter, för att bringa lite ny färg i huset.
Den här dagen blev inte alls vad jag hade tänkt mig! Sen Mogwai lämnade oss för en månad sedan, har mössen tydligt tyckt att det blivit fritt fram. Redan förra vintern märkte vi av begynnande problem med möss, och tvingades vidta flera åtgärder för att täppa till mushål. Men den här månaden har problemet verkligen eskalerat. I natt vaknade jag vid tvåtiden då det rådde full aktivitet. Räknade till minst tre möss som helt fräckt tassade omkring kors och tvärs i hela huset. Det gick inte att somna om! Steg upp, och tänkte lite att om det förekom lite mänsklig aktivitet i huset, kanske mössen drog sig tillbaka. Fick förvisso gjort en del under nattimmarna med fakturering, betalning av fakturor och bokföring. Och lite annat. Efter frukost bar det iväg till Granngården för inköp av musfällor, och tid är bokad med ett besök av Anticimex. Mitt i allt detta fick vi självklart göra en hel del sanering, och i det råkade jag rycka ur adaptern till vår rauter! Internet upphörde – adaptern gav upp. Som väl är har jag många bra-och-ha-grejer i verkstan, och kunde där hitta en annan fungerande adaptor. Nätet tillbaka! Så vi behöver inte köpa ny rauter – än. Men åh vad jag saknar Mogwai och Chicco!
Vi har talat om att eftersom vi båda har problem med slitna knän, nacke och höfter, är det klokt att ha ordentlig säng. Det har vi nog i och för sig, men inte så att den inte kan bli bättre. Så lite spontant hängde vi på släpet idag och körde till Ikea i Malmö. Dels för att köpa ny bäddmadrass, men även att köpa ett nytt skåp för köket, då vi har behov av en ordentlig omorganisation där. Det blev ju förvisso en hel del andra prylar också, när vi nu ändå var där. Och en fika naturligtvis, som för min del innebar en smaskig räkmacka.
Ännu en stillsam helg i Smygehuk har passerat. Nu fick vi testat den värmefläkt vi inhandlade efter förra helgen, och kunde direkt konstatera att den både var effektivare och betydligt snällare mot elnätet. Den här helgen har vi inte behövt frysa. Försäljningen den här helgen blev dessvärre till och med sämre än förra helgen. Men vi fick i varje fall besök av en gammal fotokompis, som jag inte träffat sen sommaren 2021, då vi hade en del trevligt samarbete. Hoppas vi ses igen.
Efter den här helgen blir det åtminstone en dags uppehåll från Smygehuk – då vi på lördag den 8 november medverkar på Bokens Dag på Malmö Live!
Söndag den 9 november är vi tillbaka i Gårdshuset.
Det senaste året har vi upplevt problem med att möss tagit sig in i vårt hem. Deras energiska gnagande hörs i väggarna och på loftet. Förra vintern hade de lyckats gnaga ett hål in i vårt skafferi! Satte för med en plåtbit, och stängde därmed den ingången. Vi har tätat kring avloppsrören i köket med särskild tätmassa och stålull. Vi har en elektronisk ”musskrämma” som sänder obehagliga ljudvågor i rummet och även via elledningarna. Kan det vara dansbandsmusik? Men egentligen hade det behövts fler, då en knappast täcker hela huset. Förra vintern riggade vi några traditionella musfällor, med hasselnöt, sirap och vaniljsocker. Nöten försvann och all sirap och socker rensades bort. Men fällan slog inte igen! Vi testade den, och det var inget fel på den. Mössen var förmodligen för smarta. Här om dagen upptäckte vi en mus i vårt arbetsrum. Vi blev rådvilla. Hur får vi ut den? En fåfäng tanke dök upp – vi har en liten spann som jag använder när jag fyller på fågelmat. Den stod i uterummet med lite solrosfrön i botten. Tänk om man kunde förmå musen att hoppa ner där! Och det gjorde den!! Kvickt la Snezana på ett glaslock så att vi därmed kunde bära ut den i trädgården, och släppa musen. Fan vet om den inte direkt sprang runt och tog sig in i huset igen efter det. Egentligen tror jag i vilket fall inte att kampen är vunnen för det. Jag minns och känner igen bilden. Från den dagen jag flyttade ut på landet, fanns det katter i mitt hem. Den sista av det gänget, dog i november 2000. Några månader efter det började mössen dyka upp i mitt hem! De blev allt mer frimodiga och rörde sig mer eller mindre obehindrat i huset. Droppen blev en dag när jag stod i köket och lagade mat, då en mus plötsligt kom spatserande längs väggen på diskbänken, stannade mitt för där jag stod, glodde och sniffade lite i luften, innan den obekymrat fortsatte sin promenad! En vecka senare fick Chicco flytta in i mitt hem. Mogwai har upprätthållit ordning och reda på mussituationen, men kanske det senaste året har hans hälsa vacklat, och måhända har han allt mindre upplevts som ett hot för mössen. Nu när han tyvärr har lämnat oss, är huset inte längre bevakat! Så vad gör man?! Investerar i en mängd musfällor och elektroniska skrämmor? Eller skaffar en ny katt? Det sistnämnda är onekligen frestande, för det är ganska tomt att inte ha någon liten pälsvän. Men å andra sidan är det ju allt det där begränsande som det faktiskt innebär med husdjur, plus alla avigsidor när man har otur med hälsoproblem med mera. Kan man anställa en katt för nattskift?!
Den här veckan har varit lite av återhämtningens tid, även om det blivit lite mer kämpigt än det kanske borde ha blivit. För samtidigt som jag tar det lugnt och låter de sjutton stygnen läkas långsamt, dras jag med en höft som gör allt för att göra tillvaron så besvärlig som möjligt. Upplever situationer nu då det till och med är besvärligt att dra på sig strumpor. Gör helt enkelt för ont för att böja sig ner och ta tag i strumpan. Har förvisso tid bokad i veckan som kommer hos fysioterapeut – men av erfarenhet vet jag att det nog enbart resulterar i kommentarer som ”synd att du har ont” och så får jag ett schema med ett standard träningsprogram, så blir allt säkert bra igen. Personligen lutar jag nog mer åt att det kan vara nödvändigt med operation – men vi får väl se om några år vem som har rätt. Vi har varit med på ett möte för bildandet av Kulturnavet 274 Skurup – en förening vars syfte är att öka samarbetet mellan olika kulturaktörer och att göra sig hörd för mer allmänkultur i kommunen. Kanske kan tyckas konstigt att vi engagerar oss i Skurups kommun, då vi själva tillhör Sjöbo kommun. Men den enkla förklaringen är att vi de senaste åren knutit flera spännande kontakter med kulturaktörer i Skurup, och vi bor ju faktiskt nästan på kommungränsen. Och helt ärligt – vår hemkommun har inte visat sig allt för intresserade av vårt arbete. Så här mot slutet av veckan laddar vi för ännu en helg i Smygehuk – och nu är vi dessutom bättre rustade när det handlar om uppvärmningen av lokalen. Så välkomna in i värmen lördag och söndag.
Andie Lindskog 