Kunde jag berätta?!

Den 16 september 2022 kom min självbiografiska bok – Idag kan det kvitta – ut, och med den även jag. Under en tid hade jag successivt valt att bli allt mer öppen i mina inlägg på min hemsida och Facebook, men i och med boken var det definitivt. Detta har blivit mitt sätt att lite försiktigt öppna och berätta. Efter att jag i så där drygt femtio år levt i en hemlig bubbla kände jag att jag inte längre varken ville eller orkade stanna kvar i den bubblan. Säkert finns det då de som funderar och undrar varför jag inte har berättat något tidigare. Med ett bristfälligt självförtroende och en djupt rotad känsla av att ingen, inte ens mina närmaste, skulle förstå eller acceptera, har ett avslöjande alltid känts orimligt! Kanske jag istället kunde vända på frågan, och undra varför ingen uppmuntrat mig att berätta. Det finns onekligen indikationer genom årens lopp på att åtminstone en del i min omgivning har haft aningar.
Nu med stöd av min stora kärlek och kanske den där kaxigheten som inträtt lite med åldern, kände jag att nu är det mitt liv som gäller. Är någon nyfiken går det bra att fråga. Inget är längre hemligt.

Klippning, avtal och boktryck!

Idag har vi skickat ut avtal till de författare som ska delta i vår första egenutgivna novellsamling ”Gåvan”. Med det väntar spännande och intressant korrekturarbete. Samtidigt har vi två böcker på gång hos tryckeri. Det handlar om ”Eilaths hopp”, som är påfyllning av vårt lager. Den andra är ”Skarvkvinnan” som är planerad för utgivning lagom till Internationella Kvinnodagen.

Och idag har vi varit och klippt oss hos Krattan! Frissan som jag utan tvekan kan kalla mitt stammisställe. Har gått hos henne sen juni 2007!

Vårkänsla

Fick en förnimmelse av vår i antågande när solen satte himlen i brand igår kväll. Den känslan fortsatte onekligen även idag. Först när den tidiga morgonsolen lyckades leta sig genom köksfönstret via finhallen rakt in i arbetsrummet. Sen även fortsatt under dagen, som bjöd på klarblå himmel och strålande solsken, och faktiskt stunder av temperatur runt tio plusgrader. Mer sånt tack!

En känsla av vår

Förutom att vårt stora förändringsprojekt i vårt hem under januari månad, gav oss ett synnerligen trivsamt arbetsrum, har det även andra positiva effekter. Nu sitter vi så att vi kan se kvällshimlen varje dag. Just i dag såg det nästan ut som om en storbrand rasade i grannskapet. En brinnande himmel som faktiskt ger lite förnimmelse om den sköna våren som trots allt närmar sig.

Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Snart som e-bok

Det är självklart fortfarande möjligt att beställa ett signerat ex. av ”pappersboken” direkt från mig. (Pris inkl. porto 120 kr)

Rörelse, boktryck, korrektur och skrivande som vanligt

Så här långt in i februari har en hel del av tiden ägnats åt att njuta av vårt ”nya” arbetsrum. Å andra sidan är det i sig kanske inte något direkt unikt. Eller ja, lite unikt är det klart med ”nya arbetsrum”. Men vi brukar ju spendera mycket tid i just det rummet. Självklart med diverse skrivrelaterade sysslor. Har korrekturläst och gjort inlaga till ”Skarvkvinnan”, och har även inlett testläsning / korrektur av en kompis självbiografi, som så här långt visat sig riktigt bra. Har hunnit med ytterligare två besök i Slottstaden i Malmö där det ena besöket dessutom avrundades med indisk mat på Restaurang Mumbai. Vi har hälsat på en kär vän som hamnat på sjukhus, men som sakta men säkert nu är på bättringsvägen. Och i veckan blev min rörelseillustrerande bild etta i Fotoklubbens månadstävling, med just temat Rörelse.
Veckan avrundas förutom med fortsatt skrivande, även uppladdning av filer för två böcker till tryck!

Till tryck … i god tid till Internationella Kvinnodagen

Laddade upp Snezanas bok ”Skarvkvinnan” till tryck idag, med förväntad leverans i slutet av denna månaden. Alltså i tid inför Internationella Kvinnodagen.
Det går utmärkt att förbeställa boken redan nu!

Rörelse (enligt mig)

Temat i fotoklubbens Månadstävling nu i februari var ”Rörelse”.
Alltid inför dessa månadstävlingar brukar jag plocka fram ett antal tänkbara ”kandidater” som jag sen försöker välja ut något från. Det gick ju rätt så bra den här gången, med en förstaplacering. Här är alla mina tilltänkta rörelser.

Kattdrake och minnet av en etta

Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.