Efter en lite för varm dag blev kvällen desto ljuvligare. Med fåglarnas sång, och Mogwai som sitter och vakar över SIN trädgård, sitter vi själva och skriver. Och mellan varven leker jag lite med AI-bilder, med varierande resultat. En del bilder blir faktiskt riktigt bra, andra inte.
Annars har dagen mest ägnats åt att uppdatera tidigare utgivna e-böcker, som visat sig behöva vissa justeringar. Var ju faktiskt en aning svalare inomhus.
Det blev en rätt stillsam midsommar, med vår numera obligatoriska matjestårta … eller nåt. Den här gången var det mer laxtårta. Ibland har det varit mer räktårta! Men strunt samma … det är väldans gott vilket som, och klart överlägset allt vad sill och potatis heter. Det tar vi andra dagar istället.
Annars har veckan som gått till stor del handlat om böcker och skrivande. Hmm … det var väl kanske inget ovanligt i det här huset. Inledningsvis deltog vi under söndagen på Hälso- & Shamanmässan i Sjöbo och sålde böcker. Det gick sådär. Samma dag firade vi båda att jag haft privilegiet av att få ha min fina kärlek i tolv år! Ja, hon har ju självklart haft mig i samma omfattning, men hur stort priviligie det varit för henne vore ju kanske lite väl egotrippat av mig att uttala mig om. Men jag hoppas och tror att det ligger på samma nivå. Enligt tämligen säker källa förhåller det sig glädjande nog faktiskt så.
Apropå privilegium så har Sveriges mest kostbara socialbidragstagare varit på besök i Skåne den här veckan, och folk har stått på gator och torg och viftat med flaggor. Jag kan tänka en lång rad olika områden i vår välfärd som kunde haft större nytta av de pengarna det spektaklet kostar skattebetalarna. Ja, jag vet … det kallas apanage i de här sammanhangen.
Jaja … man får glädjas åt sina egna små milstolpar. Som idag denna midsommarafton, då jag noterar att det gått precis två år sen jag fick ett positivt slutbesked hos läkare på vuxenpsyk, vilket faktiskt innebar en stor förändring i mitt liv.
Och nu går vi, som en del Dysterkvistar gärna vill påpeka, åter mot mörkare tider igen.
MIDSOMMARERBJUDANDE!
Idag kan det kvitta – Min självbiografiska bok, signerad och klar!
Pris 110 kr inkl. porto!
Gäller till och med den 30 juni 2023.
EXTRA BONUS! Beställ före kl. 12.00 Midsommardag – Pris 100 kr inkl. porto!
Beställ via mejl – perabl@outlook.com
(du måste ha svensk adress)
Ännu en tur till Malmö, och gamla bekanta kvarter. Nu finns mina memoarer i väntrummet hos Elisabetkliniken. Kan vara ett bra sätt att synas lite extra. Var bara tvungen också att handla med mig bullar hem från St Jakobs stenugnsbageri. Eftersom jag vid det laget enbart ätit en enkel knäckemacka som frukost redan vid sextiden, var jag ganska hungrig. Så det fick bli en fika under överinseende av giriga fiskmåsar och kråkor, vid ett bord vid Regementsgatan. Efter detta några ärenden till Jägersro center, Hornbach och sedan Jem & Fix och Willys i Skurup på vägen hem.
Kunde konstatera att det egentligen var fel dag både i trafiken och i affärer. Folk i rörelse överallt – förvirrade och egotrippade människor som förflyttar sig – i bil eller gående eller vad som helst – utan minsta hänsyn eller tanke på sin omgivning. Principen jag ska fram tycks vara det enda som gäller för många så här dan före midsommar. Tur att åtminstone jag är vaken – eller nåt – så man kunde komma levande hem till kärleken och tryggheten.
En stillsam njutningsfull kväll på altanen i sällskap med kärleken, katten och laptoppen. Försöker skriva vidare på min roman ”Kalla mig Anna”, som jag hyser en svag förhoppning om att snart kunna bli klar, med åtminstone den här vändan. Behöver förmodligen korras ett par varv till.
Några noveller i serien ”Det händer i Thiramaar” ligger också och väntar på slutarbete, för att kunna publiceras.
Sen är tanken att snart även kunna komma igång med ljudboksproduktion av ”Idag kan det kvitta”. Ska först bara fixa några ytterligare justeringar i studion.
Skönt att kunna chilla på altanen!
Vi signerar och säljer böcker!
Det där med att ta sticklingar på växter är egentligen väldigt spännande. På åttiotalet bodde jag en tid i en ateljevåning med höga fönster i söderläge, vilket starkt bidrog till att mina krukväxter stortrivdes. Jag tog en hel del sticklingar på Benjaminfikus, och var nästan självförsörjande på sådana. Vårt boende idag är också tacksamt för krukväxterna. Framför allt stortrivs de i vårt uterum. Men nu är det inte längre någon Benjaminfikus vi lyckas med. Det är i första hand och faktiskt för mig lite förvånande, julstjärnorna som vi nästan börjar bli självförsörjande på. Att det sen dessutom är A och O att ha koll på krukstorleken och plantera om i större krukor i tid, ser vi flera bevis för. Vi har en Philodendron (gissar vi) som jag ursprungligen köpt till min far på Fars dag 2005, och som jag därefter själv tog hand om när han gick bort. I början av april planterade vi om den, då den dels hade blivit för stor för sin kruka, och dels dessutom hade skjutit upp ett nytt skott. Resultatet blev istället två stora växter, som i dagarna dessutom tackat oss genom att blomma. Samma sak med bananplantan. Den köpte jag på ICA i Bjuv till extrapris 2010. Den har därefter planterats om flera gånger, och senast resulterade det i att den skjutit upp ett sidoskott också. Förutom att den dessutom blivit väldigt kraftfull.
Det är faktiskt kul att ha lite grönaktiga fingrar!
Idag hade vi vår årliga grillträff med fotoklubben, som den här gången hölls, åter igen, i Snogeholm. Vår stora härliga skog som vi har inom nära räckhåll från där vi bor. Den här gången hade vi dessutom gäster från vår samarbetsklubb Lunds Fotoklubb. Förutom grillningen hade vår medlem Gert förberett ett litet fotomaraton med några fotografiska uppdrag åt oss alla närvarande. Det hela blev till en trevlig sammankomst i vår fina skog, med många givande och trevliga fotosamtal. Och nu ser vi fram emot vårt möte i september, efter sommaruppehållet, när vi alla ska träffas och gå igenom dagens bildprestationer.
Inom de närmaste dagarna kommer e-novellen ”Cornizendo och fiskefejden” ut i internethandeln och via streamingtjänsterna.
Det är en humoristisk fantasy i serien ”Det händer i Thiramaar”.
Andie Lindskog 