Författare: Andie Lindskog

My beautiful love Snezana is my life and my inspiration!
Publicerat den

På altanen i sällskap med Anna – eller nåt!

Det var en del grå moln som syntes på himlen innan det blev mörkt. Därefter hade vi inte någon riktigt klar bild av molnigheten. Men temperaturen var ganska behaglig, och inget regn märktes, så det blev en kväll på altanen. Med fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Den här berättelsen har onekligen växt inom mig. Ursprunget var egentligen en tidig variant av det som skulle bli mina memoarer. Memoarerna tog en annan och allt igenom sanningsenlig väg, medan den här berättelsen stannade kvar i tankarna kring hur saker och ting hade kunnat bli. Om än kanske lite tillspetsat, vilket å andra sidan ger kvalitén av en bra fiktiv berättelse med anknytning till verkligheten. Det jag främst gillar med den här berättelsen är kopplingarna till mitt Malmö på sjuttiotalet, men också att jag faktiskt genom skrivandet fått möjligheten att även blanda in både engelska, franska och till och med en och annan italiensk fras. Därutöver att jag också kunnat bedriva ett ganska omfattande researcharbete. Kanske mer omfattande än något annat skrivande tidigare medgett. Kanske ganska självklart om man förflyttar sin karaktär till Casablanca under sjuttiotalet, tvingar det naturligtvis också fram sökande av fakta jag aldrig tidigare haft behov av. Det är ju självklart viktigt att bevara trovärdigheten.

Publicerat den

Märklig acceptans

Situationen med Mims närvaro är ganska märklig. Mogwai accepterar för det mesta att han kommer hit och får mat. Vi serverar mat och ibland laktosfri mjölk längst ut på altanen, ofta medan Mogwai ligger och vilar i någon av stolarna. Ibland lyfter han lite slött på huvudet och tittar, men återgår ganska snart till att bara koppa av. Vid flera tillfällen har vi både hört och sett Mims jaga bort inkräktande katter, och Mogwai lägger sig aldrig i det. Det kan någon gång inträffa att Mogwai ändå kör iväg honom, lite så där halvhjärtat. Han kan till och med gå rakt förbi honom, nästan som om han inte ens existerade.

Det hela känns ganska märkligt, men samtidigt är det bra. Vi slipper riskera fler dyra veterinärkostnader för Mogwai efter slagsmål med grannskapets katter. Samtidigt kan vi ändå stilla vårt samvete en aning genom att vi faktiskt hjälper den här katten. Det kan med hänsyn till Mogwai aldrig bli aktuellt att Mims får komma in, och å andra sidan är han alldeles för skygg och försiktig för att det ens skulle kunna ske.

Publicerat den

Promenad blev shopping … typ!

Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.

På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.

Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.

Publicerat den

Firat barnbarnet

I helgen har vi varit en tur till Fristad och gratulerat barnbarnet som fyllt ”fjortis”. Trots den senaste tidens tråkiga väderläge, var det faktiskt möjligt att sitta ute idag, och det serverades hemmagjord pizza bakad på grillsten, så nära stenugnsbak man kan komma. Så gott! På det en hembakad tårta, åstadkommen av födelsedagsbarnet själv, och den var något av det godaste i tårtväg jag någonsin smakat! En självklart blivande konditor.

Publicerat den

Bowie-podden – So far!

Sen slutet av april i år har jag med stort intresse följt Bowie-podden, ledd av Sebastian Borg. En musikpodd skapad i Malmö där man går igenom varje utgivet album av David Bowie.

För mig som inbiten musiknörd är det nästan en självklarhet att följa detta. Trots att jag egentligen i ärlighetens namn inte följt Bowies musik så där slaviskt som en sann idoldyrkare. Jag hade min Bowie-period på sjuttiotalet, då en hel vägg i mitt livs första lägenhet var tapetserad med bilder av Bowie! Mina närmaste vänner kallade mig Båvi – eller nåt och vi sminkade oss med blixtar och medaljonger i ansiktet varje lördag när det var fest. Men någonstans runt albumet David Live från 1974 började det ebba ut. Jag fortsatte köpa hans album, men när Lodger kom 1979 tappade jag det. Efter den har jag förvisso, till viss del, fortsatt följa hans musik, men långt ifrån allt. Och nu när jag lyssnar på Sebastian Borgs podd inser jag att det faktiskt är väldigt mycket jag missat.

Jag tycker fortfarande att David Bowies absoluta storhet låg under tidigt sjuttiotal. För mig är Ziggy stardust, Hunky Dory, Aladdin Sane, Diamond dogs, Space Oddity och The man who sold the world några av de i särklass bästa album som någonsin getts ut. Och tveklöst åtminstone Bowies bästa. För mig personligen har just de albumen betytt så oerhört mycket, och jag kan texterna till de allra flesta låtarna från dessa albumen utantill. Till och med den nio minuter långa Cygnet Committee från Space Oddity.

Men – Bowie-podden har fört med sig flera intressanta detaljer. För det första har vi fått ta del av flera intressanta fakta kring de hittills femton avverkade albumen som åtminstone för mig varit okända. Dels har podden fått mig att uppmärksamma och faktiskt upptäcka även senare spår av mästaren jag inte ens hört tidigare, och som jag verkligen gillar. Och jag kommer absolut att fortsätta följa den här podden till sista avsnittet. Förutom av tydligt intresse, så också av något slags märklig känsla av att jag nästan är skyldig Bowie detta, efter allt vad hans tidiga musik betytt för mig.

Publicerat den

Oj va mycke de ble …

I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.

Publicerat den

Mitt researcharbete har nått oanade höjder!

Mitt skrivande idag kom inte särskilt långt! Men det är faktiskt inte negativt. Jag skrev ett par rader, och hade sedan några detaljer jag behövde kolla upp. Sökte på nätet, som vanligt. Bland annat försöker jag få klarhet i en del lokaliteter, där gatunamnen under åren min roman utspelar sig var franska, men idag är utbytta mot mer arabiskt klingande namn. Jag har en karta från tidigt femtiotal att jämföra med dagens Google Maps. Jag har köpt en e-bok skriven på engelska, som innehåller en hel del intressanta och användbara fakta. Men idag blev det dessutom maximal utdelning! Hittade en sida på nätet med flera tidningsintervjuer med en av de personer som har funnits i verkligheten och som jag ska ha med i min berättelse, vilka dessutom är skrivna under sjuttiotalet – bara något år före den tid min roman utspelar sig! Snacka om guldgruva!  

Research at it’s best skrev jag för några dagar sen! Jag var inte ens i närheten då …

Dessutom håller min roman på att utvecklas till något långt mer spännande än jag själv ens hade begripit när jag påbörjade den. Och aldrig hade jag väl i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag en dag skulle skriva en roman som innehöll franska!

Publicerat den

Njuter så länge det går

Det är utlovat busigt väder i morgon kväll, med mellan 50 och 100 mm regn! Hur väl den prognosen stämmer vet vi antagligen senare i morgon. Men vi passar i varje fall på att njuta så länge det går, med ännu en kväll på altanen. Med smarrig hemmagjord räkmacka som kvällsmat. På det en D Carnegie Porter, som jag faktiskt inte har druckit sen tiden i Slottstaden på sjuttiotalet. Den kunde man köpa billigt i den lokala livsmedelsbutiken på Skvadronsgatan, på den tiden när det fanns mellanöl i vanliga affärer. Fast kvällens version var som starköl. Tack Lars för den nostalgitrippen!
Nu återvänder jag till Anna och Casablanca för resten av kvällen.

Publicerat den

Research at it’s best

Att jag älskar att skriva är knappast någon hemlighet. Men utöver tjusningen med att kunna skriva ner sina tankar och fantasier, finns också det oerhört spännande med all research. Som till exempel nu med mitt skrivande av romanen Kalla mig Anna, som lett in mig på att forska en hel del inledningsvis på Malmö under sjuttiotalet, och sen även Casablanca under samma period. Att leta efter kartor och annan information som kan ge en bild av just den tiden är väldigt spännande. Än mer spännande blir det när man sen försöker djupdyka i närmare detaljer. Det har bland annat till och med inneburit nu att jag fått kontakt med en författare i Frankrike, som faktiskt sitter inne med en del intressant information. Information som bland annat inneburit att jag kunnat få till en trovärdig beskrivning av specifika lokaler i de centrala delarna av Marocko under sjuttiotalet. Vad vore författarlivet utan Internet?!

Publicerat den

Mims – det blev inte riktigt som vi tänkt!

Vi blev faktiskt lurade! Mims har ett ganska feminint uttryck, inte så där särskilt stor, plus det faktum att Mogwai tycks, i stort sett, acceptera katten – så vi drog slutsatsen att det var en honkatt. Till slut fick vi dock se den bakifrån! Tydliga kulor talar sitt tydliga språk! Det är en hankatt! Men det här vänder ju helt upp och ner på allt. Hur kommer det sig att Mogwai ändå accepterar hans närvaro? Inga andra katter tillåts komma in på hans revir! Det här ställer ju också till det för oss, när det handlar om hur vi ska ställa upp för och hjälpa den här katten. Först och främst bör all hantering ske med försiktighet. Det här är Mogwais hem, och vi kan inte tillåta att den situationen äventyras. Så Mims får inte komma in i huset. I nuläget är katten möjligen lite försvagad av halvtaskig kost. Åtminstone är det vad vi gissar. Men vad händer om vi matar regelbundet så att han får förbättrad hälsa och rentav blir starkare? Kommer han då att försöka konkurrera ut Mogwai? Kommer det att leda till slagsmål mellan dem? Som det ser ut nu, kommer Mims när vi sitter på altanen. Han får mat i form av torrfoder, och ibland laktosfri mjölk. Men det är inte alltid Mogwai tillåter det. Ibland ligger han en bit ifrån och tittar medan Mims äter, men ibland går han bort mot skålen varpå Mims omedelbart flyr. Det är den respekten som finns just nu. Kommer den att bestå? Eftersom hjärtat säger att vi vill hjälpa den här katten, får det bli så att han får mat då och då. Det får inte bli någon vana, och uppenbart får han mat, alternativt skaffar mat även på annat håll. Sedan är det upp till Mogwai om han vill tillåta Mims närvaro. Det är ju faktiskt så att Mims uppenbart tagit på sig rollen att hålla efter inkräktare. Han jagar bort alla andra katter, medan Mogwai ligger på altanen och solar sig. Så länge det fungerar så, kan vi gärna bistå med mat. Och vi fortsätter att kalla honom Mims.