Lördag 25 november är det officiellt bokrelease för ”Kalla mig Anna” i samband med Bokmässan i Lunds stadshall!
Välkommen att köpa ditt signerade ex. till mässpris 90 kr!
Bokrelease – Kalla mig Anna
Förhandsrecension – Kalla mig Anna
Detta är en bok som verkligen griper tag i en. Du kan inte och vill inte sluta läsa.
Det är en stark berättelse som är både sorglig och hoppfull. En berättelse med det där lilla extra!
Trots Annas motgångar i livet vet hon vad hon vill, och kämpar för det. Författaren har ett superbt språk och sidorna flyger förbi i allt snabbare takt.
En bok som jag tycker alla ska läsa. En bok som är mer än bara en bok, utan också en lärdom att vi alla är olika och att det är helt okej ❤
(Li Nolin)
Fika med gamla vänner
Var en tur till Hudkliniken i dag för ännu en behandling. Börjar se slutet nu. Kanske en eller två behandlingar kvar! Sen var det fika på Creperiet på Triangeln tillsammans med några gamla vänner som gällde. Trevligt att träffas igen. Sker ju inte allt för ofta, och det här handlar om några av de vänner jag känt allra längst. Typ fyrtiofyra år om jag räknat rätt.
Anna är här!
Nu är boken här! Kalla mig Anna finns äntligen i lager! På nåt sätt borde man kanske vara van vid det här laget. Det här är ju faktiskt min femte egna roman som jag nu kan hålla i mina händer. Men det går inte att komma ifrån. Känslan är den samma varje gång! Nu sitter jag här igen – min roman, i det här fallet med en omfattning på 57 147 ord, och jag känner precis samma stolthet nu som jag gjort tidigare. Att det sen dessutom faktiskt bara tagit mig cirka sju månader att färdigställa den här berättelsen, är också lite speciellt. Men många och långa kvällar, varav åtskilliga i sommarvärme på altanen, med flitigt skrivande och en hel massa research ger resultat. Den här boken är nog dessutom den med allra mest research jag nånsin skrivit.
Kort beskrivet är boken på sätt och vis en parallell berättelse till mina memoarer Idag kan det kvitta. Den här boken bygger till viss del på mitt eget liv, även om det mesta i den är ren fiction, eller kanske en vision om hur mitt liv hade kunnat bli!
Nu finns den i varje fall ute i handeln, och min förhoppning är att den ska kunna bli samma stöd och hjälp för transpersoner och anhöriga till transpersoner, som jag vet att Idag kan det kvitta har blivit.
Ingen typisk pensionär
Jag har officiellt varit pensionär nu i drygt tre och ett halvt år, men har fortfarande inte lyckats halka in i de där pensionärsrutinerna som annars tycks vara något slags självklarhet när man blir pensionär. Det där när ens dagliga rutiner handlar om att äta en lagom hälsosam frukost, kanske med dagens tidning och en extra kopp kaffe. Och på det den där sedvanliga morg0npromenaden. Den man kunde tagit om man fortfarande varit hundägare. Nu får man väl nöja sig med att jaga rullatorn några kvarter istället. Sen kanske en vända i pensionärsgrupperna på Facebook, för att trots allt upprätthålla ett slags image att man visst är up to date i sociala medier-världen. Kanske en vända till den lokala handeln för att inhandla något av livets nödtorft. Sen hög tid för en middagslur, så man orkar med eftermiddagskaffet med den där lilla glassbiten som blir lite extra guldkant. Och plötsigt är det hög tid för kvällsmat. Det får bli lite rester ur frysen, och det får gå snabbt, så man inte missar kvällskaffet framför tv-n. Tio är det ju dags att lägga sig, så man orkar upp nästa dag och väcka tuppen.
Suck! Jag är sååå långt ifrån detta! Visst kanske det finns vissa rutiner i min pensionärstillvaro, men ingenting som inte går att rucka på om det skulle behövas. Ja, jag brukar faktiskt vakna ganska tidigt. För det mesta. Men inga planer anpassas till mina rutiner! Det är rutinerna som anpassas till planerna! Inget omöjligt att frukost intas först vid middagstid. Vid de tillfällena blir ju eftermiddagsfikat nästan lite överflödigt, och heller inget som ser särskilt bra ut på vågen. Så det händer ganska ofta att vi står över, och nästa måltid blir istället kvällsmaten. Allt sker kort och gott utifrån hur våra planer ser ut för dagen. Och de ändras ofta. Några fasta låsta rutiner finns inte, och om så vore, skulle det ändå inte innebära några hinder för de dagliga planerna.
En vecka i väntan på Anna …
Ännu en vecka har passerat! Som inleddes med vetskapen att Malmö FF knipit sitt tjugotredje guld i Allsvenskan. Och den sorgliga känslan jag aldrig tycks kunna riktigt komma över, att Lars, en av mina bästa kompisar någonsin, lämnade oss alldeles för tidigt i lungcancer för fyrtio år sedan den 12 november! Hedrar hans minne med en gåva till Cancerfonden!
Här gick vi in i en vecka som inleddes med den där lite pirriga känslan när man just klarat av av alla detaljer kring registreringen av en ny bok – tryckbeställning, registrering hos Bokinfo för att all information ska nå ut till bokhandeln, och så den där lite spännande avvaktan när boken ska bli klar på tryckeriet. Och så det där typiska tomrummet man alltid tycks hamna i efter ett avslutat skrivprojekt, och som i det här fallet lett mig in på att arbeta lite effektivare med årets julsaga.
Veckan har avrundats med kattbad som gått över förväntan bra, och en avslutande behandling hos tandläkare, som förvisso känts av inpå kvällen. Därtill kan jag konstatera att vi har väldigt trevliga tandläkare och övrig personal inom Folktandvården i Sjöbo. Så vilar vi över helgen, och på måndag, troligen kommer Anna. Och så ska det bli en intervju om henne, för QX! Det blir en trevlig inledning på veckan då vi ska ladda upp för bokmässan i Lund nästa helg.
Anna på väg!
”Kalla mig Anna” är redan på väg från tryckeriet.
Det var lovat preliminärt att den skulle skickas från tryckeriet på måndag! Men den är alltså skickad redan idag!
Med andra kan vi helt säkert ha release på Bokmässan i Lund nästa helg!
Bokmässa i Lund
En tur till Slottsstaden, igen, och en kväll med inspirationsfilmer!
Denna grå novemberdag var det dags för ännu ett besök i Slottsstaden i Malmö för ännu en behandling. Nu känns det som att det handlar om ett besvärligt sökande. Finns inte så värst mycket kvar, och det är ju hela meningen med det. Nu har jag fem beviljade besök kvar, och det känns nog som att det kommer att räcka med det.
På kvällen avsatte vi tid åt att titta på film, lite för att förhoppningsvis kunna hitta lite inspiration till min julsaga som jag försöker få till. Det betyder dock inte att det är någon julfilm vi tittat på. Sånt sparar vi absolut till julmånaden.
Aldrig hört!
Igår lyssnade jag på ännu ett avsnitt av den förträffliga Bowiepodden. Det här avsnittet underströk med all önskvärd tydlighet hur mycket jag faktiskt försummat David Bowies musik de senare åren. Jag vidhåller fortfarande i och för sig, att mina absoluta favoriter ur Bowies digra skivkataloger sträcker sig från The man who sold the world och fram till runt Diamond dogs. Därefter tappade jag lite av honom, även om jag fortsatte att köpa hans album. Och visst finns det fler guldkorn framöver, men ändå väldigt mycket som bara slunkit förbi. Därför är jag uppriktigt tacksam till Sebastian Borgs intressanta och givande podd. Senast i raden av för mig fram till nu oupptäckta album var ”Heathen” från 2002. Det är nästan så jag skäms att säga, att det här blev som att lyssna på ett just utgivet album. Som dessutom var riktigt bra! Funderar på om jag rentav ska börja kalla denna hörvärda podd för ”Bowie Discovery” istället!
Andie Lindskog 