Nu har det hänt igen! Huvudkaraktären i Disneys senaste film har man valt att döpa till Asha! Dödsgudinnan i min humoristiska fantasyvärld Thiramaar heter Asha – och hon har faktiskt varit levande, om uttrycket ursäktas, sen år 1994 då det första råmanuset till ”Gudarnas spira” blev färdigställt. Så jag var definitivt först! Eller i varje fall före Disney.
Det här är ju inte första gången Disney ”snor” mina karaktärers namn. I Star Wars-serien ”Andor” gjorde de samma sak! Andor är en av huvudkaraktärerna just i ”Gudarnas spira”.
Kunde alltså komma igång med att läsa mitt manus till Dödsgudinnans sten från början idag. Men det var ju inte helt problemfritt. Någonstans på vägen uppstod plötsligt problem med datorn, och allting tycktes ”fastna”! Blev tvungen att göra en tvångsomstart, vilket innebar att jag därefter tvingades kolla igenom samtliga filer och spara om efter gedigen kontroll och uppdatering av innehåll. Det är alltid lika frustrerande och irriterande när sådant händer. Med det gick också stor del av kvällens tänkta arbetstid till spillo.
Hur som helst – jag fick trots allt till några av de inledande kapitlen, och kan väl tycka att arbetet är på väg i alla fall.
Ikväll äntligen fick jag skrivit klart de två sista kapitlen i Ashas sten – eller Dödsgudinnans sten – som jag bestämt mig för att den ska heta. Det är nu det riktigt roliga arbetet börjar. Alltså när manuset ska gås igenom från början och förhoppningsvis förbättras ordentligt med bra gestaltning och det jag brukar kalla färgläggning. Sen när det är klart är det Snezanas tur, och efter det återstår det att se hur många turer vi behöver köra med manuset innan den är klar för utgivning.
Apropå mitt inlägg i går – Vaksam – om en person på Facebook som har delat min profilbild och min omslagsbild från min Facebook-sida ”Författare P Andie Lindskog” , vill jag bara informera nu att jag idag har bytt profilbild på den sidan. Även den Facebook-sidan jag har som heter ”Andie Bild & Ord”, där bland annat alla inlägg från min hemsida (den här sidan) delas med automatik, har jag bytt profilbild på idag, och även omslagsbild. Bara så att ni vet!
Kanske försiktighet i överkant … vad vet jag! I veckan har en person gillat några inlägg på min hemsida – tre olika apropå julen 2023 – och nu i veckan har samma person (som det ser ut) varit inne på min författarsida på Facebook och därifrån delat min profilbild och min omslagsbild till sin egen Facebook-sida, där han har 870 följare! Han följer 3,5 tusen andra! I en tid då jag i egenskap av admin för några olika FB-sidor har tvingats agera och blockera spammare vid flera tillfällen, kan jag inte undgå att bli misstänksam i det här läget. Kort och gott – vad är egentligen meningen med att dela min profilbild och min omslagsbild? Om det handlar om någon form av beundran för mig som författare, får jag klart känna mig tacksam. Men jag har ärligt talat lite svårt att riktigt tro på det, eftersom bilderna är delade helt utan kommentarer.
Nå, men kanske jag ska lägga nojan åt sidan och bara ödmjukt känna mig tacksam för att min författargärning uppskattas! Om inte, får jag be alla att vara lite uppmärksamma, ifall det skulle dyka upp någon ny sida ”från mig” i egenskap av författare, eller nåt … det är i så fall inte jag! Jag har min hemsida, min vanliga Facebook, samt FB-sidorna ”Författare Andie Lindskog”, ”Legender från Thiramaar” och ”Andie Bild & Ord”. Sidor som alla är välkomna att följa, men jag har inga planer på att skapa någon ny sådan sida.
Fick kämpa med både snöskyffel och borste, dels för att få infarten någorlunda fri från snö. Dels också för att få bort all snö på bilen! Vill också göra ett noggrant arbete, i synnerhet med bilen. Irriteras alltid över alla de lata egotrippade bilister som bara viftar bort snön från vindrutan med torkarna, och sen ligger det en eller två decimeter snö på taket! Att den snön sen kan frysa och så småningom fara av mot bakomvarande fordon och ställa till med både bristande sikt och i värsta fall skador, bryr dessa nötter sig inte om. Tyvärr är det sällsynt att de åker fast också! Om så skedde, hade körkortet hängt löst!
Dock – jag gillar inte vinter! Men om det nu absolut måste snöa, är det ju i alla fall positivt om det är vindstilla och solen skiner. Då kan det ju till och med vara lite vackert.
Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd. Eller nåt!
Med vyn av vår omgivande skog utanför fönstren, är det trivsamt att sitta i uterummet och göra korrekturarbete. Ja, alltså … jag minns hur omgivningen här ser ut, och det är väl tur, för idag såg man inte mycket av den. Är väldigt tacksam att jag varit förutseende nog att avboka ett besök i Lund idag. Föredrar helt klart att stanna hemma hela den här dagen. Och det går bra! Vi har att göra, och matförrådet räcker ett bra tag. Inte ens Mogwai ville gå ut. Han tog några trevande steg ut på altanen – som jag faktiskt hade skottat åt honom – men han vände snabbt och skuttade in igen.
Har faktiskt fått till ett ganska bra flyt på arbetet med Ashas sten de senaste dagarna. Så pass att jag hyser en svag förhoppning om att jag de närmaste dagarna ska kunna anse att råmanuset är klart! Efter dagens arbete återstår sex kapitel att skriva, där jag redan i förväg har spaltat upp händelseförloppet ganska tydligt. Sen är det förvisso inte därmed sagt att det verkligen räcker med sex kapitel. Men manuset ska ju gås igenom flera gånger till, efter detta. Så det lär ju växa en hel del. Med dagens skrivande har jag åtminstone fått med några nya karaktärer. Millo, en kaldinierhövding som är ungefär lika stor i omfång som han är hög. Även Cornizendos företrädare Ferdano, även om han bara nämns i berättelsen. Passar för övrigt alldeles extra bra att kunna spendera tiden med att skriva, nu när det är så förbannat kallt ute.
Det har varit mest grått utanför fönstret den här veckan, kanske som en sorglig påminnelse om läget i vår omvärld. Men man får försöka efter bästa förmåga att sätta färg på tillvaron, och sig själv.
Vi har kört vad vi kallar ”Mager vecka”, med yoghurt och flingor till frukost, chiaknäcke med keso och hemmagjord humus till eftermiddagsfika, och soppa av olika slag till middag – Varje dag! Allt för att helt enkelt försöka få ner vikten. En diet som känns alldeles perfekt, inte minst eftersom jag är bortskämd med en kärlek som gör gudomligt goda soppor. Idag avrundades dieten med nybakta ”tiominutersfrallor” till frukost, och en ljuvligt god laxsoppa till kvällsmat.
För övrigt har den här veckan handlat om fotoklubben med planering inför vårens möten inklusive årsmötet. Inte helt lätt att lyckas engagera medlemmarna.
Och ja, självklart har det mest av allt handlat om skrivande, och jag har äntligen lyckats komma en god bit på vägen med Ashas sten.
Andie Lindskog 