𝕊𝕚𝕤𝕥𝕒 𝕔𝕙𝕒𝕟𝕤𝕖𝕟 𝕚 𝕞𝕠𝕣𝕘𝕠𝕟! 𝔹𝕒𝕣𝕒 𝕕𝕖𝕟𝕟𝕒 𝕧𝕖𝕔𝕜𝕒! Nu närmar vi oss tillfället då den fjärde legenden från Thiramaar är redo att lämnas till tryck! Du som ännu inte har läst de tre första böckerna i den här serien, får en riktigt prisvärd chans här. 📚 Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr 📚 Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 280 kr 📚 Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st 🎁 Samtliga priser är inkl. porto (svensk adress krävs) 📬 Beställ via PM (erbjudandet gäller t o m 31 mars 2024)
Gårdagen var mest en sådan där dag som man rentav kanske skulle stannat i sängen. Det var liksom ingenting som gick riktigt min väg. Så jag valde att gå och lägga mig tidigt och läsa en bok istället. Lämnade sen sängen vid åttatiden i morse med en absolut förhoppning om att den här dagen skulle vara lite positivare. Efter frukost hängde vi på släpet och körde till tippen och tömde en mängd skräp. Fortsatte till Jula vid Stora Bernstorp, där vi köpte tältsidor och utställningsbord. Så är därmed vårt utställningstält komplett, och vi är rustade för sommarens marknader.
Kvällen ägnades för fullt åt fortsatt korrekturarbete med Dödsgudinnans stenar, och jag försökte onekligen kompensera för allt det som inte lyckades igår.
Just nu handlar det bland annat om en överambitiös astronomiskt engagerad trollkarl, och en urgammal och faktiskt döende övermagiker.
𝔹𝕒𝕣𝕒 𝕕𝕖𝕟𝕟𝕒 𝕧𝕖𝕔𝕜𝕒! Nu närmar vi oss tillfället då den fjärde legenden från Thiramaar är redo att lämnas till tryck! Du som ännu inte har läst de tre första böckerna i den här serien, får en riktigt prisvärd chans här. 📚 Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr 📚 Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 280 kr 📚 Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st 🎁 Samtliga priser är inkl. porto (svensk adress krävs) 📬 Beställ via e-post ( BelvidaBell@outlook.com ) (erbjudandet gäller t o m 31 mars 2024) 📝 Självklart är böckerna signerade!
För tolfte året i följd uppmärksammade vi Earth Hour, genom att parkera oss med våra laptoppar i uterummet i skenet av stearinljus, och med en värmande brasa i kaminen. Allt elektriskt förutom kyl och frys var avstängt. Ja, laptopparna kräver förvisso el, men det blir den elförsörjning de får genom batteriet. Och det är också det som avgör hur länge vi sitter i uterummet. När datorn signalerar att batteriet börjat sina, är det dags att avrunda. Men det blev mer än en timme!
David Bowie var som bekant min stora idol och förebild under sjuttiotalet. Kan utan vidare säga att musiken och kulten kring honom då bidrog starkt till att jag fann ut vem jag egentligen var. Jag följde hans musik under hela sjuttiotalet, men även om jag fortsatte köpa hans skivor, avtog det kanske en del efterhand.
Fick dock inte så många tillfällen att uppleva honom live. En enda gång faktiskt – på Mölleplatsen i Malmö den 25 juli 1997! Det är kanske därför man gärna greppar efter halmstrån, och som idag självklart hoppar på när fotoklubben gör en utflykt till utställningen Bowie & Sukita – Heroes på Regionmuséet i Kristianstad där den japanske fotografen Masayoshi Sukitas ikoniska bilder av David Bowie visas. Spännande att få se dessa bilder, samtidigt som jag i min egen minnessfär förflyttas till tiden mellan höst 1973 och sommar 1974, när jag hade en hel vägg med ikoniska bilder av Bowie i mitt livs första lägenhet på Ryttmästaregatan i Malmö. Att få gå omkring och betrakta alla dessa bilder av en av vår tids största, blev absolut en upplevelse full av fascination inför en ikonisk och banbrytande artist, och vördnad och kanske rentav ett visst mått av tacksamhet för vad hans musik och framtoning gjorde för mig på sjuttiotalet.
En vänlig själ från Sverige land, vars skratt sprider glädje som sand. Med en kopp kaffe i hand, i ljuset från datorns rand, skapar magi med tangentbordets band.
(en limerick skapad helt av AI apropå mitt skrivandeI)
Vad är det egentligen som får vissa människor att tro att de är märkvärdigare än andra, och att andra människor ska väja och böja sig för dem?! Stöter på exempel lite då och då. Ett tydligt exempel som jag råkat ut för vid flera tillfällen, är när man ska parkera bilen exempelvis på en parkeringsplats. Jag backar alltid in! Men även om jag ger tydligt tecken, händer det att andra bilister kör fram så nära att jag knappt har plats att manövrera. Signalen är tydlig – undan, jag ska fram! Problemet är bara att det biter inte på mig. Jag väljer inte att köra in i parkeringsfickan bara för att snabbare lämna plats. Det blir ju bara det att någon annan kanske tvingas vänta när jag ska backa ut. Men det är så det fungerar i trafiken! Ömsesidig respekt! Du har inte mer bråttom än att du kan vänta de sekunderna! Detta hände så sent som idag! På en liten bostadsgata kom en bil bakom mig, just som jag skulle backa in. Jag såg ingen anledning att stressa och köra in, bara för att den bilisten skulle kunna passera några sekunder snabbare . Så jag backade in!
När bilisten sedan passerade valde hon att stirra rakt fram och skaka tydligt på huvudet. Det där är enbart ren ohyfsad dumhet, och nästa gång liknande situation uppstår, kommer jag att ha ”problem” att backa in, så det kommer att ta längre tid. Visa respekt, och du får respekt. Bär dig åt som en skitstövel, och du blir bemött som en sådan!
Har haft ännu en intensiv arbetsdag, som främst kretsat kring E-boksproduktion. Först och främst handlade det om att publicera E-bokutgåvan av Sommaren vid Skärsjön, del två i sviten Det hände vid Skärsjön. Detta samtidigt som jag är mitt uppe i korrekturläsningen av del 3 – Tillbaka till Skärsjön – som förhoppningsvis snart ska vara klar att lämna till tryckeri. Sen har det även handlat om produktion av några noveller i E-bokformat, som ska publiceras under den närmaste veckan. Har uppdaterat uppgifter om mina fantasyserier och skickat till Fantastik-Rådet. Har uppdaterat information på Belvida Bells hemsida om vår nya novelltävling Löftet. Sen har jag även hunnit med att beställa ny ”fotbeklädnader” på rekommendation från Zalando. Har sökt lite mer bilder i AI, och kan konstatera att Microsoft Bing AI-generator och jag har ganska skilda uppfattningar om hur en gråhårig medelålders magikerkvinna ser ut. Känns som att det bara var hårfärgen de fick rätt på.
Nu ska jag koppla av resten av kvällen tillsammans med Asha och de andra figurerna i Thiramaar. Ja, och självklart också i sällskap med min vackra kärlek, som alltid.
Har med råge passerat tidpunkten då jag varit pensionär i fyra år! Nu åtnjuter jag den där trivsamt stressiga pensionärstillvaron då man nästan skulle behöva anställa folk för att hinna med allt. Skrivandet flyter på. Vårt förlag har fullt upp. Plus diverse andra uppdrag som exempelvis hemsidesarbeten med mera. Kort och gott är det här med att vara pensionär liktydigt med ett synnerligen aktivt liv, faktiskt emellanåt nästan mer aktivt än det var när man arbetade. Och kanske det egentligen är ganska självklart. Som pensionär är man inte låst av några tider typ att man måste gå och lägga sig för att komma upp i tid, eller så som det ofta var för mig, att man påbörjat något konstruktivt, bara för att kanske timmen senare vara tvungen att avrunda eftersom det var dags att bege sig till jobbet.
Och nä … jag har inget behov av att fördriva pensionärstiden med släktforskning, virka sängöverkast eller knåpa ihop fantastiska bakverk. Eller spela boule med grannskapets övriga gamlingar. Eller bara sitta i en vilostol i trädgården och lyssna till fåglarna. Inget ont i någon av dessa aktiviteter, men jag har inte tid. Kanske nån gång i framtiden … när jag på riktigt inte orkar jobba längre.
Blev en cykeltur i solskenet, nästan lite panikartat, eftersom vågen påstod att jag gått upp åtta hekto sen igår! Det duger inte! Turen på sadeln idag blev 4,6 km, och jag styrde ner mot Karups båtplats. Kunde dock snabbt konstatera att det fortfarande är begränsad framkomlighet längs sjön. Det tycks ta väldigt lång tid för vattnet att rinna undan. Hade annars tänkt mig att följa stigen hela vägen bort till Sövde, och därifrån sedan ta cykelvägen hem. Nu blev det en något kortare tur än så idag. Övriga dagen har handlat om E-bok-produktion. Kvällen som vanligt fortsatt djupdykning i världsdelen Thiramaar.
Andie Lindskog 