Från årets början och frampå försommaren gjorde jag några tappra försök att finna en ny livskamrat, och det blev till några olika möten som inte blev något annat än ett artigt och förvisso trevligt umgänge några timmar.
Allt dock betydligt bättre än vad jag haft de senaste åren!
Hade väl egentligen mer eller mindre gett upp, åtminstone för stunden, när det plötsligt dök upp ett kortfattat svar som jag till en början inte reagerade så värst mycket på. Valde ändå att skriva tillbaka, och därefter följde det ena långa mejlet efter det andra och ganska snart stod det klart att… ja, det här måste var DET! Och efter några telefonsamtal och ytterligare några mejl och även några sms, kändes det som att det hela mer eller mindre var klart redan innan vi träffades i verkliga livet, och när vi så gjorde var det mest en bekräftelse på vad vi redan visste!
Den första kramen övertygade! Första kyssen ännu mer!
Hela sommaren rörde man sig lite ovan marken, och egentligen har man nog inte landat riktigt ännu.
Och det har också utvecklats till något som överträffat allt annat jag någonsin upplevt.
Det brukar ju alltid vara så i förhållanden att det trots alla känslor ändå kan finnas vissa företeelser, eller saker som den andre gör eller inte gör som man ogillar. Men man kan på grund av känslorna ändå ha visst överseende med det.
Men efter nu cirka 6½ månad har jag hittills inte hittat någonting hos henne som jag ogillar. Och vi har spenderat väldigt mycket tid tillsammans, och är vad jag idag skulle vilja kalla ”delsbo”. Hon bor här så ofta det är praktiskt möjligt.
Normalt kanske känslorna ändå ”lugnar” sig och blir på ett mer behärskat plan efter en tid. Men det här bara fortsätter att växa! Allting stämmer till fullo. Till och med sex stämmer perfekt, och det finns en frigörande ärlighet kring detta.
Vi är båda intresserade av att skapa bilder och att skriva, och har även gemensamt intresse i musik och kultur. TV-tittande sysslar ingen av oss med mer än att vi båda gärna ser långfilmer som är helt befriade från reklamavbrott.
Vi talar om allt öppet och ärligt och har inga hemligheter överhuvudtaget för varandra.
En annan viktig förändring gäller naturligtvis mitt boende.
När 2011 inleddes hade jag fått klart för mig att det inte var ekonomiskt försvarbart att försöka behålla min nuvarande bostad, och att jag helt enkelt skulle bli tvungen att lämna mitt paradis i Omma, men jag kan nu också konstatera att den bostaden jag fått istället i Karup är som just bostad betraktat betydligt mer komplett och ombonad. Och med hennes kreativa och idérika hjälp har vi tillsammans lyckats skapa ett väldigt vackert och trivsamt hem.
Sedan kommer jag kanske frampå vårkanten att känna viss saknad av Omma när man påminns om utomhusaktiviteterna, men här finns så mycket andra naturupplevelser runt hörnan, så jag tror faktiskt inte att den saknaden kommer att bli särskilt betungande trots allt.
Sedan har vi ju också den ekonomiska aspekten! Bara i lånekostnader har jag gått från drygt 6 000,00 i månaden till nära noll! Även övriga driftskostnader är betydligt lägre här.
En självklart viktig del i bostadsfrågan är ju naturligtvis också det faktum att i och med att försäljningen av förra bostaden slutligt gjordes upp den 30 september, så kunde jag också betrakta det kapitel i ”Mitt livs bok” som egentligen aldrig skulle ha skrivits, som definitivt avslutat!
Året i övrigt har – som vanligt – handlat en hel del om fotografering, och det har inneburit en del olika utställningar vilka samtliga skett i fotoklubbens arrangemang. Det var först på Fulltofta Naturcenter utanför Hörby, Kvarnen och La Café i Hörby samt Tolånga 17 utanför Sjöbo. Sedan har det gått ganska bra i en del fototävlingar för min del. I Skånefoto 2011 fick jag Silver (vilket är det bästa) för min cykelbild från Malmö inom kategorin ”Digitala bilder”. Samma bild kom tvåa i Scania Photoclubs Årstävling i kategorin ”Valfritt”, och i samma tävling vann jag kategorin ”Sjöbo kommun” med en bild av de så kallade ”Adam & Eva”, kalkugnar i Bjärsjölagård.
Kring nyår är det ju väldigt populärt att man ska avge nyårslöften som nästan alltid går ut på att man på ett eller annat vis ska bli en bättre människa. För egen del har jag väl egentligen aldrig hängett mig åt sådana böjelser. Däremot kan man ju kanske ha goda intentioner inför ett nytt år, utan att för den sakens skull nödvändigtvis lova något.
Några goda intentioner för min del kan exempelvis handla om att jag ska bli bättre på att cykla. Nu bor jag på ett ställe där det finns gott om lämpliga cykelvägar och inte minst har jag nära till Snogeholm. Så det är bara att ge sig ut.
Andra intentioner som jag gärna vill ha är att bli bättre på att skriva, så att jag kanske någon gång kan bli klar med mina bokmanus som för närvarande bara ligger och samlar damm. En konkret åtgärd i det sammanhanget är att jag ska gå fortsättningskursen i ”Kreativt skrivande” till våren.
Eller något så enkelt som att en gång för alla få packat upp och röjt återstoden av mitt bohag som för närvarande fyller mitt garage, så att jag kan göra om det till det kombinerade garaget och verkstan som jag planerat redan när jag köpte huset.
Vill förstås även ha intentionen att fortsätta fotografera och förhoppningsvis kunna ha fler utställningar och gärna vinna fler tävlingar, och inte minst få in bra och intressanta uppdrag till mitt företag.
Men givetvis är den främsta intentionen att vidareutveckla och underhålla mitt kärleksförhållande och sträva efter att bibehålla och om möjligt ytterligare förbättra den starka kärlek vi har.
Och ja, självklart fortsätta vara frisk också.
Andie Lindskog 