När dödsgudinnan Ashas trogne assistent Hano klantigt nog tappar bort Ashas sten, står hela Thiramar inför en ofattbar kris. Utan stenen förlorar Asha sin förmåga att hämta de döda, hon mår väldigt dåligt och riskerar att gå in i de mörka molnen. Eller … gå in i väggen.
Om detta får fortsätta riskerar världen att överbefolkas av de som egentligen borde vara döda.
Stenen måste återbördas. En tvillingsten finns som kan vara räddningen men för att finna den måste Asha be magikerkvinnan Belvida Bell om hjälp. Hon är faktiskt skyldig henne en tjänst.
Calindrea, Neibi och Marek är alla på jakt efter stenen av olika anledningar men vilken av stenarna är den rätta?
Följ med på ännu ett hisnande äventyr i världsdelen Thiramar i den fjärde och fristående boken i Legender från Thiramaar.
Förbered dig på en resa fylld av humor, magi och oförutsedda vändningar. Dödsgudinnans stenar är en spännande berättelse om mod, vänskap och kampen om det goda.
Så blev fjärde romanen i serien Legender från Thiramaar klar till slut. Boken jag började skriva på den 23 september 2020, och som inledningsvis fick arbetsnamnet Robia. Då hade boken en helt annan inledning. Enkelt beskrivet började berättelsen med det som i den färdiga versionen blev kapitel 19.
Det kan tyckas som att det tagit ganska lång tid att skriva den här romanen, med start 2020 alltså nästan fyra år. Men det är inte sant. När jag skrev de första raderna i den här boken, arbetade jag samtidigt för fullt med Regntider (del tre i serien), som gick till tryck i oktober 2021. Dessutom arbetade jag för fullt med mina memoarer – Idag kan det kvitta – som kom ut i september 2022. Dessutom Kalla mig Anna, som publicerades i november 2023.
Så i själva verket har det tagit cirka ett år sammanlagt att skriva Dödsgudinnans stenar.
Andra recensionen
Dödsgudinnans stenar av Andie Lindskog är en humoristisk fantasy som utkommer på Belvida Bell förlag i juli 2024. ISBN 978-91-989480-6-6.
Med en färgsprakande fantasi trollar Andie Lindskog fram detaljerade och händelserika miljöer och karaktärer. Magikern Belvida Bell, som gett namn till författarparet Lindskogs förlag, är en skön kvinna på hundra år som tänker leva länge än. Naturligtvis! Om man träffar sin kärlek i den åldern vill man inte hämtas av dödsgudinnan dagen efter. Henne gillar jag direkt. Och Neibi, som inte gör mat på sina vänner.
Det jag uppskattar speciellt med Andie Lindskogs författarskap är ambitionen att ta med samhällskritik, rasism, miljöfrågor, HBTQ och starka kvinnor och att göra det med humor och glimten i ögat.
I Dödsgudinnans stenar bok har gudinnan Asha blivit av med sin sten, som fallit ner till människorna, och därmed sin makt. Men mycket annat händer också, stort som smått, och berättelserna är så många att jag i bokens början ibland har svårt att följa med i allt. Skulle jag önska något vore det kanske att få stanna längre i några scener och uppleva händelserna. Sist i boken finns dock hjälp i form av register över kuriosa och gudar och i bokens början kartor över länderna.
Dialogen är humoristisk, såväl hos människorna på jorden som hos gudinnan i himlen, bland annat när man spekulerar i varför stenen fallit ner.
Det är inget tvivel om att Andie Lindskog har en rik fantasi att ösa ur och att denna bok kommer att följas av flera.
(2024-06-27)
Första recensionen
Jag har läst denna bok av Andie Lindskog.
Detta är en fantastisk berättelse i en värld full av trollkarlar, lärlingar, läkekvinnor, tjuvar, Gudinnor och Gudar.
När dödsgudinnan Ashas assistent, Hano, klantigt tappar bort gudinnans sten. Får detta katastrofala följder. Asha förlorar sin förmåga att hämta de döda och hon tappar sin energi bit för bit. Det finns en tvillingsten som kanske kan hjälpa. Gudinnan ber Belvida Bell om hjälp. Hon är skyldig henne en tjänst. Samtidigt får lärlingarna Calindrea, Neibi och Marek i uppdrag, från sina mästare, att hitta stenen. Det finns fler. Vilken av stenarna är rätt. Maktspel råder från gamla Trollkarls-sällskap och det gäller att komma först.
Resan är full av spänning, kärlek, mod, vänskap och styrka.
Sträckläste boken. Fanns inget annat alternativ. Rekommenderar starkt. /Åsa Olsson
(2024-06-23)
Klar igen!
(2024-04-14)
Idag kunde jag fullfölja och färdigställa den tredje korrekturgenomgången av Dödsgudinnans stenar. Kapitel 68 behöver en viss justering, då där förekommer lite upprepat berättande, som är en följd av ”klippa & klistra”. Sen är det dags för den fjärde genomgången. I nuläget kommer boken att bli den tredje största av de hittills fyra böckerna i Thiramaar-serien. Känns skönt att kunna konstatera att luften liksom inte har pyst ut i takt med nya böcker i serien.
Tredje genomgången drygt halvvägs!
Min tredje genomgång av manuset fortlöper, och jag har kommit drygt halvvägs. I den genomgång jag gör nu ligger fokus på att bättra på ”färgläggningen”, eller rättare gestaltningen. Men också att försöka tänka ut lite mer spännande händelser och situationer som kan bidra till att göra berättelsen bättre.
När det handlar om det här med att göra sina romaner till trilogier eller liknande, så är det ett begrepp jag faktiskt släppt för länge sen. Däremot kallar jag det med rätta gärna för ”serie”. Samtliga böcker utspelar sig i samma värld, flertalet karaktärer återkommer, och det finns ofta diverse återkopplingar till händelser i tidigare böcker. Men jag är samtidigt noga med att på ett vettigt sätt förklara sammanhangen. Tanken och ambitionen är alltid att det förvisso är en fördel att läsa böckerna i den ordningen de har getts ut. Men man måste inte! Det går att första handlingen ändå.
Men sen finns det en annan detalj med att göra serier /trilogier etc. Räcker mina idéer verkligen till så många romaner? Eilaths hopp landade på 70 864 ord (första upplagan 404 sidor). Gudarnas spira blev den hittills tjockaste på totalt 101 858 ord, och Regntider blev 80 937 ord. Med andra ord var det första boken som var ”minst”. När det nu gäller den aktuella fjärde delen Dödsgudinnans stenar, är jag övertygad att den åtminstone kommer att bli mer omfattande än bok nummer ett. Så här långt omfattar den 70 321 ord, och det finns flera avsnitt som jag vet kommer att kräva mer berättande. Den ligger alltså för närvarande 543 ord efter Eilaths hopp! De delar som ska tillföras omfattar långt fler ord än så. Så del fyra kommer inte att bli minst!
Råmanus klart!
2024-01-26
Igår blev jag äntligen klar med råmanuset till ”Ashas sten”. Eller egentligen ”Dödsgudinnans sten” som vi bestämt att kalla den istället. Det har gått drygt tre år sedan jag påbörjade arbetet med denna fjärde del av ”Legender från Thiramaar”. I september 2020 skrev jag de första raderna, i det som då fick arbetsnamnet ”Robia”. Det betyder förvisso inte att jag har arbetat med den kontinuerligt under den här tiden. För det första var jag inte klar med ”Regntider” (del 3). För det andra prioriterade jag slutförandet av mina memoarer – ”Idag kan det kvitta” – och senare under 2023 handlade det om ”Kalla mig Anna”. Det är förvisso omöjligt att säga exakt hur mycket tid jag ägnat åt den här boken, men jag tror att man med säkerhet kan säga att det handlar om kanske högst två år.
Nu börjar det roliga – Dags att börja ”färglägga” berättelsen.
2023-12-13
Av förklarliga skäl har det inte hänt särskilt mycket med ”Ashas sten” under det här året. Har varit fullt sysselsatt främst med min feelgood-roman ”Kalla mig Anna” som hade officiell release den 25 november.
Men efter det har jag återupptagit arbetet. Har läst igenom hela manuset så långt det nu är skrivet. Det handlar om 34 069 skrivna ord så här långt. Nu behöver jag upprätta en storyline för den fortsatte berättelsen.
Och så har jag utarbetat bilder av både hur dödsgudinnan Asha ser ut, och likaså de små kattdrakarna. En sådan dyker upp i den här boken.
2023-12-13
Av förklarliga skäl har det inte hänt särskilt mycket med ”Ashas sten” under det här året. Har varit fullt sysselsatt främst med min feelgood-roman ”Kalla mig Anna” som hade officiell release den 25 november.
Men efter det har jag återupptagit arbetet. Har läst igenom hela manuset så långt det nu är skrivet. Det handlar om 34 069 skrivna ord så här långt. Nu behöver jag upprätta en storyline för den fortsatte berättelsen.
Och så har jag utarbetat bilder av både hur dödsgudinnan Asha ser ut, och likaså de små kattdrakarna. En sådan dyker upp i den här boken.
2023-01-09
Sakta men säkert växer berättelsen framåt. För närvarande cirka 147 sidor omräknat i bokform. Flera kapitel är än så länge bara på cirka en Word-sida, då jag i nuläget inte i första hand har ansträngt mig att skriva särskilt målande. Det viktigaste just nu är att få själva berättelsen på pränt.
2022-10-10
Nu börjar berättelsen ta form, med en del olika storylines som löper parallellt och som knyts ihop längre fram. Kommer även att kunna introducera några nya karaktärer i som förhoppningsvis kan bidra till att stärka och bibehålla humorn. Vi får se vart det leder.
Siktet just nu är att bearbeta de närmare 20 000 orden som hittills är skrivna, och försöka få en hållbar struktur på den delen. När vi sen går in i november vill jag kunna köra på för fullt och bara skriva berättande inom ramen för skrivprojektet Na-No-Wri-Mo. Blir det som jag önskar, har jag ett färdigt råmanus när november är slut! Återstår att se!
Andie Lindskog 