Nu börjar det hända saker

Idag kunde vi notera årets första ägg i ett av storkarnas rede. Nu börjar det bli spännande.

En dag på Pulken

Så har även jag besökt Pulken, Kristianstads vattenrike, och alla tranorna!
Fotografiskt får jag faktiskt lite känslan som Stig Grybe en gång förmedlade i sin monolog ”Fågelskådaren” – Man bara stirrar stint på dem… så är man färdig!
Jag menar, även om jag tar en lång rad bilder med sekvensfotografering så ser de i stort sett likadana ut.
Men strunt samma, nu har även jag upplevt platsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Storkprojektet

Nu har vi utfört vårt volontärarbete för storkprojektet i lite drygt en vecka.
Det har handlat om utfordring och vatten och att se till att det finns grenar och kvistar för bobygge.
Första dagarna var storkarna ganska nervösa när vi gick in i hägnet. Men man får röra sig lugnt och försiktigt, och ge dem tid att flytta sig till en för dem lite tryggare del av hägnet innan man går in. De senaste dagarna har det varit lite lugnare, men samtidigt ska de naturligtvis inte bli tama heller, eftersom de så småningom ska släppas ut.
Det känns väldigt positivt att få vara med och vara en liten del i det här projektet, och det är spännande varje dag man kliver in i hägnet – har det blivit några ägg än!? Nej, inte än.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ansvarslös hantering

De noteringar min läkare har gjort efter hand i ”mitt fall” känns ganska märkliga. Från att ha noterat den 23 februari 2016 efter att ha tagit del av röntgenbilder av mina händer, att de visar ”kraftiga artrosförändringar” har hans bedömning mildrats väsentligt till en ”obetydlig förslitning” som han uttryckte det i förrgår!

Jag kan inte låta bli och fundera över ett par olika faktorer i det här ärendet, som känns märkliga. För det första har jag känslan att han blivit sur, eller förorättad eller vad det nu kan vara, att jag i princip gick förbi honom i somras och fick sjukskrivning via en läkare på sjukvården. Men jag hade knappast något val, eftersom jag var tvungen att få läkarintyg och jag inte fick tag i honom. Trots löfte från sekreteraren om att han skulle höra av sig snarast, blev det inte så.

Sen känns det som att hans bedömning har svängt betänkligt sedan Försäkringskassan började efterlysa hans utlåtande, som han inledningsvis nonchalerade totalt, vilket så när höll på att kosta mig hela ersättningen för januari månad!

Och nu ser han inte längre någon anledning för fortsatt sjukskrivning, och heller inte någon operation i vänster tumled. Istället menar han att jag har ”kommit till åren” så lite krämpor får man ju räkna med.

Min verklighet är att sen jag fick gå över till halv sjukskrivning och därmed arbeta halvtid, har jag åter fått ordentligt ont, inte bara i den vänstra tumleden som inte är opererad än, utan även den opererade!
Det har sagts att läkningsprocessen efter operationen är cirka sex månader. Jag fick börja jobba efter fyra månader! Och från måndag förväntas jag återgå till normal arbetstid!
Med andra ord finns det all anledning att ifrågasätta vitsen med den här operationen, men framför allt finns det anledning att ifrågasätta läkarens svängiga attityd!

 

Tillbaka till ruta ett!

Var på återbesök hos Handkirurgen idag. Det blev ingen förlängning av sjukskrivningen, varken halvt eller helt! Inga konkreta planer om operation av vänster tumled, trots att jag har precis lika ont i den nu, som jag hade den 6 juli 2016 då jag stannade hemma från jobbet! Att jag på grund av återgången till jobbet dessutom åter fått ont även i den opererade högra tumleden igen, var tydligen mest något jag fått räkna med. Mest istället beskedet att man börjar bli gammal – det hör till med krämpor! Å andra sidan är det här mer än ”bara ålderskrämpor”. Det är en förslitning på grund av 28 år i samma yrke, som jag inte själv kan veta vart det ska leda. Kommer jag att sitta som pensionär med tummar som värker så mycket att jag inte längre förmår eller orkar använda mina händer alls!?

Ska man acceptera det!?

Dessvärre säger pengarna att jag inte har något val!
Men hela den här processen med operationen av höger tumled och drygt åtta månaders  sjukskrivning känns mest som bortkastad tid nu!

Första dagen

Första dagen med utfordring av storkarna genomförd.
Positivt också i sammanhanget är att man därmed också får en drygt sex kilometer lång cykeltur tre dar i veckan.

Lossnat lite

Nu har det lossnat lite, trots allt.
Har fått till berättelsen som jag behövde lägga till, för att göra storyn lite mer trovärdig. Därmed är kapitel 17 klart!
Men sen blir det till att skriva om kapitel 18 helt och hållet. Och även återstående del av boken. Har lite olika delar som ska ”vävas ihop i ett nytt mönster”.
Men sen vill jag ha lite tid över för lite bildskapande också. Har några idéer på gång, och det har ju varit lite tunt även på den fronten på sistone.

Storkvolontär

Från nästa vecka ska vi göra en insats som volontärer i Karups storkhägn, och hjälpa till med utfordringen av storkarna och deras kommande ungar. Blir spännande att få möjlighet att följa ungarnas utveckling på nära håll.

Pussel

Har jobbat den här kvällen med att försöka få till lite struktur på berättelsen i Eilaths spel från kapitel 16 och framåt. Ibland känns det som att det är bättre att bara skriva och strunta i om det blir bra eller inte. Det viktigaste är kanske att få skrivet en någorlunda sammanhållande berättelse. Sen kan man alltid justera den i efterhand. Ofta är det kanske viktigare att bara fortsätta, än att kanske stanna upp och tappa hela berättelsen. När man till slut återvänder till skrivandet, blir det en hel del onödigt jobb man måste göra för att få ordning på allt och för att komma ihåg vad eller hur man har tänkt sig.

Så det är nog bättre att skriva under alla omständigheter så länge man har några idéer. De kanske inte kommer tillbaka, men finputsning, färgläggning och allmänt förbättringar kan man alltid göra i efterhand.

Nu börjar det lossna!

98d9ec65394e0b0c47d5fe18e323b66f Japp! Nu har jag äntligen kommit igång med färgläggningen av kapitel 17 i Eilaths spel. Men än en gång blir jag varse att man helst ska försöka bli vid arbetet med en berättelse tills den är helt färdig. Nu finns det ett avsnitt i kapitel 16 som jag har markerat med gult, och jag minns inte varför! Så nu blir det väl till att läsa om de senaste kapitlena igen, och hoppas innerligt att det lossnar på riktigt!

%d bloggare gillar detta: