Trump lögnaren!

Donald Trump anklagar media för ”fake news”, när det i själva verket är han själv som förmedlar falska nyheter, och påstår att något allvarligt har inträffat i Sverige! Han har ju tidigare ljugit om terrordåd som skulle ha inträffat i USA, vilket senare har dementerats. Kanske tror han nu då att det fungerar bättre att ljuga om händelser i länder långt bort från USA!
Men att USAs president talar om terrordåd som över huvud taget inte har inträffat, är mycket illavarslande. Han må vara vald president, men diktator känns som en mer korrekt beskrivning. Man får hoppas att amerikanska folket på något vis snarast möjligt kan avsätta honom, innan han blir riktigt farlig för både USA och övriga världen!

fake-news

Idétorka

Sen jag konstaterade att det behövdes lite ”färgläggning” i ett av de sista kapitlen i ”Eilaths spel” har avsaknaden av konstruktiva idéer varit total! Inspirationen har rasar ner väsentligt. Har inte ens några bra idéer till nya bilder. Nu måste jag hitta på någonting som kan väcka inspirationen igen! Hmm…

Skarpt läge

I natt var det dags att börja köra ”på riktigt”! Hade fått ny mobiltelefon, eller handenhet som företaget föredrar att kalla det, lagd i den låda vi har vid bilplatsen avsedd för sådant. Det första som skedde när jag satte igång den, var att den automatiskt började uppdatera programvara! Så det dröjde innan jag kunde logga in, och komma åt uppgifter om nattens runda.

Väl på plats vid laststället fick jag veta att jag skulle ha en lärling med mig i natt! Jag som kör distriktet för första gången i ”skarpt läge” skulle alltså samtidigt lära upp. Nu var hon förvisso inte helt okunnig, eftersom hon åkt med och även själv kört under överinseende av ett jourbud några nätter.

Men väl ute på distriktet körde vi rakt in i tät dimma! Och det eländet fick vi dras med under det mesta av rundan. Inte precis det bästa tillfället när man inte har helt klart för sig exakt hur rundan ser ut. Och främst på grund av dimman hann vi heller inte köra klart. Den angivna tiden som jag ”får lov att arbeta” räckte inte. Så vi fick avbryta och köra tillbaka till Sjöbo, och sen fick lärlingen själv köra klart.

Jag har varit borta från jobbet i drygt sju månader, och kan i alla fall konstatera att allt är som vanligt!

Sen hur det fungerar med mina tumleder är för tidigt att säga. Kändes kanske inte så mycket under själva rundan, men när jag kommit hem, hade jag ont, främst i vänster tumled som ännu inte opererats.

Sista läroturen

På min begäran startade jag drygt en timme senare idag, och mötte upp med jourbudet ute på distriktet. Detta eftersom jag inte hunnit hänga med på hela rundan vid de två tidigare tillfällena, på grund av väglaget. Och eftersom reglerna från Försäkringskassan som säger hur mycket tid jag får arbeta under min ”halva” sjukskrivning är strikta, måste jag avsluta på angiven tid oavsett hur långt vi har hunnit.

Men på det här viset fick jag i dag sett hela rundan, och på torsdag ska jag köra själv. Själva rundan är ganska enkel. Jag har kört mycket i de omgivningarna i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, så det enda jag egentligen behövde nu var att få klart för mig alla småvägar som kommit till sen dess. Finns en del småvägar jag aldrig varit inne på.

Sen återstår det som sagt att se hur tumlederna fungerar. Höger som är opererad ska förhoppningsvis fungera nu, men den vänstra är ju fortfarande tveksam. Å andra sidan är det en relativt lätt arbetsfördelning, då jag under tiden som halvt sjukskriven ska jobba de ”lindrigaste” dagarna, åtminstone fram till slutet av mars månad. Sen får vi väl se.
skriv-wordpress

Ny på gammalt jobb

Dags att återgå till jobbet efter drygt sju månaders sjukskrivning. I alla fall delvis. Planen så här långt är att jag är halvt sjukskriven till och med mars månad. Det innebär att jag ska arbeta tre dagar i veckan.
Sen jag senaste jobbade, har det genomförts distriktsomläggningar – igen – vilket för min innebär ny runda.

Var på plats strax före inställningstiden, men det var problem redan från början.
Batteriet var stendött!
Man kan ju klart fundera över hur batteriet på en helt ny bil kan tappa all kraft bara på grund av att bilen står oanvänd några dagar! Svaret är tydligen enkelt – det är den så kallade gasreferensen, eller det jag brukar benämna det elektroniska övervakningssystemet, som stjäl ström även när bilen står stilla. Det här handlar om en gps-utrustning som tjuter och rapporterar till kontoret om vi kör för hårt! Så det blev startkablar och så var bilen igång.

Till slut kunde vi ändå komma iväg, nästan en timme efter utsatt starttid. Sen var ju det här snöväglaget väldigt dålig tajming!
Att köra och lära en runda när landskapet är täckt av snö, och man därmed inte kan se riktigt hur det egentligen ser ut, är ju inte helt lätt. Flertalet småvägar var helt oplogade, så det var enbart snöpinnarna längs vägkanten som visade var vägen borde vara. Väl i sammanhanget är ju förvisso att jag sen gammalt är bekant med området. Men trots att jag kört en hel del i de här trakterna, finns det ändå flera vägar på den här rundan som jag aldrig kommit på som på den tiden låg på ett annat distrikt, och åtminstone på ett ställe var jag faktiskt helt vilse!
Eftersom jag fortfarande är halvt sjukskriven, är det väldigt strikt med tiderna. Jag ska sluta på utsatt tid, oavsett om distriktet är färdigt eller ej. Och i den totala tiden ingår även den tid det tar att köra tillbaka till platsen där vi har bilarna. Så jag hann hänga med på ungefär halva rundan idag, och förhoppningsvis är väglaget lite bättre min nästa arbetsdag.

skriv-wordpress

Nostalgiskt musikminne

Genom tips från en god vän lyssnar jag då och då på Danmarks Radio P5 och ett program som heter ”Peters Verden” som jag varmt rekommenderar. Han spelar gammal musik, och gärna lite udda låtar och det finns även möjlighet att önska musik.

Den här veckan har man kört lite italienskt tema, varför man gärna ville ha önskningar om italiensk musik. Så jag skrev dit och önskade en gammal låt från, tror jag, sent 50-tal. En låt som heter ”Marina” med en italiensk sångare som hette Marino Marini. Fick min önskan uppfylld, och fick samtidigt lite nostalgiska vibbar. Jag var någonstans kring 8–10 år gammal och varje gång jag var med mina föräldrar på besök hos faster och farbror i Löberöd, kunde jag njuta av musik antingen på kusinernas skivspelare, eller ännu hellre, familjens stereoskivspelare där jag fick lyssna i hörlurar. Annars störde man klart de vuxna.

Bland skivorna fanns bland annat en Ep-skiva med denne Marino Marini. Vem var då denne Marini? Ja, det fanns en nästan samtida italiensk skulptör med samma namn som dock inte ska förväxlas. Musikern och sångaren föddes redan 1924 och dog i mars 1997. Just den här låten är från 1960, så den var inte helt ny när jag blev bekant med den, vilket var runt 1965–66.

Och egentligen – det här var inte den musik jag mest lyssnade på. Min favoritmusik då var typ svenska Ola & Janglers, Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, Manfred Mann, The Hollies och så vidare. Men jag har samtidigt alltid varit något av en allätare när det gäller musik, med några få undantag, och kunde visst tycka om annan musik också som inte nödvändigtvis behövde sortera under de genrer jag höll mig till.

marino-marini-e-il-suo-qartetto-marina-durium

%d bloggare gillar detta: