Operation (Skrivlucka 8)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Trötta fötter som längtar efter ett fotbad, ett nyfött barns gripreflexer, värme som långsamt sprider sig i hela magen… Idag ska kroppen tala! Välj fritt var du vill zooma in och skriv minst tre meningar)

Nålen sticks in i armvecket. Känns ungefär som ett nålstick brukar kännas. Det sticker till. Sköterskan har en dialog med sin kollega, och jag förstår egentligen bara att det handlar om olika doser.
Successivt försvinner min arm bort, och den märkliga känslan infinner sig när hjärnan säger lyft armen, utan att någonting händer.
Sköterskan torkar och rättar till skyddsdukar, och jag reagerar över hur stora händer hon faktiskt har.
Men så inser jag att det där är min hand.
Tydligaste bekräftelsen på att bedövningen är fullständig, och jag är redo för operation.

tumme

Årstävling 2016

523Fick en andra plats i fotoklubbens årstävling 2016 i kategorin Svart-Vitt, med den här bilden på ”barnbarnet”.
Juryns omdöme; Fint ljus som ger en speciell stämning. En bild som andas harmoni och lugn.

Elana möter Ogda (Skrivlucka 7)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Idag ska du skriva om vatten i någon form. I din text ska det förekomma två frågetecken. Minst tre meningar)

”Det där är typiska månvarvssmärtor. Jag har en egen liten örtblandning här som dämpar smärtan. Jag kallar den Ogdas månljus.” sa hon medan hon mätte upp av ett pulver i en liten skinnpåse.
”Det här ska du ta blandat i lite varmt vatten.” Hon gjorde ett uppehåll och höll upp ett varnande pekfinger. ”Men bara när du känner av smärtan. Det här är en stark blandning, och man kan lätt bli beroende av den.”
Hon såg intensivt på Elana.
”Du får absolut inte ta det tillsammans med vin! Bara en nypa blandat i en mugg vin är tillräckligt för att göra din värld full av overkliga väsen.”
Hon höll påsen framför Elanas ansikte och såg på henne med en bestämd blick.
”Den här måste du alltid bära på dig. Det gör alla flickor. Annars är den verkningslös. Sen är det bra att den finns lätt till hands när du behöver den. Och inte minst… den fungerar bäst kroppstempererad.”
Medicinkvinnan blandade några nypor av pulvret i en mugg vatten och det ångade svagt från den när hon räckte den till Elana.
”Drick det här.” manade hon.
”Räcker det?”
”Absolut! En nypa för mycket kan ta livet av en hel armé.”
Elana tog emot muggen med en misstrogen min. Försiktigt drog hon in ett andetag som gav hennes luktsinne en mindre chock. Motvilligt drack hon innehållet.
”Töm allt!” manade Ogda.
Med darrande händer lämnade Elana tillbaka den tömda muggen. Vätskan var verkligen stark. För några ögonblick var hon oförmögen att tala, och hon såg märkliga stjärnljus flimra för ögonen.
”Men… kan jag inte bli fri från det här?” frågade hon när hon återfått talförmågan.
”Jo… visst kan du det. Under sådär ett års tid kan du slippa det.”
”Jaha! Hur?” undrade Elana optimistiskt.
”Du får bli med barn, lilla vän.” log Ogda och klappade henne moderligt på kinden.

leaving-the-castle

Close to earth (Skrivlucka 6)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Dagens utmaning var att skriva en haiku)

Vilda viskande djup
klot som svävar och glöder
Klipporna kallar

down-to-earth-3

Oönskad (Skrivlucka 5)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Skriv en fortsättning på denna mening; ”Först kände hon inte igen honom”. Minst 3 meningar)

Först kände hon inte igen honom. Hans syster fanns redan på plats, och på hennes inrådan lämnade han rummet igen för en stund.
”Vänta där ute så länge. Du vet, mor är nyss hemkommen från sjukhuset, och det har varit ett väldigt spring på hemtjänsten här. Så ge henne lite tid.”
Han tyckte att det lät rimligt, och han kunde också förstå om hon var lite omtöcknad. Hon fick ju trots allt starka mediciner.
Han avvaktade i det angränsande rummet, där det var oundvikligt att höra sin egen mors ord när hon frågade systern hur hon skulle göra för att slippa träffa honom.
De orden kanske kunde förlåtas om det inte vore för att hon genom hela hans vuxna liv oftast enbart visat irritation varje gång han valde att oanmäld hälsa på i föräldrahemmet.

Nyckeln (Skrivlucka 4)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Skriv om en nyckel som betyder något alldeles speciellt för dess ägare, minst tre meningar)

Verkstan var hans fristad. En plats där han kunde konstruera eller reparera saker. Men också en plats där han kunde få lugn och ro och slippa det destruktiva aggressiva beteendet som han fått uppleva allt för mycket till följd av sambons ständiga behov av berusning. Nyckeln som egentligen mer bara var ett handtag till verkstan, var nästan hans viktigaste nyckel.

20080206p-001-verkstan

Julsagan klar – nu blir det mer jobb

Nu är vår julsaga för 2016 klar.
Nu ska vi skriva manus.
Så får vi se vad det blir av det.

Foten i tårtan – (Skrivlucka 3)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Temat idag är en födelsedagsfest. Skriv utifrån jubilarens perspektiv. Minst tre meningar.)

En veckas semester avverkad med strålande solsken och värme. Fortfarande på min födelsedag höll det fina vädret i sig. Det var ovanligt. Sen det året mina föräldrar slutade åka på utlandssemester och faktiskt valde att komma på min födelsedag, brukade vädret inte vara på min sida. Eftersom mor inte klarade mina katter, var jag beroende av fint väder så vi kunde sitta ute vid trädgårdsmöblerna i trä.
Det var en ljummen skön kväll och koltrasten satt i päronträdet och underhöll oss medan vi njöt av födelsedagskaffet. Den hembakta tårtan stod prydligt mitt på bordet under den skyddande kupan. En härlig gräddtårta garnerad med färska jordgubbar.
Vår get Jane som var vårt billiga alternativ till gräsklippare strosade omkring längst ner i trädgården med sin lilla killing Zara och bidrog på ett trivsamt sätt till den lantliga idyllen.
Det fylldes på kaffe och kupan till tårtan lyftes av.
Gästerna betraktade roat lilla Zara som lekfullt börjat rusa rundor i trädgården i allt större cirklar bort från sin mor. Alla som sett en getkilling skutta omkring på till synes stela ben vet hur smidigt de rör sig upp över stenblock och stubbar.
Zara tog en lite vidare sväng runt möblerna där vi satt, tog ett skutt upp på träsoffans yttersta kant och studsade vidare runt på gräsmattan. Sen ett nytt varv, och ett nytt skutt. Men den här gången fortsatte hon från soffan rakt upp på bordet och gjorde nästa avstamp rakt i den nyss blottade tårtan innan hon for vidare tillbaka bort till sin mor.
Den födelsefesten kommer jag nog aldrig att glömma.

1987-145

Oktober i Rom (Skrivlucka 2)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(I denna text ska du fånga storstadspulsen. Du får skriva ur valfritt perspektiv, huvudsaken är att du låter oss ta del av ljud, lukter, smaker, stämningar… Skriv minst tre meningar.)

Doften av varm croissant med ost och parmaskinka går knappt att känna där vi sitter på uteserveringen denna oktobermorgon med utsikt mot Roma Termini. Alla avgaser förtar de flesta dofter. Men både frukosten och kaffet smakar utmärkt ändå.
Det är tidig förmiddag runt nio. Vi har nyss trängts med tusentals romare i tunnelbanan för att ta oss från vårt hyrda lägenhetsrum i stans utkant till centrum och ännu en dags upplevelser av den antika staden.
Medan stadens invånare stressar förbi till fots, i bil eller andra motorfordon och även en och annan cykel, kopplar vi av med vår sena frukost medan vi med kartans hjälp försöker planera dagen.
Vi har redan känt ett visst mått av besvikelse, då vårt besök i Rom hamnat utanför den egentliga turistsäsongen, med resultatet att flertalet sevärdheter erbjudit begränsad tillgänglighet. Colosseum och Spanska trappan gick inte att se då de var täckta av byggställningar. Fontana di Trevi var torrlagd.
Så den här dagen väljer vi att ta tåget till Ostia Antica istället, bort från stressen och avgaserna och kan istället njuta av stillheten och historiens vingslag bland ruinerna av den gamla hamnstaden.

Vildkattan Bianca (Skrivlucka 1)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Mormor – Händer – Vildkatt)

”Nu måste du ligga stilla Bianca!” sa mormor med bestämd röst medan hon med vänster hand höll fast den långhåriga svarta katten och med den högra kämpade med att försöka kamma ut de värsta tovorna. Det var verkligen ingen lätt uppgift. Hon klandrade sig själv för att hon låtit det gå allt för lång tid sedan sist, och Biancas humör var verkligen inte att leka med.
Att kamma, borsta eller karda katten gick alldeles utmärkt, så länge hon stod på sina fyra svarta tassar. Då kunde man dra och slita nästan hur mycket som helst i hennes päls, medan hon bara vankade av och an högljutt spinnande. Men det var när pälsen på magen skulle fixas som det blev problem. För att inte säga helt omöjligt.
Katten vred sig vilt och hennes klor rev långa sår i mormors händer.
Till slut blev det för svårt, och hon tappade greppet om katten som blixtsnabbt kom ner på marken och sprang bort mot vedskjulet där hon försvann runt hörnan.
1978-432     ”Åh, din vildkatta!” utbrast mormor samtidigt som hon förtröstansfullt tänkte att hon säkert hittade hem igen när hon blev hungrig.