Det är faktiskt ganska lärorikt att skriva. Först och främst naturligtvis att man håller igång och finslipar kunskaperna i språket och skrivandet och får fortlöpande träning i hanterandet av tangentbordet. Men samtidigt lär man sig en hel massa om allt möjligt genom all research inom väldigt skilda områden som man behöver göra för att kunna skapa en trovärdig berättelse. Ett litet urval är att jag fått lära mig hur långt ett medelstort segelfartyg under typ 1600-talet kunde komma på en timme. Jag vet hur en vattenlägel av läder kan se ut. Jag vet att det finns ett träslag från Östafrika som heter panga-panga. Numera känner jag även till uttrycket abderitisk som härstammar från den gamla antika staden Abdera som under antiken var en grekisk stadsstat i Thrakien. Luften i Abdera ansågs orsaka dumhet, och invånarna sågs som ovanligt enfaldiga. Onödigt men roligt vetande, och det är bland annat sådana detaljer man hittar när man gör research för sitt skrivande.
Eilaths spel
Det är titeln på det bokmanus jag arbetar med nu. Ursprungligen har jag påbörjat den tillsammans med en kompis.
Vi påbörjade den för flera år sedan, men precis som med en hel del andra texter försvann den vid en hårddiskkrasch för många år sedan. Lyckligtvis fanns det en utskriven upplaga av de första tre-fyra kapitlena. Precis som det förhöll sig med ”Gudaspiran”, fast den fanns komplett i utskrift.
Det har sedan handlat om att åter skriva in manuset i datorn, och även bearbeta det ytterligare. Det har gått trögt och åren har passerat. Men när jag nu för någon vecka sedan äntligen blev klar med ”Gudaspiran” kunde jag ta tag i nästa manus, ”Eilaths spel”.
Nu har kompisen valt att släppa sin andel, så från nu fortsätter jag i samarbete med Snezana.
Kort om den här boken; Den är precis som ”Gudaspiran” en fantasy, men av det mer komiska slaget.
För närvarande har jag just avslutat kapitel 9 och totalt skrivit cirka 86 sidor i bokform sedan den 4 mars.
Andie Lindskog 