Förändringarna sker steg för steg.
Två skånska sångerskor som vi hoppas få höra mer av!
Linnéa Renholm-Persson & SOT och Anna Hertzman.
Båda med bra musik och bra texter, och dessutom sjunger de båda på skånska!
Årtal är oklart, men platsen såg åtminstone ut som mitt föräldrahem. Skulle parkera min bil på infarten. För att kunna göra det var jag tvungen att köra ut två andra bilar som stod parkerade där. Först ut med den ena, som dock är osäkert vad det var för märke. Dock troligen en ganska gammal bil.
Sedan den andra – en gammal risig Volvo 745:a. Körde runt den i en vändzon, vilket i sig är lite märkligt om det nu var vid mitt föräldrahem. Det har aldrig funnits någon vändzon där.
Nåväl, den där stora röda lampan som fanns på äldre Volvobilar som med ett irriterande blinkande påminde om att man glömt spänna fast bilbältet fungerade i varje fall. Men som om det inte var nog med det satte även en om möjligt än mer irriterande signal igång att ljuda. En påfrestande ganska hög signal som tutade upprepat och enerverande! Jag försökte dock ignorera det. Skulle ju bara parkera bilen på gatan.
Stängde motorn och klev ur bilen. Signalen fortsatte! Kunde ju inte handla om bilbältet nu. Hade jag glömt ljuset? Nej, det var släckt! Beep – beep – beep…! Ah, helljuset var till. Konstigt, ljuset var ju släckt. Signalen pep oavbrutet vidare! Backväxeln låg i. Och!? Borde väl inte ha någon betydelse? Fast man vet ju aldrig. Elektroniken på en gammal Volvo kan nog spöka ordentligt. Jordfel måhända. Lade växeln i friläge och slog igen dörren så det skramlade i hela bilen. Signalen fortsatte! Började se mig omkring med en desperat blick. Finns det en slägga till hands? Ska slå sönder biljäv…! En telefon ringer! Va!? Ringer det? Öh… vänta… jag kommer…
Nä, jag hann inte innan de lade på. Skitsamma. Det var förmodligen någon säljare.
Men… det irriterande pipandet hörs fortfarande… och jag står inte längre vid en gammal risig Volvo 745:a redo att slå den i små rostiga plåtbitar. Jag står med telefonen i handen i mitt hem och stirrar med tom blick på min envist pipande väckarklocka!
Har på rekordtid för mig personligen just läst Erik Ståhls bok ”Jag njuter så länge jag varar”. Erik Ståhl, idag 25 år gammal lider av den sällsynta och obotliga sjukdomen Wiskott-Aldrichs syndrom som ungefär en pojke vart sjunde år föds med i Sverige. Det är en ärftlig immunbristsjukdom som leder till blödningsproblem, skelettsmärtor och svåra infektioner. Sjukdomen har gjort att han genom i stort sett hela sitt liv har tillbringat drygt 100 dagar om året på sjukhus på barncanceravdelningen i Lund. Det är en stark, sorglig och fängslande och mycket inspirerande berättad historia som också understryker vikten av att det finns blodgivare. Erik är helt beroende av det!
Med boken hoppas han kunna få läsarna att njuta av livet. Vi är bra på att förstora små, dåliga saker medan vi är dåliga på att ta alla små guldklimpar i vardagen och göra något större av det säger han.
Det är en mycket klok livsfilosofi han förmedlar genom sin bok – njut så länge du varar!
För en tid sedan registrerade jag mig för reklam på mina Youtube-klipp via Google Ad-Sense.
Redan från början konstaterade jag att informationen från deras sida var bristfällig. Det fanns enbart ett antal standardsvar och inget mer.
Jag lade upp ett klipp med gratismusik som jag hämtat från en sida på nätet, där informationen kring musiken klart säger att det är fritt att använda i kommersiella syften förutsatt att utgivaren anges. Självklart har jag haft tydlig information om det på mitt klipp.
Dessutom har jag haft några klipp med ljud som jag själv har spelat in.
Men redan från början fick jag ett kryptiskt meddelande där man begärde intyg på att musiken fick användas. Jag bifogade informationen från upphovsmannen till musiken, och hänvisade även till den text jag lagt in på klippet. Men tydligen gick inte den informationen in!
Nu har de dessutom valt att stänga av mitt Google Ad-Sense HELT på grund av att ”mitt konto riskerar att framkalla ogiltig aktivitet”!
Inga andra tydliga förklaringar, utan enbart hänvisning till deras så kallade hjälpcenter där det finns uppradat ett antal standardfrågor med svar. Svar som inte förklarar någonting i det här fallet!
Givetvis går det heller inte att kontakta dem och få en mer tydlig förklaring till deras beslut! Finns inga e-postadresser, ingen vanlig postadress, inget telefonnummer! Bara detta meningslösa ”hjälpcenter”!
I sina standardsvar skriver de också att ”även om man kan vara besviken på deras beslut är det inte möjligt för dem att återställa mitt konto”.
Med andra ord – OM jag alls hade kunnat kontakta dem och överklaga på ett korrekt sätt och kanske rentav även få dem att begripa att de har fel, så är jag ändå avstängd på livstid!!!
Kort och gott anser jag att alla företag som begränsar kontaktmöjligheterna till en lista med ett antal standardfrågor och i övrigt är otillgängliga, är oseriösa!
De kan i princip agera hur de vill gentemot sina kunder, utan att behöva ge några förklaringar. Man kan överklaga via ett standardformulär som de ”tillhandahåller”, men eftersom man inte får några tydliga förklaringar till VAD de baserar sina beslut på, vet man heller inte exakt vad man ska överklaga. Och det är meningslöst ändå, eftersom det ju enligt dem själva ”inte är möjligt att återställa kontot”!
Andie Lindskog 