Från idag är Skomakarehuset historia för mig!
Syrran och jag var på banken idag och gjorde upp affären. Därmed har jag sålt mina 50% till henne varför hon numera är ensam ägare!
Efter 21 år som boende i det huset, har jag nu alltså lämnat det för gott! Ja, jag flyttade ifrån det för snart ett år sedan, men har ju ändå haft det kvar och framförallt har jag haft vinden liksom hängande över mig.
Men självklart är det med blandade känslor jag sätter min signatur på köpekontraktet som för evigt sänder Skomakarehuset till minnenas skattkammare för min del.
Här har jag bott och verkat en betydande del av mitt liv. Jag flyttade hit samma år som jag fyllde 30. Ett år senare gifte jag mig i byns mysiga kyrka, och trodde att framtiden var klar. Två år senare var jag åter solo, men jag hade åtminstone uppnått ett mål – att bo på landet. Sedan har åren löpt på! Flera år med besvärlig ekonomi, som bitvis var väldigt tufft men samtidigt väldigt lärorikt! I det sammanhanget var mitt boende helt klart räddningen! Jag har bott oerhört billigt under alla dessa år. Efter hand stabiliserades ekonomin, och de senaste åren har jag också kunnat kosta på en hel del förbättringar, och mer fanns i planerna – om inte vi hade hittat drömhuset!
Sedan kan jag självklart i sammanhanget inte glömma allt som vår far har gjort i huset! Utan honom hade vi aldrig haft det här huset, och för min del är det nog också så att utan honom hade jag antagligen aldrig kommit ut på landet!
Så även om Skomakarehuset nu är historia för mig, har det samtidigt haft en minst sagt avgörande betydelse för hela min tillvaro!
Och jag önskar syrran och hennes familj all lycka framöver i HELA Skomakarehuset!
Andie Lindskog 