Fick kämpa med både snöskyffel och borste, dels för att få infarten någorlunda fri från snö. Dels också för att få bort all snö på bilen! Vill också göra ett noggrant arbete, i synnerhet med bilen. Irriteras alltid över alla de lata egotrippade bilister som bara viftar bort snön från vindrutan med torkarna, och sen ligger det en eller två decimeter snö på taket! Att den snön sen kan frysa och så småningom fara av mot bakomvarande fordon och ställa till med både bristande sikt och i värsta fall skador, bryr dessa nötter sig inte om. Tyvärr är det sällsynt att de åker fast också! Om så skedde, hade körkortet hängt löst!
Dock – jag gillar inte vinter! Men om det nu absolut måste snöa, är det ju i alla fall positivt om det är vindstilla och solen skiner. Då kan det ju till och med vara lite vackert.
Med vyn av vår omgivande skog utanför fönstren, är det trivsamt att sitta i uterummet och göra korrekturarbete. Ja, alltså … jag minns hur omgivningen här ser ut, och det är väl tur, för idag såg man inte mycket av den. Är väldigt tacksam att jag varit förutseende nog att avboka ett besök i Lund idag. Föredrar helt klart att stanna hemma hela den här dagen. Och det går bra! Vi har att göra, och matförrådet räcker ett bra tag. Inte ens Mogwai ville gå ut. Han tog några trevande steg ut på altanen – som jag faktiskt hade skottat åt honom – men han vände snabbt och skuttade in igen.
Tog en tur i vinterlandskapet in till Sjöbo för att handla lite förnödenheter. Dessutom en sväng till Dollarstore för att där inhandla lite konstnärsmaterial. Har på sistone fått lite inspiration att försöka återuppta min tecknar- och målarambition. Det är väldigt många år sedan jag var kreativ på den fronten, och egentligen är det synd. Om jag nu är kapabel att åstadkomma något vettigt, återstår klart att se. Men inspirationen finns, liksom ambitionen.
Fick ställa in dagens planerade tur till Malmö, på grund av snövädret. Det rapporterades om den ena trafikolyckan efter den andra, bland annat på såväl E65 som riksväg 11. De båda alternativen att ta sig till Malmö härifrån. Och snön fortsatte att vräka ner. Egentligen är jag van att ta mig fram med bil i de mest besvärliga snöoväder, efter drygt trettio år i tidningsbranschen. Jag brukade alltid säga att det var vi som visade vägen för plogbilarna. Men kanske man med åldern blivit lite försiktigare, men fram för allt gillar jag inte att komma ut bland en massa andra bilister när det är besvärligt vinterväglag. I mitt arbete var man ju oftast ensam på vägarna. Men jag är helt enkelt trött på vinterkörning. Så jag blev hemma. Dagens inställda tur blir en missräkning förvisso, men förhoppningsvis funkar det ändå i slutänden. Förvisso fick jag mer tid att skriva hemma i stugvärmen istället.
Även om jag egentligen inte gillar den kalla årstiden, måste jag ju ändå medge att det är vackert när naturen är dekorerad i frost och solen skiner från en molnfri himmel.
Denna dag – 12 december – för trettiofem år sedan, lämnade jag stan för gott! Det var 1986 och jag hade fyllt trettio under sommaren. Det var sen fredagkväll, och mina föräldrar hade varit och hälsat på oss i vår lägenhet i Malmö. När de åkte hem, bestämde vi oss hastigt och lustigt för att packa in allt nödvändigt liksom våra katter och dra till Skomakarehuset, huset på landet i Övedskloster. Den helgen tog vi dessutom beslutet att, åtminstone på prov, bosätta oss där. Jag hade en vecka kvar att jobba innan julledigheten, och pendlade mellan Öved och Malmö då. Innan julledigheten sen var över hade vi bestämt oss för att stanna kvar. Därmed betraktar jag den 12 december 1986 som den dagen då jag flyttade från min barndomsstad Malmö.
Första månaden på landet blev en rejäl prövning. När vi kom dit den fredagskvällen, hade vi inte varit där på någon vecka, och heller inte tänkt på att ha någon värme på. Så huset var ordentligt nerkylt. Men vi hade två vedkaminer som vi eldade i, så det gick ändå ganska fort att få upp värmen. Under januari 1987 drog en rejäl snöstorm över oss, och på den tiden fungerade inte plogningen av vägarna kring Öved särskilt väl. Först vid tretiden på eftermiddagen kom plogbilen första dagen, så det blev ingen arbetsdag för min del. Under en veckas tid fick jag kämpa mig genom drivor över vägen varje dag på vägen till och från jobb.
En klantig inkoppling tidigare under den gångna hösten av vattenledningarna i huset, gjorde att vi inte hade tillgång till varmvatten under hela den vintern. Vi blev klart varse hur mycket varmvatten man faktiskt använder, då vi fick ha stora kastruller med vatten för kokning på vedspisarna hela tiden.
Slutsatsen blev att om vi klarade den vintern på landet, skulle vi utan vidare klara fortsättningen också. För egen del bodde jag kvar i Öved i tjugoett år. Därefter fyra år i Omma, och nu har jag bott i Karup i drygt tio år.
Vädret är det centrala i dagens skrivlucka. Orden dansa och cykel ska vara med i din text. (Du får böja orden om du vill eller ha med dem flera gånger.) Skriv max tre meningar. Cykeldans Vinterns bistra kyla blev räddningen när cykeln dansade ner i kanalen.
Även om nu den här hösten har varit ovanligt varm så är det trots allt oundvikligt att vi rör oss mot vintern. Som ett bevis för det dyker åter igen domedagsprofetiorna upp i media, där diverse utländska väderinstitut spår att den annalkande vintern i Sverige kommer att bli den värsta i mannaminne, kallaste någonsin eller kanske lite försiktigare kallaste på fem år! Sådana så kallade prognoser har dykt upp kring oktober och november sen flera år tillbaka, men de har aldrig stämt. Ja, det sker förvisso dramatiska väderomslag, som exempelvis snöovädret vi drabbades av i slutet av februari i år. Men det är ju egentligen så våra vintrar som regel ser ut. Av och till kan det snöa, för att ganska snabbt gå över i slask, och sen fryser det på det och då blir det väldigt halt. Så töar det bort, och så kommer det nytt. Vanligtvis någonstans i januari eller februari brukar det kunna komma en större omgång snö med den nästan obligatoriska hårda blåsten som möblerar om och gör vägarna oframkomliga. Men allt detta är normala skånska vintrar.
Däremot är dessa dramatiska profetior som spår värsta vintern någonsin och så vidare, inte särskilt trovärdiga. Javisst, det kan bli så. Eller inte alls, som det oftast är. Att det blir vinter med frost, snö, slask och hårda vindar med fykande snö som följd, ja det får vi räkna med. Att det sen kan bli ovanligt dramatiska svängningar i vädret får vi väl tyvärr också räkna med på grund av klimatförändringarna.
Det blev en tredje dag med snöskottning! Samma situation… när jag öppnade ytterdörren i morse för att släppa ut hunden, gick det knappt att se att jag faktiskt skottade snö både igår och i förrgår. Det börjar bli ungefär lika otacksamt att skotta snö, som det brukar vara att tvätta bilen.
Och fortfarande är det bekymmer på vägarna. Väg 13 har varit avstängd såvitt jag förstår hela dagen mellan södra rondellen vid Sjöbo och flygrakan, på grund av en lastbilsolycka.
När jag nu sopat bort ytterligare några decimeter snö från bilen och skottat undan ungefär lika mycket från infarten, valde jag att köra några ärenden till Sjöbo. Inte minst för att helt enkelt få en uppfattning om hur framkomligheten är.
Att det faktiskt är ett besvärligt läge på grund av snön blev jag varse när jag kom till ICA! Grönsakshyllorna och köttdiskarna gapade tomma! Liksom en hel del andra hyllor. Tur för oss att vi trots allt har det mesta hemma redan.
Jodå, det var verkligen tillbaka till ruta ett! När man tittade ut i morse kändes det lite som om den tiden jag ägnade åt att skotta tre decimeter snö från infart och gårdsplan igår egentligen aldrig inträffade. Närmare tre nya decimeter snö täckte ytorna och även bilen. Så det var bara att börja om igen. Så får vi väl se hur många decimeter vi fått till morgondagen.
Andie Lindskog 