Vi smet ut på en av våra kortare slingor idag, mellan regnskurarna. En vandring på 6,2 km med eftermiddagsfika efter halva sträckan. Effektiv vandringstid lite drygt en timme, men det tog betydligt längre tid. Stannade och plockade björnbär på vägen. Fick ihop 1,5 kg, och det finns mer som förhoppningsvis snart är mogna.
Vandring med missberäkning
Vi tog en ny promenad i Snogeholm idag, och hade tänkt ut en något kortare variant på den cirka 14km långa tur vi gått några gånger tidigare. Men på grund av att vi gick och pratade, missade vi att svänga in på en stig vi tänkt oss. Följden blev att vi hamnade helt fel, men det gick bra ändå. Turen blev 13,72 km. Alltså ungefär lika lång som den ursprungliga. Men det gör inget. Snogeholm är en fantastisk stor skog, med väldigt varierande natur. Och det är alltid spännande att upptäcka nya stigar.
Naturskön promenad
Lite oplanerat blev det en promenad idag på för oss, åtminstone till en del, helt nytt område. Med utgångspunkt inte så långt från Sövdeborg följde vi en stig som slingrade sig in genom lite småkuperad skog, som så småningom ledde fram till Snogeholmssjön och mer bekanta platser, kring bland annat Fiskarhuset och Sjögården. Där vände vi och gick sedan samma väg tillbaka. En lagom promenad på drygt sju kilometer i trivsam natur. Nästa gång ska jag ha kameran med mig.
Madeira resumé – Levador vid Rabacal
Det var nästan en självklarhet, åtminstone för min del, att vårt första utflyktsmål blev just levadorna. Alltså Madeiras sinnrika bevattningskanaler som löper runt i stort sett hela ön, och som har anor ända tillbaka till 1500-talet. Men väldigt mycket har förändrats sedan jag senast var där, och det är inte längre lika lätt att på egen hand hitta vägen upp till levadorna. På den tiden var det i stort sett bara lokalbefolkningen som kände till dem. Resebyråerna hade i bästa fall hört talas om dem, men inget mer. Vi valde att betala för en guidad tur längs levadorna i Rabacal, som är den äldsta delen. Det blev en vandring på drygt 11 kilometer, bitvis i terräng som betraktas som regnskog. Vår guide Gabriel, var lite fascinerad över det faktum att jag faktiskt vandrat på levadorna vid Ponta do Sol på 70-talet. ”You did put your life at stake” sa han när han såg bilder från då, vilka visar hur vi vandrar tämligen obekymrat längs den knappt halvmeter breda kanten, med brant stup på sådär femtio meter på ena sidan, och bergvägg på andra.
Vandring längs Borstbäcken
Idag äntligen kunde jag, tillsammans med Ronney och Sten Ahrén, genomföra en vandring längs Borstbäcken från i höjd ungefär med Plantholmen till stenbron vid Magnaröd där slaget vid Borstbäcken stod den 25 mars 1644.
Det här blev till den ultimata naturupplevelsen, då vi gick på mark där det överhuvudtaget inte finns några upptrampade stigar och där man bitvis måste gå i vattnet eftersom det helt enkelt inte är framkomligt längs strandkanten.
Det här innebär också att vi var helt själv, och mötte alltså inga andra människor. Bara djur!
Och redan från starten fick vi syn på några vita hjortar som stod och kikade lite nyfiket på oss. Och en ekorre som kilade upp och ned i träden, och gav mig äntligen chansen att få fotografera en sådan.
Ungefär halvvägs på vår vandring hejdade jag mig mindre än en halv meter ifrån ett litet rådjurskid som låg i skydd av det höga gräset och sov.
Hela vandringen tog oss drygt fyra timmar!
Andie Lindskog 