Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare.
Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Idag har vi haft glädjen att få vara en del av Skurups Pride, med allt positivt som det innebär. Givande och spännande kontakter och en del skaplig försäljning.
Det är alltid lika underbart att få vara del av dessa arrangemangen, och jag känner mig stolt att tillhöra den här världen. Så mycket sprudlande, inspirerande glädje och kreativitet som flödar kring alla positiva trevliga människor man träffar. Allt det som behövs som motpart till vår dystra och destruktiva omvärld!
Har idag fått ett av mitt livs kanske viktigaste brev! Ett brev som definitivt rättar till mitt liv. Efter en väntan på så där drygt kanske femtio år! Från och med nu kan jag fullt ut definieras som den jag är och alltid varit. Även om det bara handlar om några siffror i ett statligt register, är de mitt livs viktigaste siffror.
Det handlar om de siffror som från nu och resten av mitt liv ska definiera vem jag är! Mitt rätta jag!
Parkerade mig i studion igen på eftermiddagen, och fick nu läst in ytterligare tretton kapitel av Idag kan det kvitta. Därmed är allt inläst! Nu återstår ljudmixningen av desssa kapitel, och förutsatt att allt är ok efter det, kan ljudboken äntligen publiceras förhoppningsvis någon gång under den kommande veckan!
Veckan inleddes med den där lite trista dagen då vi obönhörligen tvingas lämna sommaren bakom oss, när klockan ska skruvas tillbaka en timme! Med ens blir kvällarna så där dystert mörka igen!
Annars har den här veckan i vanlig ordning mest handlat om vår förlagsverksamhet med allt vad det innebär. Vi har också konstaterat, eller kanske fått bekräftat, att vi bor bra som vi bor, inom överskådlig tid.
Har annars haft en hel del att pyssla med kring ljudboksproduktion, där det onekligen sker spännande saker just nu. Och så är det ju fotoklubbens årstävling, som känns tämligen osäker … liksom egentligen hela klubbens existens. Känns väldigt mycket som att vi kämpar i motvind. Intresset för klubbens existens känns ganska begränsat, vilket samtidigt är ganska sorgligt! Dels för att vi är några eldsjälar som faktiskt kämpat efter absolut bästa förmåga sedan klubben bildades, dels att vi fått in några nya medlemmar som har ett tydligt intresse och säkert potential att ge liv åt klubben. Bara att hoppas att vi kan gå vidare, och hålla liv i vår fotoklubb. Avrundade veckan med klippning hos fina Krattan, och en härlig räkmacka hos Mormors hörna.
Viktigaste händelsen den här veckan är ju annars självklart mitt läkarbesök under onsdagen, som nog får betraktas som en av årets viktigaste händelser. Det där som framöver kommer att betyda vissa förändringar av siffror!
Sedan några dagar tillbaka har jag krupit in i vår lilla ljudstudio och börjat läsa in min självbiografiska berättelse ”Idag kan det kvitta”.
Känns som att det här går riktigt bra!
I midsommarhelgen började jag förbereda arbetet med att skapa ny inlaga för min självbiografi, då det snart skulle bli aktuellt att trycka nya, och vi hade bestämt att formatet nu skulle ändras till samma format som Kalla mig Anna. Vi tog hem merparten av de böcker som fanns hos Förlagssystem, för att ha tillräckligt med böcker till Malmö Pride. Men medan vi var på plats där visade det sig att böckerna hade tagit slut i internethandeln! Det gick betydligt snabbare än vi hade tänkt. Jag var mitt uppe i genomgången av manuset för att se om det behövdes några justeringar, och plötsligt blev det arbetet väldigt överhängande. Det är sådant jag kallar positiv stress! De senaste dagarna har jag prioriterat det arbetet, och förhoppningen är att den ska kunna gå iväg till tryck senast i slutet av den här veckan.
Senaste dagarna har det varit fullt ös … ungefär som vanligt. Det är stressigt att vara pensionär. En klyscha kanske, men det är så det ser ut. Och jag klagar inte. Det känns onekligen som att vi kommit igång riktigt bra med vårt förlag. Så pass att våra ”frukostmöten” rentav nästan blivit nödvändiga för planeringen av vår verksamhet. Mycket publicerat, och mer på gång. Och nästa vecka, en av årets absoluta höjdpunkter – Malmö Pride – med bokförsäljning, föredrag och chans att visa upp oss på riktigt som HBTQ-förlag.
Men nu lunkar vi lite långsamt i värmen, avvaktar det utlovade regnet och laddar batterierna. Dels med besök hos våra fina grannar, och sen en tur i Frualid, där känslan att befinna sig bland kaldiniernas skyddande skrytblad i Thiramaar känns särskilt påtagligt.
Tror att vi håller semesterstängt ett tag efter Malmö Pride. I alla fall till Sjöbo Marknad.
För övrigt har veckan inneburit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, ett besök för önskad spruta på Vårdcentralen i hemkommunen, fika på lite olika ställen, och så då naturligtvis det stora i att min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar har anlänt från tryckeriet.
Inför Malmö Pride har vi fyllt upp vårt eget lager, och med det har vi dragit ner rejält på lagerhållningen gentemot bokhandeln när det gäller min självbiografiska bok Idag kan det kvitta. Planen är att vi ska trycka nya böcker, och det blir en andra upplaga, då formatet kommer att ändras. Den kommer att tryckas i samma format som Kalla mig Anna, som är140 x 220, vilket samtidigt är logiskt. Den här boken bygger ju på en del av ett tidigare utkast till mina memoarer, då jag ett tag hade tanken att skriva den som en mix av verklighet och fiction. Det här innebär att jag nu behöver skapa ny inlaga till Idag kan det kvitta, och när jag nu ändå gör detta arbetet, håller jag även på och se över innehållet i boken. Finns en del berättelser som växt fram sen den här boken gavs ut i september 2022, som kanske kan vara av intresse att lägga till. Vi får se.
Andie Lindskog 