Sanningen!

Sanningen!
Apropå den osmakliga debatten som pågår just nu, där diverse kulturpersoner, skilda politiker etc. blandar sig och kräker ur sig synpunkter som helt saknar relevans, och som i sorgligt stor utsträckning följer högerpopulisternas inskränkta resonemang, måste jag yttra mig!
Försök föreställa dig att leva i stort sett hela ditt liv, utan att ha någon riktig möjlighet att verkligen leva så som du själv känner borde vara det rätta!
Försök föreställa dig att tvingas sitta nertryckt i en stol mittemot en utredande läkare, som innehar den fullständiga makten att med sitt personliga tyckande, bestämma vad som är rätt och riktigt för dig och ditt liv. Försök också föreställa dig känslan när hans synpunkter blir avgörande för att du helt enkelt får fortsätta ett liv mer eller mindre gömt bakom nerdragna rullgardiner. Med följden att illvilliga och nyfikna människor i din omgivning obekymrat sprider rykten om dig, som viskar att du är suspekt, konstig, och fan vet om du inte rent av är en sån som gillar barn, eller nåt!
Medan allt det i grund och botten handlar om att du haft oturen att födas i en könsroll du aldrig känt dig bekväm i!
Försök föreställa dig hur det känns att bli utmålad som något groteskt, något samhällsfarligt, rentav potentiell våldtäktsperson eller pedofil, helt utan någon som helst grund!
När det enda man vill är att få lov att vara den man känner inom sig, och alltid har känt, att man är. Ingenting i ens personlighet är på något vis till skada för någon annan. Det enda, men ack så oerhört viktiga resultatet av att få denna frihet, är att man får känna sig hel och att man därmed kan få leva som en lyckligare människa!
Vad exakt i det är det som alla ni motståndare till den föreslagna lagförändringen känner er så förbannat hotade av?!

Transday of visibility

Transday of visibility

är en internationell dag som äger rum idag. Syftet är att synliggöra transpersoner och deras existens. Dagen handlar om att främja respekt, rättigheter och synlighet för transgemenskapen. För personer som inte själva är transpersoner kan det vara svårt, kanske till och med omöjligt, att fullt ut förstå och känna hur det är att leva som en transperson.

Att vara tvungen att dölja sin sanna identitet, att smyga bakom fördragna gardiner under hela sitt liv, är en börda som transpersoner ofta bär. Rädslan för att bli stämplad och att alltid bära med sig den osynliga etiketten “trans” kan vara överväldigande. Men när man äntligen vågar öppna gardinerna och visa sitt rätta jag, är det en lättnad som knappast går att beskriva med ord. Det vardagliga livet blir genast enklare när man inte längre behöver smyga, när man inte längre är rädd för att någon ska se vem man egentligen är. Och varje gång någon tilltalar en med ens riktiga namn, är det en bekräftelse på ens identitet och en känsla av att äntligen bli sedd och erkänd. Det är en känsla som är svår att förstå för dem som inte har upplevt det själva.

Julerbjudande!

Julerbjudande!
Min självbiografiska berättelse – Endast 110 Skr – frakten bjuder jag på.
Signerad, packad och klar för leverans före jul, om du beställer SENAST den 17 december 2023.

Beställ via e-post – BelvidaBell@outlook.com

Bokrelease – Kalla mig Anna

Lördag 25 november är det officiellt bokrelease för ”Kalla mig Anna” i samband med Bokmässan i Lunds stadshall!
Välkommen att köpa ditt signerade ex. till mässpris 90 kr!

Förhandsboka – Kalla mig Anna!

Nu går det att förboka ett signerat ex. av ”Kalla mig Anna”.
Preliminärt releasedatum 25 november 2023.
🌈
Info;
Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.
📚Pris: 130 Skr inkl. porto. (du måste ha svensk postadress)
✍Skicka e-post med ditt namn och adress till BelvidaBell@outlook.com
Senast 18 november 2023.

Årtal och kompletterande research

Den här eftermiddagen har jag ägnat mest åt att försöka bringa ordning på månader och årtal i Kalla mig Anna. Fanns vissa årtal som inte riktigt fungerade rent praktiskt. Med tanke på väder vid olika årstider, såväl i Malmö som i Casablanca, behövde jag göra vissa justeringar för att det skulle stämma. I sammanhanget har jag en detalj kring datumet då en viss Pink Floyd-platta kom ut Sverige, som styr mina tidsangivelser. Detaljer som måste stämma. Till detta behövde jag ha lite närmare koll på medeltemperaturen i Casablanca, och en del annat. Dessutom hade jag två kapitel som behövde byta plats med varann. När allt detta var klart, var jag redo att fortsätta dagens korrekturarbete. Behöver helst vara klar i morgon eller senast på måndag! Känn ingen press!

Cover reveal – Kalla mig Anna

Cover Reveal!
Så här kommer ”Kalla mig Anna” att se ut, när den kommer från tryckeriet – typ!
Baksidestext;
Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Sverige var först i världen med att tillåta byte av juridiskt kön efter utredning 1972. Samma år började även behandling med hormoner och kirurgi att erbjudas i Sverige. Men väntetiderna var långa. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.
===
Förhoppningen är att det kan bli release den 25 november i samband med Bokmässan i Lund!

En dag med många ärenden

Idag blev det en heldag i Malmö. Först mitt trettionioende besök på Elisabetkliniken. Funkar trots allt rätt bra nu. Har kanske börjat vänja mig, men å andra sidan hjälper det lite att försöka låta tankarna glida in på aktuella skrivprojekt. Stundvis kan man glömma bort, eller åtminstone förtränga att det gör lite ont.

Efter detta passade det som vanligt utmärkt med en fika på favoritstället St Jakobs, innan vi fortsatte över till andra sidan stan, och Västchark och Abdos för att handla. På det ett planerat ärende till Jula där vi köpte tält, och sedan till Hornbach där vi bland annat köpte uppladdningsbar arbetslampa. Dessa båda köp fick gå på företagskontot. Och nej, vi ska inte ut och campa. Det här handlar om framtida marknader för bokförsäljning. Apropå det så var vi även på besök i bokhandeln Page 28, den enda HBTQI-bokhandeln i Sverige, för att prata lite om våra böcker. Kan kanske bli en försäljningskanal för oss där. På Hornbach köpte vi även en STOR kruka, för att kunna plantera om våra bananträd! (mer om det följer)

Kvällen avrundades på altanen, där jag för egen del försöker få ihop de sista kapitlen av min roman Kalla mig Anna.

På altanen i sällskap med Anna – eller nåt!

Det var en del grå moln som syntes på himlen innan det blev mörkt. Därefter hade vi inte någon riktigt klar bild av molnigheten. Men temperaturen var ganska behaglig, och inget regn märktes, så det blev en kväll på altanen. Med fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Den här berättelsen har onekligen växt inom mig. Ursprunget var egentligen en tidig variant av det som skulle bli mina memoarer. Memoarerna tog en annan och allt igenom sanningsenlig väg, medan den här berättelsen stannade kvar i tankarna kring hur saker och ting hade kunnat bli. Om än kanske lite tillspetsat, vilket å andra sidan ger kvalitén av en bra fiktiv berättelse med anknytning till verkligheten. Det jag främst gillar med den här berättelsen är kopplingarna till mitt Malmö på sjuttiotalet, men också att jag faktiskt genom skrivandet fått möjligheten att även blanda in både engelska, franska och till och med en och annan italiensk fras. Därutöver att jag också kunnat bedriva ett ganska omfattande researcharbete. Kanske mer omfattande än något annat skrivande tidigare medgett. Kanske ganska självklart om man förflyttar sin karaktär till Casablanca under sjuttiotalet, tvingar det naturligtvis också fram sökande av fakta jag aldrig tidigare haft behov av. Det är ju självklart viktigt att bevara trovärdigheten.