Jobb på riktigt

I natt körde jag för första gången själv! Hittills sen jag började med halvtidsarbete den 26 mars har jag ju bara åkt med. Men från i natt körde jag själv. Dock var min vikarie och ”lärarinna” med, och det är tydligen meningen att hon ska vara det ända till den 6 maj! Lite onödigt kan tyckas, men ok, jag missunnar inte henne den inkomsten. Och det kan förvisso helt klart vara bra om tummarna nu inte håller. Eftersom det är en, mer eller mindre, ny runda också är det ju bra att ha vägledning. Det handlar om en runda som i princip är ett hopkok av två olika distrikt som jag kört i många år tidigare. Så omgivningarna är välbekanta.
Lördagar är väl egentligen den lindrigaste dagen, sett till antal tidningar och andra produkter. Och  det gick väl i och för sig ganska bra. Tidsmässigt var det ju knappast några problem. Än så länge är det väl för tidigt att göra någon riktig bedömning av hur mina tumleder påverkades. Hade dock lite känning kring handleden på vänster hand när jag steg upp kring middagstid. Inte så mycket, men ändå lite ömt. Så det återstår väl att se hur det hela utvecklar sig.

Mitt val

Idag har jag gjort mitt val av nytt distrikt i jobbet inför den stundande omorganisationen. Eller ”tidsoptimeringen” som företaget valt att kalla det.
Mitt val landade på ett distrikt som är en blandning av den rundan jag körde från första början och ett antal år framåt samt en runda jag körde mellan november 2002 till december 2013. Det innebär att jag framöver åter ska köra bland annat över Rönås, delar av Hårderup och Frenninge, Alestad, Östra Kärrstorp vilket utgör delar från mitt ursprungliga distrikt. Sen även Bjärjölagård, Öved och Omma som hörde till det senare.
Men det dröjer ju innan jag är tillbaka på jobbet, så det hinner kanske ”tidsoptimeras” fler gånger innan dess.
Nu är i alla fall det avklarat, så nu kan jag gå vidare med nästa projekt.

Uppsagd igen

Ja, så var man uppsagd igen då!
Precis som under min förra sjukskrivning 2016, är det åter omorganisationer på gång i den turbulenta tidnings- och post-branschen. Eftersom det är nya aktörer som tar över ruljangsen vid årsskiftet och jag så här långt är sjukskriven till mitten av januari, blev den 19 september i år min sista arbetsdag på Tidningsbärarna! Jovisst, fram till nu har jag fortfarande varit anställd, men nu är man alltså uppsagd också. Igen! Det är åter igen förändringar i uppdraget som är anledningen till omorganisationen.
Jag är egentligen inte förvånad, för den organisation man haft har inte fungerat. Förra sommaren satt regionchefen och gnällde på lokalradion om att man inte hade tillräckligt med personal. Under hösten genomförde man en omorganisation som innebar ytterligare fem nya distrikt, och därmed fem nya anställda och även fem nya bilar! Så hur tänkte man då!?
Nu ska sex distrikt bort, och det blir lite återgång till så som det var före förra omläggningen. Uppdraget med B-post är förlorat, vilket är den huvudsakliga anledningen till ändringen. Men vid årsskiftet tar ett nytt distributionsbolag över det hela. Så det återstår att se vad det blir av det.

Skarpt läge

I natt var det dags att börja köra ”på riktigt”! Hade fått ny mobiltelefon, eller handenhet som företaget föredrar att kalla det, lagd i den låda vi har vid bilplatsen avsedd för sådant. Det första som skedde när jag satte igång den, var att den automatiskt började uppdatera programvara! Så det dröjde innan jag kunde logga in, och komma åt uppgifter om nattens runda.

Väl på plats vid laststället fick jag veta att jag skulle ha en lärling med mig i natt! Jag som kör distriktet för första gången i ”skarpt läge” skulle alltså samtidigt lära upp. Nu var hon förvisso inte helt okunnig, eftersom hon åkt med och även själv kört under överinseende av ett jourbud några nätter.

Men väl ute på distriktet körde vi rakt in i tät dimma! Och det eländet fick vi dras med under det mesta av rundan. Inte precis det bästa tillfället när man inte har helt klart för sig exakt hur rundan ser ut. Och främst på grund av dimman hann vi heller inte köra klart. Den angivna tiden som jag ”får lov att arbeta” räckte inte. Så vi fick avbryta och köra tillbaka till Sjöbo, och sen fick lärlingen själv köra klart.

Jag har varit borta från jobbet i drygt sju månader, och kan i alla fall konstatera att allt är som vanligt!

Sen hur det fungerar med mina tumleder är för tidigt att säga. Kändes kanske inte så mycket under själva rundan, men när jag kommit hem, hade jag ont, främst i vänster tumled som ännu inte opererats.

Sista läroturen

På min begäran startade jag drygt en timme senare idag, och mötte upp med jourbudet ute på distriktet. Detta eftersom jag inte hunnit hänga med på hela rundan vid de två tidigare tillfällena, på grund av väglaget. Och eftersom reglerna från Försäkringskassan som säger hur mycket tid jag får arbeta under min ”halva” sjukskrivning är strikta, måste jag avsluta på angiven tid oavsett hur långt vi har hunnit.

Men på det här viset fick jag i dag sett hela rundan, och på torsdag ska jag köra själv. Själva rundan är ganska enkel. Jag har kört mycket i de omgivningarna i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, så det enda jag egentligen behövde nu var att få klart för mig alla småvägar som kommit till sen dess. Finns en del småvägar jag aldrig varit inne på.

Sen återstår det som sagt att se hur tumlederna fungerar. Höger som är opererad ska förhoppningsvis fungera nu, men den vänstra är ju fortfarande tveksam. Å andra sidan är det en relativt lätt arbetsfördelning, då jag under tiden som halvt sjukskriven ska jobba de ”lindrigaste” dagarna, åtminstone fram till slutet av mars månad. Sen får vi väl se.
skriv-wordpress

Ny på gammalt jobb

Dags att återgå till jobbet efter drygt sju månaders sjukskrivning. I alla fall delvis. Planen så här långt är att jag är halvt sjukskriven till och med mars månad. Det innebär att jag ska arbeta tre dagar i veckan.
Sen jag senaste jobbade, har det genomförts distriktsomläggningar – igen – vilket för min innebär ny runda.

Var på plats strax före inställningstiden, men det var problem redan från början.
Batteriet var stendött!
Man kan ju klart fundera över hur batteriet på en helt ny bil kan tappa all kraft bara på grund av att bilen står oanvänd några dagar! Svaret är tydligen enkelt – det är den så kallade gasreferensen, eller det jag brukar benämna det elektroniska övervakningssystemet, som stjäl ström även när bilen står stilla. Det här handlar om en gps-utrustning som tjuter och rapporterar till kontoret om vi kör för hårt! Så det blev startkablar och så var bilen igång.

Till slut kunde vi ändå komma iväg, nästan en timme efter utsatt starttid. Sen var ju det här snöväglaget väldigt dålig tajming!
Att köra och lära en runda när landskapet är täckt av snö, och man därmed inte kan se riktigt hur det egentligen ser ut, är ju inte helt lätt. Flertalet småvägar var helt oplogade, så det var enbart snöpinnarna längs vägkanten som visade var vägen borde vara. Väl i sammanhanget är ju förvisso att jag sen gammalt är bekant med området. Men trots att jag kört en hel del i de här trakterna, finns det ändå flera vägar på den här rundan som jag aldrig kommit på som på den tiden låg på ett annat distrikt, och åtminstone på ett ställe var jag faktiskt helt vilse!
Eftersom jag fortfarande är halvt sjukskriven, är det väldigt strikt med tiderna. Jag ska sluta på utsatt tid, oavsett om distriktet är färdigt eller ej. Och i den totala tiden ingår även den tid det tar att köra tillbaka till platsen där vi har bilarna. Så jag hann hänga med på ungefär halva rundan idag, och förhoppningsvis är väglaget lite bättre min nästa arbetsdag.

skriv-wordpress

Förbättrad arbetsmiljö för ”sopgubbar” blir sämre för tidningsbud!

För ett antal år sedan ändrades bestämmelserna för hushållens sophantering. Det handlade mycket om att förbättra ”sopgubbarnas” arbetsmiljö, och det är ju nog så bra. Det blev krav på att varje hushåll inför tömningsdagen skulle tillse att sopkärlen är framkörda. Dragavståndet mellan behållarplats och hämtningsfordonets uppställningsplats får högst uppgå till fem meter! Detta innebär att många hushåll kör ut sina kärl till tomtgränsen kvällen innan. Sen kommer vi! Det är väldigt ofta som brevlådorna inte går att komma åt på grund av att sopkärlen står i vägen. Ännu värre blir det när det blåser hårda vindar. Sopkärlen är ju ganska stora och rejäla vindfång, och i synnerhet om de inte är helt fulla flyttas de lätt av vinden. Stormiga nätter får vi ofta köra slalom i villakvarteren mellan omkullvräkta sopkärl och utspridda sopor av alla de slag. Det är matavfall, papper, plast och glas!

Så sopgubbarnas förbättrade arbetsmiljö har klart försämrat tidningsbudens arbetsmiljö! Men det är det ingen som tänker på!