Uppsagd igen

Ja, så var man uppsagd igen då!
Precis som under min förra sjukskrivning 2016, är det åter omorganisationer på gång i den turbulenta tidnings- och post-branschen. Eftersom det är nya aktörer som tar över ruljangsen vid årsskiftet och jag så här långt är sjukskriven till mitten av januari, blev den 19 september i år min sista arbetsdag på Tidningsbärarna! Jovisst, fram till nu har jag fortfarande varit anställd, men nu är man alltså uppsagd också. Igen! Det är åter igen förändringar i uppdraget som är anledningen till omorganisationen.
Jag är egentligen inte förvånad, för den organisation man haft har inte fungerat. Förra sommaren satt regionchefen och gnällde på lokalradion om att man inte hade tillräckligt med personal. Under hösten genomförde man en omorganisation som innebar ytterligare fem nya distrikt, och därmed fem nya anställda och även fem nya bilar! Så hur tänkte man då!?
Nu ska sex distrikt bort, och det blir lite återgång till så som det var före förra omläggningen. Uppdraget med B-post är förlorat, vilket är den huvudsakliga anledningen till ändringen. Men vid årsskiftet tar ett nytt distributionsbolag över det hela. Så det återstår att se vad det blir av det.

Intoleranta människor

Med start igår den 10 december har vår arbetsgivare genomfört omfattande distriktomläggningar i hela Sjöbo kommun. Med det har man dragit ned den totala tiden på varje enskilt distrikt med mellan en halvtimme och en timme. För egen del hade jag i egenskap av den som hade flest anställningsår fördelen att kunna välja först. Det blev plånboken självklart som fick styra, och eftersom mitt gamla distrikt som jag kört i tretton år framöver skulle ge mindre, valde jag det distrikt som går bland annat i Blentarp.
Jag har kört i de trakterna tidigare, men det var totalt två veckor en sommar för elva år sedan, då ungefär halva rundan gick i nästan fullt dagsljus. Och det tar tid att lära ett helt nytt distrikt. Men inte alla har förståelse för det!
I ett av villakvarteren i Blentarp stod en tant ute när jag varit nere i gatan och vänt. Hon var upprörd och undrade varför jag kört förbi hennes låda både i går och idag! Först nu såg jag hennes låda – en silvergrå låda som stod placerad intill två silvergrå elskåp och var förvillande lik dessa – och jag ursäktade mig och förklarade att jag är ny på detta distriktet sedan igår och att det inte alltid är så lätt att hitta alla lådor när man är ny. ”Ni har väl listor att köra efter” menade hon argt, och jag förklarade att så inte är fallet. När man kör bil på natten är det inte så lyckat att köra efter listor. Vi är hänvisade till märkningen på lådorna, och sedan gäller det ju att kunna hitta alla lådor. Bara det kan vara ett mindre företag när man kör i villaområden med tanke på hur många lådor är placerade. Men hon vidhöll att vi körde efter listor, som att hon visste bättre än jag. Jag föreslog henne att hon kanske själv kunde prova att köra så kunde hon själv se hur ”lätt” det är att hitta alla lådor. Då spände hon blicken i mig och sa; ”Du, jag ska tala om för dig att min mor är chef på en av tidningarna.” Jag ville säga att det vore näst intill en sensation i så fall, eftersom hon själv såg ut att vara någonstans mellan 60 och 65 år! Men jag valde att bara köra vidare utan fler kommentarer. Jag blir dock ganska sur på den sortens intoleranta människor som tror att de kan sätta sig i respekt och skrämma mig med sådana kommentarer. Istället för att acceptera min ursäkt, eftersom jag är nybörjare i just det området. Visst, jag förstår att tidningen är viktig inte minst med tanke på vad ett abonnemang kostar, men som sagt… lite tolerans borde ändå finnas! Alla kan göra fel, och det tar alltid ett tag att lära sig nytt! Ingen kan vara fullärd direkt!

%d bloggare gillar detta: