Redan från första början när jag började skriva på mina berättelser till Legender från Thiramaar, insåg jag att en karta var en nödvändighet. Gudarnas spira, som egentligen var den första boken jag skrev, handlar ju om att huvudkaraktärerna gör en resa runt i princip hela landet Thiarien. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att hålla ihop den berättelsen utan en karta. Med utgångspunkt från Forsthal, där huvudkaraktärerna Andor och Tobin kommer ifrån, började jag rita kartan. Den har sedan byggts på allt eftersom berättelserna växt fram. Den här kartan är den ursprungliga, som sedan legat till grund för den kartan som publicerats i böckerna, och som även finns i färg och hög upplösning här på hemsidan. (Karta i färg) Tidigare inlägg om detta!
Medicinkvinnan Ogdas läkande örtblandningar är vida känt i hela Thiarien. Ja, egentligen i hela världsdelen Thiramaar. Nu har hennes teblandning till och med hittat utanför den världen. Jag har provsmakat Ogdas te idag, och konstaterar att det förutom att det är väldigt gott, också är ytterst välgörande mot halsont. Då hör det dessutom till saken att jag normalt inte är någon älskare av te. Anmärkning: Ogdas teblandning medföljer varje signerat ex vi levererar numera av någon av böckerna i serien Legender från Thiramaar.
När man bygger upp en hel värld helt fritt ur fantasin, räcker det ju inte att bara skriva berättelsen och låta karaktärerna anlända till olika orter och platser, träffa olika figurer och så vidare. När jag till exempel skriver om hur Elana störtar in på hotell Örnnästet och angriper dess ägare Cedric Dolmo, behöver jag samtidigt göra en notering om vem han är. Trots att han bara förekommer just i den situationen. Eller när jag berättar om matriciern Irina Dipolis som regerar i Irrydien, måste jag notera vem hon är. Även om jag i det läget inte har bestämt riktigt i vilken omfattning hon ska förekomma framöver. Eller när jag berättar om hur Feidor, kung av Matrurien har utnyttjat ambassadörssviten i kung Teogars palats i huvudstaden Celandine, behöver jag också göra en notering om vem han är. Även om vissa karaktärer ursprungligen är tänkta att enbart förekomma vid ett tillfälle, som exemplet med Cedric Dolmo, så kan det ändå hända att jag kanske i någon kommande bok får för mig att just den karaktären skulle passa att använda.
För att inte tala om alla detaljer som förekommer i mina böcker. Vad exakt ett grönglas betyder. Eller beskrivningen av vad banga-banga-trä egentligen är. Eller vilken betydelse ett övermått av feminomer kan ha för en kvinna. Även språken som förekommer i böckerna behöver jag ha någon form av lexikon för, så jag enkelt kan påminna mig om att det handlar om kärlek när kaldinierna säger se mole loy.
Och så vidare!
All denna fakta gör Excel ovärderlig! Jag använder det programmet till i princip allt mitt skrivande. Varje påbörjat manus kopplas direkt ihop med en Excelfil där jag samlar alla nödvändiga fakta kring det aktuella manuset. Det blir något av ett personligt uppslagsverk som jag hela tiden kan återkomma till för att kolla upp vad jag bestämt ska gälla i olika sammanhang.
I Excel har jag även en komplett förteckning över samtliga karaktärer med en kortfattad beskrivning kring hur de ser ut och vilka de är. Liksom en komplett förteckning över alla orter och platser som finns i min värld Thiramaar.
Kanske viktigast av allt är den tydliga översikt över samtliga kapitel i mina olika romaner, innehållande uppgifter om kapitelnummer, rubrik, beskrivning om vad kapitlet handlar om samt uppgift om hur många sidor varje kapitel omfattar.
Kort och gott kan jag konstatera att Excel är ett ovärderligt program för att hålla ordning på mitt skrivande.
En liten detalj som löper genom alla mina berättelser om Thiramaar, är hur folk kommenterar varje gång medicinkvinnan Ogdas namn nämns. Det går hela tiden ut på den förmodade tanken att hon nog fortfarande lever, trots att hon är väldigt gammal. Det här kom till första gången i den ursprungliga versionen av Gudarnas spira, då huvudkaraktärerna Kintara, Andor, Samus och Tobin första gången kommer till trollkarlen Cornizendo i hans bostad i det gamla uttjänta fyrtornet. Han ogillar att bli störd av främlingar, och manar dem att gå till medicinkvinnan Ogda. ”Jag tror nog hon lever fortfarande.” Eftersom ordningen sedermera blev ändrad, så att Eilaths hopp kom ut först, är det därmed också i den boken detta uttrycks första gången. Cornizendo säger till Elana; ”Gå till den gamla medicinkvinnan Ogda istället. Jag tror nog att hon lever fortfarande.” Efter mängder med redigeringar har kommentaren ändrats åtskilliga gånger, men på ett ganska tidigt stadie fastnade jag för det där lite småroliga i att låta detta upprepas, kanske inte varje gång, men ofta när medicinkvinnans namn nämns. Det har faktiskt till och med blivit så att jag har en idé till en kommande bok, som eventuellt kan heta ”Lever Ogda?”
När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det. Grannlandet Matrurien nämns vid några tillfällen i Gudarnas spira, men det blev först när jag började skriva Eilaths hopp som behovet kom att faktiskt även rita in Matrurien på kartan eftersom en stor del av den bokens handling utspelar sig där. På samma vis har Maguaön kommit till på kartan när Regntider växte fram. Likaså när jag nu skriver på den fjärde boken som ännu så länge kort och gott har Ashas sten som arbetsnamn, finns det eventuellt behov av att även få med grannlandet Irrydien. Den karta som finns med i böckerna, som ju är betydligt mer genomarbetad och designad, började ta form år 2011 när jag fick hjälp av Snezana att skapa i Photoshop. Så här långt omfattar Photoshop-filen 189 lager och är på 283 MB. Den är skapad av en mängd gratis PNG-bilder från Internet och ett antal teckningar av Snezana, som vi skannat och gjort PNG-bilder av. Har ända sedan första boken kom ut fått flera kommentarer från läsare som påtalar just hur god hjälp det är att det finns en karta över hela Thiramaar med i boken. Och den fortsätter att växa.
Idag blev jag klar med den sista genomläsningen av Eilaths Hopp! Så även stavnings- och grammatikkontroll. Gjorde en mindre komplettering av kartan också.
Så nu är mitt manus äntligen definitivt klart att skickas för utgivning! Räknat enligt Vulkans räknare på nätet är den på 289 sidor med befintligt typsnitt. Den innehåller totalt 70 645 ord.
Ja, jag vet att jag har sagt och skrivit detta förut – men nu är fan Eilaths hopp klar! Vi ska båda läsa igenom hela manuset en gång till, men förhoppningsvis ska inte det innebära några större förändringsbehov. Korrekturläsningen är gjord, och det som skett nu är att några detaljer lagts till, några har tagits bort – allt för att anpassa till del två i trilogin om Thiramaar! Uppskattningsvis närmare 290 sidor fantasyroman!
Jag ritar karta! Eller ja… ritar och ritar… jag skapar i varje fall en karta… typ!
Skriver man fantasy så betyder det ofta att man även fantiserar ihop egna länder, städer och så vidare. Praktiskt för då kan jag ju själv bestämma hur det ser ut i de miljöerna mina hjältinnor och hjältar rör sig i.
Men läsaren kan ju också tänkas ha ett behov av att veta hur det ser ut. Förhoppningsvis har jag med mitt skrivande förmåga att berätta så pass färgrikt att läsaren i sin egen fantasi kan ”se” miljöerna.
Men en karta som hjälp på vägen är nog inte dumt. Så den är på gång, och bilden visar hur den ser ut så här långt.
perabl.com 
