Ogda-medicinkvinnan som fortfarande lever (Hur allt började, del 9)

En liten detalj som löper genom alla mina berättelser om Thiramaar, är hur folk kommenterar varje gång medicinkvinnan Ogdas namn nämns. Det går hela tiden ut på den förmodade tanken att hon nog fortfarande lever, trots att hon är väldigt gammal. Det här kom till första gången i den ursprungliga versionen av Gudarnas spira, då huvudkaraktärerna Kintara, Andor, Samus och Tobin första gången kommer till trollkarlen Cornizendo i hans bostad i det gamla uttjänta fyrtornet. Han ogillar att bli störd av främlingar, och manar dem att gå till medicinkvinnan Ogda. ”Jag tror nog hon lever fortfarande.” Eftersom ordningen sedermera blev ändrad, så att Eilaths hopp kom ut först, är det därmed också i den boken detta uttrycks första gången. Cornizendo säger till Elana; ”Gå till den gamla medicinkvinnan Ogda istället. Jag tror nog att hon lever fortfarande.”
Efter mängder med redigeringar har kommentaren ändrats åtskilliga gånger, men på ett ganska tidigt stadie fastnade jag för det där lite småroliga i att låta detta upprepas, kanske inte varje gång, men ofta när medicinkvinnans namn nämns.  
Det har faktiskt till och med blivit så att jag har en idé till en kommande bok, som eventuellt kan heta ”Lever Ogda?”

En värld växer fram! (Hur allt började, del 8)

När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det. Grannlandet Matrurien nämns vid några tillfällen i Gudarnas spira, men det blev först när jag började skriva Eilaths hopp som behovet kom att faktiskt även rita in Matrurien på kartan eftersom en stor del av den bokens handling utspelar sig där. På samma vis har Maguaön kommit till på kartan när Regntider växte fram. Likaså när jag nu skriver på den fjärde boken som ännu så länge kort och gott har Robia som arbetsnamn, finns det eventuellt behov av att även få med grannlandet Irrydien.
Den karta som finns med i böckerna, som ju är betydligt mer genomarbetad och designad, började ta form år 2011 när jag fick hjälp av Snezana att skapa i Photoshop. Så här långt omfattar Photoshop-filen 189 lager och är på 283 MB. Den är skapad av en mängd gratis PNG-bilder från Internet och ett antal teckningar av Snezana, som vi skannat och gjort PNG-bilder av.
Har ända sedan första boken kom ut fått flera kommentarer från läsare som påtalar just hur god hjälp det är att det finns en karta över hela Thiramaar med i boken. Och den fortsätter att växa.

KLAR!

Idag blev jag klar med den sista genomläsningen av Eilaths Hopp! Så även stavnings- och grammatikkontroll. Gjorde en mindre komplettering av kartan också.
Så nu är mitt manus äntligen definitivt klart att skickas för utgivning! Räknat enligt Vulkans räknare på nätet är den på 289 sidor med befintligt typsnitt. Den innehåller totalt 70 645 ord.

 

Klart!

Ja, jag vet att jag har sagt och skrivit detta förut – men nu är fan Eilaths hopp klar! Vi ska båda läsa igenom hela manuset en gång till, men förhoppningsvis ska inte det innebära några större förändringsbehov. Korrekturläsningen är gjord, och det som skett nu är att några detaljer lagts till, några har tagits bort – allt för att anpassa till del två i trilogin om Thiramaar! Uppskattningsvis närmare 290 sidor fantasyroman!

Kart… öhm… ritare, eller nåt

Jag ritar karta! Eller ja… ritar och ritar… jag skapar i varje fall en karta… typ!
Skriver man fantasy så betyder det ofta att man även fantiserar ihop egna länder, städer och så vidare. Praktiskt för då kan jag ju själv bestämma hur det ser ut i de miljöerna mina hjältinnor och hjältar rör sig i.
Men läsaren kan ju också tänkas ha ett behov av att veta hur det ser ut. Förhoppningsvis har jag med mitt skrivande förmåga att berätta så pass färgrikt att läsaren i sin egen fantasi kan ”se” miljöerna.
Men en karta som hjälp på vägen är nog inte dumt. Så den är på gång, och bilden visar hur den ser ut så här långt.