Uppmärksammade att den gamla kultfilmen Easy Rider från 1969 gick på Netflix, och att det bara återstod några dagar innan den skulle försvinna därifrån. Så jag bestämde mig för att absolut se den igen. Vad jag kan komma ihåg har jag sett filmen två gånger tidigare. Första gången gissningsvis i mars 1971 och därefter den 11 juni 1978. Som ung på väg mot moppeåldern var jag kanske lite fascinerad av motorcyklarna. Men det handlade mer om friheten det symboliserade, snarare än själva motorcykeln. På samma vis som det sen blev för mig när jag fick min moped på sommaren 1971. Friheten att bege mig ut på Malmös gator och även vägarna på landsbygden runt stan på egen hand. Vet att jag inte riktigt förstod filmberättelsen då 1971, men inte så värst mycket mer 1978. Betydligt mycket mer nu. På sitt vis en lite sorglig berättelse om inskränkthet och fördomar.
Men nu har jag sett filmen för tredje gången – when I’m old and wise – och kan med musiken ur filmen, som är en stor del av styrkan med bland annat Byrds och Steppenwolf, sätta punkt och glädjas av att jag äntligen lite bättre har förstått berättelsen.
Andie Lindskog 