Kreativt

Jag är gift och djupt förälskad i en tusenkonstnär … Och allt hennes skapande är en ständig inspirationskälla för mig. Under 70- och 80-talet gjorde jag ansträngningar att skapa konst. Det handlade om tusch, färg- och vanlig blyerts och akvarell. Tidigt åttiotal gick jag några terminer i en teckning- & målarkurs för den duktige och inspirerande tjeckoslovakiske konstnären Vladimir Kamendy i Malmö, som jag idag önskar att jag hade fortsatt fler terminer hos. Men tyvärr kom jag lite bort från tecknandet, så det fick aldrig utvecklas riktigt.

För ganska exakt ett år sedan köpte jag lite nya akvarellfärger, akrylfärger och penslar med ambitionen att äntligen komma igång igen. Ett helt år hann passera, men nu sitter vi tillsammans, kärleken och jag, i uterummet och lyssnar på Katarina Wennstams spännande välskrivna bok Död mans kvinna, samtidigt som vi var för sig skapar konst.

Tidigare inlägg om tecknings- och målarkursen för Vladimir Kamendy

Min flummiga 70tals-konst

Tidigt 70-tal satt jag ofta och målade diverse flummiga teckningar i tusch. Från början var jag ganska inspirerad av den tecknade Beatles-filmen ”Yellow submarine”. Det var till och med så att någon undrade vad jag dragit i mig för drog när jag skapade. Sanningen är den att jag aldrig ens testat droger. Hade väl bara vild fantasi och en fäbless för starka färger.
En del av de här teckningarna bidrog faktiskt även till mitt slutbetyg i Teckning i nian.