Börjar året bra …
Har kommit igång igen med skrivandet av ”Ashas sten” – fjärde delen i ”Legender från Thiramaar”, och det flyter på riktigt bra faktiskt.
Känns extra inspirerande nu att kunna lägga lite extra energi på att presentera en ny karaktär – Vergo Fillango – tveksam magiker som blivit utsparkad ur Matruriens tvivelaktiga trollkarlsorden Den Röda Draken Med Flammande Ringar … Under Sig.
Tja, jag har i alla fall roligt …
Fantastikbokklubben efterlyste noveller inom just fantastik att lägga upp på hemsidan, som inte minst som en utmärkt reklam för ens egna böcker som redan finns upplagda där.
En utmärkt idé, och något som inspirerade mig att direkt sätta igång och skriva en novell, självklart för min del baserad på min egen värld Thiramaar.
Och i allt mitt skrivande har jag helt klart skaffat mig några personliga favoriter bland mina karaktärer som jag känner extra starkt för att skriva om, och som alltid innebär lite extra inspiration.
Det är självklart Elana, men även den underfundige och lite klurige övermagikern Cornizendo och självklart hans älskade Belvida Bell (som dyker upp i ”Regntider”).
Sagt och gjort – efterhand som jag skrivit på mina legender från Thiramaar, har ett antal idéer till nya storys också växt fram och noterats i min minnesbank. En av dem är konflikten mellan gudarna och människorna om vem som egentligen har skapat världen! Den frågan ligger till grund för den fantastiknovell jag just nu skriver på! Klart inspirerad av Fantastikbokklubbens efterlysning.
Gick in i den här veckan med idétorka! Vilket på sätt och vis kanske var bra, eftersom vi har varit fullt sysselsatta med korrekturarbete åt två olika kunder.
Under den här veckan har vi även samlat bevis till en diger lunta för att understryka viljan att få skälig ersättning för tid vi spenderat föregående år, åt en kund som betraktat vårt legitima krav som ett hot.
Mot veckans slut fick vi beskedet att en vän jag personligen känt i trettio år, avlidit i corona!
Det har fått oss att känna att verkligheten kommit oss lite för nära, även om vi inte träffats personligen sedan våren 2019.
Detta förstärker ytterligare min ilska över de trashjärnor med foliehattar som bland annat i helgen gett sig ut på våra gator och torg och skanderat att covid är en bluff och så vidare. Deras agerande är ett upprörande hån mot alla som avlidit, alla som varit sjuka och alla som har anhöriga och vänner som drabbats av corona. För att inte tala om all sjukvårdspersonal som sliter häcken av sig för att hjälpa alla drabbade. Och om man hävdar att corona är en bluff – varför går man då ut och demonstrerar med munskydd?!
Som en lite bisarr detalj på den sorgliga nyheten, fick vi under veckans sista vardag klart med våra livförsäkringar, som härmed gäller till den dagen vi kan blåsa ut åttiofem ljus på födelsedagstårtan. Om vi nu kan det utan att löständerna följer med.
Slutligen kan jag konstatera att det nog har hjälpt att arbeta lite med andras bokmanus ett tag. Känns som att det kanske börjar bli lite ordning på idékammaren nu.
Huvudsyssla denna afton, på självaste fredagen den trettonde, är att jag spånar! Märkligt uttryck egentligen. Enligt SAOL betyder det att ”tänka eller samtala på ett fritt och improviserat sätt”. Oavsett så är det ett märkligt uttryck. Men det är ungefär vad jag gör. Har ett antal lösa idéer som jag försöker knyta ihop för att förhoppningsvis på allvar kunna komma igång med det som ska bli den fjärde romanen kring legender från Thiramaar. Första kapitlet är skrivet, så det är väl bara att kasta sig ut i fantasins virvlar och släppa loss. Det ska handla om trollkarlar, givetvis. Häxor, som de nog främst kallades av män som inte riktigt kunde hantera att det oftast rörde sig om särskilt kunniga kvinnor, ska det också handla om. Några ”bekanta” från de tre tidigare böckerna kommer också att dyka upp. Kanske lite välgörande funderingar kring varför gudarna finns och vems påfund de egentligen är, ska nog också finnas med. Lite underförstått en känga åt det här med religioner kanske.
Andie Lindskog 