Under söndagskvällen var vi några glada optimister från fotoklubben som radade upp oss vid Snogeholmssjön, i ett försök att få bilder av blodmånen. Det gick sådär. Det var vindstilla så vattnet på sjön var alldeles lugnt. Men när vi väl efter vissa ansträngningar fick syn på månen, var den höljd i dis och ganska svår att urskilja. Inte minst för kameran. För egen del blev detta ändå ett sätt att lite damma av min kamerautrustning, då jag fick användning av mitt 100-400 mm objektiv, som jag annars inte använt på flera år. Likaså mitt stativ och fjärrkontrollen kom till användning idag. Och så hade vi ju trevligt.
Så går vi in i oktober, och därmed tvingas väl till och med jag erkänna att det nog trots allt är höst. De senaste veckornas regn inverkade som väntat negativt på värmen. Mulet och regnigt innebär oftast att temperaturen sjunker, och solen är ju inte uppe lika länge nu för att hinna värma upp efter regnet. Men det har ändå bjudits på flera soliga dagar även efter regnet, men med lite lägre temperaturer.
Två nya böcker har kommit från tryckeriet – Räkna fräknar och När häxan Bojan blev snäll. Under den här månaden har jag dessutom äntligen kommit igång och läsa in min självbiografiska berättelse, och börjar faktiskt närma mig slutet. Men det är med blandade känslor jag läser, eftersom det åter blir en påminnelse om de mindre lyckade delarna av mitt liv.
En del sköna skogspromenader i jakt efter svamp har det också blivit, och dessutom en dag i autentisk klädsel på Gudahagens vikingamarknad.
Framför oss nu ligger det jag betraktar som den första höstmånaden, och det finns en hel del att se fram emot. Närmast Mikaeli marknad den kommande helgen. Sen konsertdags med suveräna Brit Floyd (för tredje gången). Fler intressanta noveller som ska publiceras, och kanske det blir den här månaden vi kan spika utgivningsdatum för ljudboken av min självbiografi. Och det är nu vi på riktigt får full sysselsättning med vår egen novelltävling, med alla godkända bidrag som ska börja korras. Dessutom behöver och vill jag arbeta på såväl med mina Thiramaar-noveller som min femte roman i serien Legender från Thiramaar!
Vi har slagit på värmen i huset, så ja, hösten är nog här nu trots allt. Men jag tror inte vi kommer att ha så mycket tid över att fundera på det.
Vädret var soligt idag, så efter frukost valde vi att ta en promenad i Snogeholm, och hade även fika med oss. Det blev en vandring längs en av favoritslingorna som vi gick under sommaren 2021. Än är det faktiskt ganska grönt i naturen, och de där riktiga höstfärgerna har inte kommit igång riktigt ännu.
Idag hade vi vår årliga grillträff med fotoklubben, som den här gången hölls, åter igen, i Snogeholm. Vår stora härliga skog som vi har inom nära räckhåll från där vi bor. Den här gången hade vi dessutom gäster från vår samarbetsklubb Lunds Fotoklubb. Förutom grillningen hade vår medlem Gert förberett ett litet fotomaraton med några fotografiska uppdrag åt oss alla närvarande. Det hela blev till en trevlig sammankomst i vår fina skog, med många givande och trevliga fotosamtal. Och nu ser vi fram emot vårt möte i september, efter sommaruppehållet, när vi alla ska träffas och gå igenom dagens bildprestationer.
En tidig morgonpromenad i Snogeholm i mitten av augusti 2020 gav bland annat den fridfulla bilden på korna. Som sedan placerade sig som nummer ett i kategorin Färg i fotoklubbens årstävling i år. Något som uppmärksammades i Ystads Allehanda, vilket i sin tur ledde till att en för mig helt okänd person hörde av sig och ville köpa bilden för att ha som förstoring i sitt sommarhus. Och nu har den kommit med i RSF:s årsbok 2022-23! Jag är allt lite stolt!
Även om jag egentligen inte gillar den kalla årstiden, måste jag ju ändå medge att det är vackert när naturen är dekorerad i frost och solen skiner från en molnfri himmel.
Vi tog en ny promenad i Snogeholm idag, och hade tänkt ut en något kortare variant på den cirka 14km långa tur vi gått några gånger tidigare. Men på grund av att vi gick och pratade, missade vi att svänga in på en stig vi tänkt oss. Följden blev att vi hamnade helt fel, men det gick bra ändå. Turen blev 13,72 km. Alltså ungefär lika lång som den ursprungliga. Men det gör inget. Snogeholm är en fantastisk stor skog, med väldigt varierande natur. Och det är alltid spännande att upptäcka nya stigar.
Idag blev det ännu en morgontidig promenad i Snogeholm. Med start strax efter klockan sex, försökte vi undvika den värsta värmen. Det gick sådär! Redan efter kanske en timmes vandring började man känna av värmen. Då är det skönt att kunna slå sig ner invid Snogeholmssjön och äta medhavd morgonfika, och samtidigt passa på och lufta fötterna. Turen vi gått (se kartan) är på 14,8 km.
Andie Lindskog 