Finslipad morgonvandring

Vi har hittat ytterligare några mindre stigar på vår morgonvandring i Snogeholm, som gör att vi slipper allt fler sträckor på grusvägar, och istället kan ”försvinna in” i skogen.
Den här rundan är på nästan 14 kilometer. Idag startade vi dessutom ännu tidigare (redan några minuter efter sex) för att slippa den värsta värmen.

Huset i skogen

Det var ett välbyggt och välskött hus, men det var det vackra läget mitt i skogen med tillhörande marker och vatten som lockade mest. Så pass att han valde att vara överseende med hennes brister, och flyttade in tillsammans med henne då deras gemensamma ekonomi var en tillräcklig förutsättning. Men hennes beroende visade sig vara betydligt svårare att hantera, än han någonsin kunnat föreställa sig. Men kapitlet som egentligen aldrig skulle skrivits i hans livsbok, kunde till slut avslutas då huset såldes och de gick skilda vägar.

(Skrivluckan, Dagens uppgift; Skriv med inspiration från bilden. Vem är berättaren? Är det husets ägare, en hyresgäst, en besökare eller kanske är det husets egen röst vi får lyssna till? Skriv minst två meningar och max fem meningar.)

Svamppromenad igen

Vi tog en promenad i en skog vi inte varit i faktiskt på ganska exakt fyra år! Fick bekräftat vad jag vetat sen tidigare, att den inte är särskilt välbesökt av människor, då vi kunde plocka cirka ett kilo av de största kantareller vi hittills plockat utanför livsmedelsbutikernas hyllor!

Detta bildspel kräver JavaScript.

William Wallace och urskog

Eftersom vi för tillfället bor i Stirling var ett besök på William Wallace-monumentet en självklarhet. 246 vindlande trappsteg upp till The Crown där man på 67 meters höjd kan blicka ut över Wallace största seger mot engelsmännen i the Battle of Stirling Bridge 1297. På vägen upp kunde man också få utökad inblick i Skottlands blodiga historia, och det är lätt att förstå varför Wallace betraktas som en nationalhjälte. Sen är det alltid också ett extra plus att man kan få reda på lite mer detaljer, och förvisso även lite personliga känslor, när man samtalar med skottarna själva.
Sen promenerade vi även ner från monumentet genom skogen, och det blev en promenad på cirka fem kilometer, eftersom vi lyckades välja den längsta gångstigen ner.
Efter monumentet körde vi mot Castle Campbell där vi fick en härlig promenad längs forsande vatten och tätvuxen skog på uppskattningsvis 2-3 km upp till själva slottsruinen.
Så idag känns det som att vi förutom att vi upplevt underbar skotsk natur och fått en god portion skotsk historia, även har vandrat för hela den gångna veckan – uppskattningsvis cirka en mil. Hur lång sträcka man kan tänka sig att de 246 stegen upp till toppen av monumentet kan motsvara vet jag faktiskt inte. Och vi gick ju ner också. Men… vi har gått långt!