Julljus i Malmö

Ikväll var det dags för den, nästan, årliga traditionen med fotoutflykt till ett julpyntat Malmö, i sällskap med glada fotokollegor. Som det sades – motiven kan det förvisso kanske bli lite mindre förändringar på från år till år. Men det är kanske inte så stor variation. Men egentligen är det nog mer själva händelsen, upplevelsen och inte minst umgänget under den cirka sex kilometer långa promenaden, med dessutom en god fika ungefär på halva vägen, som är den stora behållningen.

Heldag i Malmö

Inledde gårdagen med frukost hos favoritstället St Jakobs på Regementsgatan, kombinerat med några timmars korrekturarbete, fram till närmare middagstid. Närmare middagstid hade kusin Bo och jag ännu en trevlig fikaträff.

Sedan en sväng inom på Triangelen, med lite kik i några affärer. Dock utan att det blev handlat något. På det fortsatte jag ner till Malmö Centralstation, där jag parkerade mig på Espresso House, för fortsatt korrekturarbete, i väntan på fotokompisarna. Och sen blev det en ny givande fotopromenad kring inre hamnen, gamla Kockumsområdet och Västra Hamnen.

Avslutade med fika på St Jakobs, igen, fast den här gången inne på Malmö Saluhall.

En givande heldag i Malmö.

Jakten på blodmånen

Under söndagskvällen var vi några glada optimister från fotoklubben som radade upp oss vid Snogeholmssjön, i ett försök att få bilder av blodmånen. Det gick sådär. Det var vindstilla så vattnet på sjön var alldeles lugnt. Men när vi väl efter vissa ansträngningar fick syn på månen, var den höljd i dis och ganska svår att urskilja. Inte minst för kameran.
För egen del blev detta ändå ett sätt att lite damma av min kamerautrustning, då jag fick användning av mitt 100-400 mm objektiv, som jag annars inte använt på flera år. Likaså mitt stativ och fjärrkontrollen kom till användning idag.
Och så hade vi ju trevligt.

En dag i Köpenhamn

Idag hade fotoklubben en utflykt till Köpenhamn, som Ricard och Thomas tagit initiativ till. Vi utgick från Nörrebro och vandrade sedan till Christianshavn. Blev en intressant och nästan 12 kilometer lång promenad. Vädret var ganska skapligt. Det kom en regnskur, men då hade vi påpassligt slagit oss ner för lunch på en restaurang.

Njutning … och mer njutning

Temat i fotoklubbens månadstävling i mars, var Njutning. Bortskämt med en kärlek som dagligen serverar ljuvligt god mat, är jag frestad att välja bild på någon maträtt. Men jag inriktade mig på att välja bland mina katt- och hundbilder, och samlade ihop ett tiotal utvalda. Fastnade till slut för en bild av Mogwai, som njuter i solvärmen på vårt matbord. Få kan väl se så totalt avspända och njutningsfulla som katter.

Här är några av de andra bilderna jag valde bland.

Kanske onödigt byråkratiskt …

Stor del av gårdagskvällen gick åt till att hantera dokument, både digitalt och i utskriven form. Bra att vi just investerat i en ny skrivare. I båda fallen för fotoklubbens räkning.
Jag behövde spara i PDF-format senaste årsmötesprotokollet, balansräkning, resultaträkning, revisionsberättelse, verksamhetsberättelse, verksamhetsplan, budget och socialt bokslut! Detta skulle sedan i tur och ordning laddas upp i kommunens föreningsregister. En förutsättning för att föreningen ska få tillgång och utnyttja kommunens lokaler. Javisst, en klar fördel att som förening ha den möjligheten.
Sen ska den här proceduren upprepas nästa år efter årsmötet. Och nästa år, och nästa, och …
På detta skulle jag även fylla i ansökan till Skatteverket om befrielse från deklarationsplikt för förening. Den blanketten kunde laddas ner från Skatteverkets sida, och fyllas i på datorn. Men sen var man tvungen att skriva ut den, tillsammans med föreningens stadgar, senaste balans- och resultaträkning och senaste verksamhetsberättelse. Visst, det är ju rätt skönt att sen slippa deklarera fem år framåt.
Men alla dessa handlingar, känns ändå lite väl mycket byråkrati!
Kanske ändå bra som … hmm … träning. Snart kommer ju deklarationen för företaget!

Strulig dag, men det blev bra till slut

En märklig och lite strulig dag!
Först efter gårdagens anpassning med sovtider och annat, med en del begränsingar i vad jag fick gjort under dagen. Sen den inställda tågresan, på grund av ”fordonsskada” – dessutom efter att minnesbilden från tågkraschen på Malmö Central nyårsdagen 2011 hade dykt upp i tankarna. Sen gick hela dagen lite på halvfart. Nattens sovande blev ju lite ryckigt. På kvällen var det dags för fotoklubbens första arrangemang i för oss ny lokal – Florabageriet. Jag följde instruktionerna vi fått från kommunen när vi skulle larma av entrén! Larmet gick igång! Det visade sig vara folk från Malmö Opera som hade bokat biografdelen, och mot instruktionerna även öppnat upp den larmade dörr som leder till Florabageriet. Så det som hände när jag larmade av, var att jag egentligen slog på larmet. Vilket självklart löste när Operafolket rörde sig inne i lokalen.
Trots det kunde vi hålla fotoklubbens första kursdag i Photoshop, under kunnig ledning av Ricard, som planerat.

Försöker stänga ute …

Fullt medveten om vår vansinniga omvärld, försöker vi ändå leva vidare i våra liv. Ja, jag följer noga vad som händer i världen, men försöker ändå avskärma oss från det genom att fortsätta vår verksamhet och våra liv som vanligt. Så – den senaste veckan har, precis som vanligt, handlat nästan uteslutande om skrivamde. Inledningsvis en uppdaterad tredje upplaga av Gudarnas spira, efter att vi nåtts av kritik som berört avsnitt vi egentligen inte ens ville ha med från första början.
Har suttit en del tid i garderoben / studion och läst in sammanlagt 18 kapitel av Kalla mig Anna. En del arbeten med Morden i Thiramaar (femte delen av Thiramaar-böckerna) har det också blivit.
Har även påbörjat ”efterkorrektur” av Sommaren vid Skärsjön, efter att vi noterat att det tyvärr finns en del brister i det ursprungliga korrekturet.
För övrigt har det varit årsmöte (sjuttonde i ordningen) och jag sitter kvar som sekreterare, webbansvarig och även t f kassör!
Som ett resultat av förra veckans hårddiskbyte, fick jag skaffa ny skrivare också, vilken jag kunde installera under den här veckan.
Och så har jag varit hos Elisabetkliniken igen – men nu får det snart räcka.

Fototur i julpyntat Malmö

Det har nästan blivit tradition nu att vi i december drar iväg med några glada fotoentusiaster från Sjöbo Fotoklubb för en stadspromenad i ett julpyntat Malmö. Idag var det dags igen, och jag tror nästan att det var rekord i hur många som deltog och bidrog till att göra utflykten trevlig. Tolv glada medlemmar!

  Precis som vanligt utgick vi från Triangelen, följde Södra Förstadsgatan, Södertull, Gustav Adolfs torg, Södergatan, Lilla torg och sedan ner mot Västra hamnen. Idag blev det dessutom ett besök på Story Hotel Studio, för att kika på Michael Nilssons (en av klubbens medlemmar) fina fotoutställning med konsertbilder. På detta en stärkande fika på Coffée House på Centralstationen. Sen promenad tillbaka till Triangelen.

Film, mordhistorier och mitt musikår

Skrivandet för närvarande går sådär. Har gjort några försök med Morden i Thiramaar (femte romanen i serien), men det har bara blivit några kortare stycken. Det saknas konstruktiva idéer! Vi har skrivit och bearbetat årets julsaga inför den årliga träffen som ska vara nu på torsdag. Dessutom har vi dammat av och fräschat upp några tidigare julsagor, och publicerat som E-böcker lagom inför julen.

Har avverkat både medlemsmöte och styrelsemöte med fotoklubben den här veckan, och den viktigaste frågan att diskutera har varit den om lokalen. Alltså var vi framöver ska hålla till med våra möten. Tror vi har hittat en bra lösning.

För övrigt har det varit en relativt stillsam vecka, då vi också unnat oss att kolla in några filmer; A man called Otto, Finding Forrester och Gifted hands.

Och så har jag fått den årliga sammanställningen från Spotify över hur mycket musik jag har konsumerat, och vad jag lyssnat mest på. Har lyssnat i 95 694 minuter, på sammanlagt 9 736 olika låtar. Den låt jag spelat mest är Liberation av James Newton Howard. Det är musik ur den fantastiska miniserien All the light we cannot see som vi såg i vårt nyårsmaraton senaste nyårsafton. En serie som berörde, och som faktiskt levt kvar hela året som den bästa ”filmen” vi sett. Ja, trots att det alltså egentligen var en serie (cirka fyra timmar lång)