Semester … eller nåt!

Juli, ljuva juli! Semestertider! Ja, jag vet … jag har permanent semester. Men ändå … min kärlek jobbar fortfarande, och hon har semester den här månaden! Vilket betyder att hon finns hemma tillsammans med mig alla dagarna, och alltså har vi semester.
Men semester för oss för närvarande, innebär inte några större utsvävningar. Vi tar det enbart lugnt och njuter av dagarna.
En del aktiviteter har vi ändå haft. Först och främst var det ju Malmö Pride som i alla avseenden blev väldigt givande. Många trevliga positiva möten, och en försäljning som blev bättre än vi vågat hoppas på. Så pass bra att vi nu måste ta ställning till hur vi bäst fyller på vårt lager med böcker ur Legender från Thiramaar-serien. Därtill ett offentligt framträdande som gick väldigt bra.
Vi har genomfört ett lyckat fotouppdrag med grekisk känsla, med invigning av ny kamera, som blev särskilt lyckat tack vare min kärleks gåva.
Därtill har vi fått sålt en vinnarbild!
Hemmavid har vi fått gjort bedömning av våra förutsättningar för solenergi och nu avvaktar vi experternas bedömning.
Jag har gjort några besök i mina gamla hemtrakter, föranlett av önskvärd behandling . Och fler blir det.
Likaså kan jag konstatera att ett år gått sen jag inledde medicinsk önskad behandling.
Semestern löper vidare ett tag till, och nu ska vi mest bara njuta av tillvaron tillsammans.

Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.

Semester slut… på sätt och vis.

Nu är semestern slut. Eller åtminstone känns det så. Jag har ju typ förhoppningsvis evig semester. Men kärleken ska börja jobba igen, så det känns ändå lite som att semestern är slut, för den här gången. Nu dröjer det till oktober innan det är dags igen.
Den här semestern har varit lite annorlunda kan man väl säga.
Det började med barnbarnen på besök här till midsommar. Besök på Fotevikens vikingamarknad, som vi dock gjorde på fel dag. Nästan inga aktiviteter alls. En härlig Ja-Må-Vi-Leva-tur med kära vänner till Rügen. Ett besök hos andra kära vänner i deras sommarstuga i Nättraby i Blekinge. Ett intressant och spännande besök i Nittorp.  Besök här av andra kära vänner.
I övrigt lagom avslappnade dagar med en del sedvanligt datorpyssel, en hel del läsande och för min del en introducerad morgonrutin – en uppfriskande cykeltur.
Ja, så var det ju också under den här semestern jag fick klart besked vad röntgenbilderna visade, vilket ledde till beslutet om att säga upp mig!

SISTA semesterdagen!

Denna dag är min sista semesterdag! Den firas med ett trevligt kalas till kvällen. Å andra sidan kan man klart undra om det är något att fira, att det är sista semesterdagen! Ja! Det är det faktiskt, för det här är inte enbart den sista semesterdagen! Det är den sista semesterdagen någonsin!
Aldrig mer behöver jag köra hemifrån en tid innan klockan blir två på natten, medan min kärlek sover gott i sängen.
Aldrig mer ska jag sätta mig i en kall bil på natten (främst vinterhalvåret) och köra upp till Tanka för lastning.
Aldrig mer ska jag distribuera tidningar, brev eller paket i någon låda med för trångt inkast. Inga andra lådor heller för den delen.
Aldrig mer ska jag köra hem medan solen långsamt stiger upp, och möta alla stressade människor som är på väg till sina jobb. Medan jag är lugn och trygg i förvissningen att jag snart ska krypa ner i sängen och sova. Ja, just den aspekten är ju i och för sig rätt trevlig.
Aldrig mer ska jag behöva arbeta natt till lördag, och med det sabotera allt meningsfullt umgänge tillsammans med min kärlek.
Aldrig mer ska jag tvingas avbryta mitt skrivande, just som inspirationen infunnit sig och jag har kommit igång på allvar, för att jag måste köra till mitt nattliga arbete. Va fan… jag kan skriva hela natten om jag vill.
Men kanske allt det jag KAN göra framöver, betyder allra mest!
Jag kan spendera min tid hur jag vill. Jag kan skriva när helst idéerna finns. Jag kan skapa bilder när inspirationen infinner sig. Jag kan ta en cykeltur på morgonen bara för att bruka allvar med att röra på kroppen.
Jag kan äta frukost med min kärlek på den tiden på dygnet då det är normalt att äta frukost. Jag kan sitta i en bekväm stol i trädgården och lyssna på porlandet i dammen och läsa en bok, utan att behöva fundera över om jag kanske borde sova en timme extra för att klara natten.
Men… viktigast av allt… jag kan leva ett fullkomligt normalt liv med en dygnsrytm som stämmer med min älskade kärlek. Istället för att krama henne och önska god natt, kan jag krypa ner intill henne och somna gott i hennes närhet – varje natt.

 

Miljövänligt resande ekonomiskt omöjligt!

Att åka miljövänligt är inte lätt! Läser i dagens tidning att man tänker dra in ett antal busslinjer från Sjöbo till bland annat Malmö och Lund. Tänker man sen i ett större perspektiv, så kan jag också konstatera att vår tänkta resa (längre fram) till Portugal nog trots allt får gå via flyg! Vi har helt enkelt inte råd att åka tåg! När jag kollar aktuella tågresemöjligheter ser jag att en sådan resa skulle omfatta tre byten. Först Malmö till Köpenhamn, sen till Hamburg och därifrån till Paris och slutligen till Lissabon. Förutom då att vi också måste ta oss till Malmö. En sådan resa skulle för oss båda kosta drygt 4 000,00! Enkel resa! Väljer vi flyg mellan Köpenhamn och Lissabon kostar det cirka 2 500,00 tur och retur! Då har vi dessutom fördelen av mer tid på plats! Här är verkligen något för politikerna att arbeta med! Det måste helt enkelt till någon form av subventioner eller annat för att göra miljövänliga resealternativ attraktiva. Eller ens ekonomiskt möjliga. Måste jag välja mellan en total reskostnad på närmare 8 500,00 eller drygt 2 500,00 spelar det ingen roll vad mitt miljösamvete säger. Plånboken säger flyg eller stanna hemma!

Resumé

Collage

Så fick jag till slut återuppleva Madeira, efter fyrtiotvå långa år.
Lite oro kände vi dock inför resan, då väderprognosen veckorna innan förändrades och visade allt sämre väder för just våra tio dagar på ön. Den dagen vi reste visade det regn alla dagarna! Första dagen var det dock uppehållsväder, men dag två steg vi upp till mulet och grått väder, och under dagen avlöste regnskurarna varandra. Det var då vi tog beslutet att skaffa hyrbil. Dels eftersom vi konstaterat att det blev ganska dyrt om man skulle följa med på olika utflykter. Första dagens utflykt till levadorna vid Rabacal, gick löst på 740,00 för oss båda. Vi hade erbjudande av en taxichaufför om en heldagstur för €140 (cirka 1 440,00) vilket dock i sammanhanget nog fick anses relativt billigt!
Dels var tanken med hyrbil att då kunde vi åtminstone ta oss runt och se lite, även om man kanske på grund av vädret skulle tvingas se allt genom bilrutan. Dessutom är organiserade utflykter inte någon riktig höjdare för oss, vilket också turen till levadorna visade. Vi gick lugnt och njöt av den storslagna naturen och fotograferade, när guiden kom sättande lagom upprörd och påpekade vikten av att hålla ihop gruppen! Guidade turer är vad det är. Hela skocken tvingas hänga med en person som kan området utan och innan, och som inte riktigt tänker på att vi som besökare är där troligen för första och kanske enda gången och därför vill ha tid att uppleva och njuta.
Bilen leverades till hotellet från en firma som hette Insularcar. Vi fick reserverat 2 000,00 på kontot som deponi, och sen kostade bilen oss €32 per dag (cirka 330,00) plus bränsle. Och vi förbrukade knappt en tank! Fyra dagar med hyrbil kostade oss alltså mindre än 2 000,00 och då fick vi sett i stort sett hela ön i vår egen takt! Efter avslutad hyrtid lämnade vi bilnyckeln i hotellets reception, och där hämtades den sedan av uthyraren. Utsökt service!
Kort och gott kan vi ta detta som en lärdom för framtida resor. Helt enkelt att det är hyrbil som gäller. En annan lärdom kring detta med hyrbil, är att det är bäst att boka när man är på plats. Det blir billigare så. Bokar man i förväg via nätet, är det andra aktörer som vill ha betalt också så totalpriset blir betydligt högre. Inte minst deponin blir avsevärt mycket högre!
Vi fick tio fantastiska dagar på Madeira, då vi upplevde säkert långt mycket mer än vi skulle gjort om vi förlitat oss till utflyktsarrangörerna.
I detta kommer även tanken på det där med ”all inclusive” in, som för oss vore ganska ointressant. Visst, man kan kanske leva lite lyxliv under semestern med mat och dryck men man är ju hela tiden begränsad till hotellet man valt att bo på! Det finns ju inte utrymme för upplevelser utanför hotellet, i fråga om mat och så vidare. Frukost på hotellet är perfekt, men i övrigt är hotellet enbart en plats att sova på och möjligen en stunds summering av dagens händelser.
Vi reser inte utomlands för att ligga och steka på en strand. Vi vill uppleva och se oss omkring, och inte minst komma hem med kamerans minneskort sprängfyllda med spännande bilder.
Mat vill vi gärna ha möjlighet att uppleva på olika matställen var helst det bäst passar sig för stunden. Även om man ofta ändå hittar favoriter man gärna återvänder till, precis som vi gjorde på Madeira. Restaurangen O Casco där vi åt räkcocktail några timmar efter ankomsten till ön, blev till ett favoritställe vi återvände till flera av våra kvällar. Vilket medförde att ägaren bjöd på likör och tog i hand och tackade oss för besöket.
Vädret då!? Ja, vi hade faktiskt tur med vädret också! Prognosen stämde inte. Det regnade förvisso vid några tillfällen, men ingenting som störde oss. Den kom exempelvis en regnskur när vi var på Jardim Monte Palace, men den försvann lika fort som den kommit. Hann få upp regnjackan lagom tills regnet dragit förbi.
Vi hade mest solsken!

 

%d bloggare gillar detta: