Klar… eller nåt!

Äntligen klar! Eller nåt! Del två i trilogin ”Legender från Thiramaar” är klar. Nu ska den kontrolläsas av någon annan än mig själv.
Efter att först ha läst hela boken under vår semester på Kreta i höstas, där jag gjorde totalt 131 anteckningar om olika ändringar, har jag nu läst igenom och skrivit om, skrivit till och tagit bort under tre genomläsningar.
När jag påbörjade genomläsningen under semestern var det i princip ett komplett manus. Men eftersom idén hade väckts, och anammats, att den skulle bli del två i trilogin behövde det göras en del förändringar för att anpassas till del ett – Eilaths Hopp!
Den här delen blir en aning allvarligare i jämförelse med del ett, men även den här har en del inslag.
Har arbetat med att försöka göra berättelsen lite kortare, och har förvisso lyckats ta bort en del ”överflödig” text. Men då man samtidigt arbetar för att få till en bra gestaltning, blir det samtidigt en del tillägg i text.
När jag räknar sidantal baserat på hur ”Eilaths Hopp” såg ut, hamnar ”Gudarnas Spira” på hela 561 sidor! Det går nog inte att korta ner den mer, utan att i så fall förlora allt för mycket av berättelsen.
Nu kan jag på allvar börja arbeta med del tre!

Legender från Thiramaar – Gudarnas Spira kom först (Hur allt började, 2)

Min debutroman är Eilaths Hopp. Men egentligen kom idén till den långt senare än Gudarnas Spira. Den där lördagskvällen i februari då kompisen och jag skissade de första planerna för vår fantasyroman var året 1994. Förutom skrivandet av de första kapitlen, ritade jag på ett tidigt stadium även upp en karta över landet där allting utspelade sig – Thiarien. Jag insåg tidigt att det var en nödvändighet, inte minst för att jag själv skulle ha koll på var personerna i berättelsen befann sig. Likaså var det viktigt att ha en förteckning med namnen på alla karaktärerna och gärna en beskrivning av hur de såg ut.
Har lite då och då fått frågan vilka influenser jag har. Var jag hämtar inspiration.
När vi påbörjade vårt skrivande var jag starkt inspirerad av filmen Willow, som jag sett först då, trots att den egentligen kom under sena åttiotalet. Men jag hade även en del inspiration från datorspelsvärlden och spel som bland annat Sword of Vermillion och Zelda – A link to the past. Fram för allt det förstnämnda hade en väldigt bra story med ett ganska gott mått av humor. Spelet är från 1990, och när man ser det idag känns det som om det var ljusår tillbaka i tiden.
Men grunden i Gudarnas spira blev att huvudpersonerna hade i uppdrag att söka delarna till det kraftfulla vapnet Gudarnas spira, så upplägget var lite samma tanke som i de nämnda datorspelen.

 

Första novemberveckan

Skrivande med pussel och kartritning, och så
lite InDesign.

Den gångna veckan inleddes med att vi fick försöka vänja oss vid att vi inte längre kunde sitta ute på kvällarna och dricka vin eller öl, och skriva. Vi har inte så varma kvällar vid den här årstiden i Sverige. Fotograferingen är en syssla som avtagit väsentligt för min del de senaste åren. Men det har ändå handlat en del om foton. Deltog i juryarbete åt en annan fotoklubb. Ett uppdrag som dock blev väsentligt större än det var tänkt från början. Vi skulle döma en kategori bilder, men när vi sedan fick bilderna hade de skickat med ytterligare en kategori. Jag har försökt redigera mina bilder från Kreta, och även trots allt lyckats plocka ut bilder som mitt bidrag till fotoklubbens årstävling.
Annars har veckan mest handlat, som vanligt nu för tiden, om skrivande! Fick första leveransen av min egen bok Eilaths Hopp, och fick äntligen uppleva hur det känns att få hålla en riktig bok som man själv skrivit i händerna. Inspirerad av detta kunde jag också komma igång med bearbetningen av Gudarnas spira, det vill säga det som ska bli del två i trilogin. Hela den här helgen har handlat nästan enbart om just det. Det handlar om att skriva en del nytt, ta bort en del, pussla ihop olika delar och ibland bokstavligt talat lägga pussel. Dessutom utökar jag den befintliga kartan över ”min värld” Thiramaar, genom att bland annat rita in färdvägar med mera. Har dessutom gjort ett försök att lära InDesign. Första ”lektionen” avklarad, och fortsättning följer.
Det är verkligen tur att min kärlek är lika stor skriv- och bildnörd som jag!

Nu finns Eilaths Hopp ”i lager”

Äntligen!

Det har varit en lång resa! Allt började egentligen en snöig lördag i februari för tjugofem år sen! Det var då kompisen Göran och jag första gången började blanda ihop våra idéer till det som så småningom blev fantasyromanen Gudaspiran. I november det året betraktade vi romanen som färdig. Blev dock ganska snabbt varse att det där egentligen bara var början. Den har genomgått ett antal processer med korrekturarbete, omskrivningar och även samarbetsdiskussioner. Under resans gång föddes idén till Eilaths Hopp, romanen som redan från början var tänkt att bli en komisk fantasy.  Dessutom med något så ovanligt, åtminstone då, som inslag av HBTQ. Men även den romanen har genomgått en lång rad omarbetningar. Under långa tider har båda manusen legat orörda i datorn. Jag har gjort åtskilliga försök att återuppta arbetet, samtidigt som kompisens intresse att delta allt mer har svalnat. När jag till slut träffade min stora kärlek, idag för drygt åtta år sen, kom arbetet till slut äntligen igång på allvar. Men vid det laget hade tiden på sätt och vis sprungit iväg från Gudaspiran. Den kändes inte längre riktigt gångbar. Det har dock irriterat mig mycket, för jag tycker ändå själv att den idag är en väldigt tät och spännande historia. Därför är det med stor tillfredsställelse och massor med inspiration som jag efter idé från min kärlek nu ska omarbeta den romanen till en given del två i den trilogi som nu inleds med utgivningen av min första fantasyroman Eilaths hopp.
Det var därför också med stor tillfredsställelse jag idag för första gången kunde hålla ett prov-ex av min egen bok Eilaths Hopp i händerna. Bläddra igenom de drygt 400 sidorna, betrakta kartorna över de båda länderna Thiarien och Matrurien som allt är sprunget ur min fantasi. Dessutom vackert förpackat i Snezanas tjusiga omslag! Det är nu det känns på allvar att det är förbannat roligt att skriva!